Ian McEwan: ”Är det egennyttan som räddar oss?”

  • 29 jun 2023
  • 4 min

Ian McEwans senaste roman ”Lektioner” utkom i januari i år. // Foto: Martin Stenmark

Ian McEwan: ”Är det egennyttan som räddar oss?”
Annina Rabe

Ian McEwans senaste roman ”Lektioner” utkom i januari i år. // Foto: Martin Stenmark

Lyssna på artikeln

Nabokov lärde Ian McEwan något viktigt. Det gäller att börja i detaljerna – särskilt om du vill förstå enorma världshändelser.

”Lektioner började egentligen med en liten lista jag gjorde över avgörande världshändelser som hade ägt rum under min livstid. Utgångspunkten var andra världskriget, listan löpte vidare via händelser som Suezkrisen och Berlinmurens fall, fram till Brexit och pandemin. Min tanke var att varje viktig händelse i världen påverkar också människors liv på ett personligt plan. Alla dessa mäktiga ledare, alla Gorbatjovs och Kennedys, de är som antikens grekiska gudar. Vi vet att de är mänskliga, vi vet att de kan göra misstag. Men vi har ingen kontroll över dem.

När jag hade gjort listan tog det flera månader innan jag gjorde något mer. Det är ju inte så att man bara sätter sig med den uttalade avsikten ’Nu ska jag skriva en storskalig roman som visar hur avgörande internationella händelser påverkar enskilda liv’, det fungerar inte så. Man måste börja i detaljerna. Det finns ett underbart uttryck av Nabokov från en av hans litteraturföreläsningar, ’att smeka detaljerna’. Det gäller för både läsare och författare: att kunna glädjas åt det specifika, att se hur orden bildar ett större mönster.

Det finns ett parti i Lektioner där Roland är i 70-årsåldern och funderar över sin dödlighet. En av de saker han beklagar mest med döden är att han inte kommer att få se slutet på historien om vår tid. Så han föreställer sig en bok, som är den fullständiga berättelsen om 2000-talet och som besvarar alla hans frågor. Kommer vi att klara klimatmålen? Kan vi undvika kärnvapenkrig? Kommer vi att kunna fortsätta leva i ett öppet samhälle?

Intellektuella har en tendens att vara pessimister. Det finns något med pessimism som är attraktivt. Tanken att ’Jag är fri och självständig och kan ifrågasätta alla maktstrukturer.’ Den som är optimistisk betraktas antingen som ett maktens verktyg eller helt enkelt naiv. Men det är lätt att missa att i allt det här mörka som pågår nu finns det också många människor och rörelser som arbetar för att göra saker bättre och rättvisare. Så jag försöker att vara optimistisk. Jag hoppas att Ryssland kommer att besegras. Jag tror att medvetenheten om klimatkrisen kommer att öka, inte bara bland unga. Det kanske inte är idealism som kommer att rädda världen från klimatkatastrof, utan ren egennytta. Så ja, det är turbulenta tider vi lever i. Men väldigt givande för en romanförfattare.”

Fler utvalda artiklar