”Jag fick sparken av Cornelis tre gånger samma år”

Nu släpps Magnus Gerttens dokumentärfilm om Cornelis Vreeswijk – Somliga går med trasiga skor. Vi:s musikskribent berättar om när Cornelis gav honom sparken tre gånger samma år.

Jag kan inte påstå att jag kände Cornelis Vreeswijk, eller att jag spelade ofta med honom, men 1981 gav han mig sparken tre gånger under ett och samma år, ett ganska svårslaget rekord. Då var det mest besvärligt, men i efterhand, med hans upphöjelse till en av de största svenska vispoeterna, känns det ändå storartat på något sätt.

Det började på våren det året med ett telefonsamtal när han ringde från Kirkenes under en turné i Norge. ”Hej det är Cornelis, kan du lira med mig på Grönan på fredag? Conny har slutat och jag behöver en ny gitarrist.”

Vid den här tiden var han på botten av sin karriär och åkte runt på diverse spelningar av blandad karaktär, bland annat olika Finlandsfärjor, där hans visor dränktes i sorlet av en publik som bara ville höra Hönan Agda. Men för mig var han stor. När jag växte upp i Lycksele hade vi hans debutskiva Ballader och oförskämdheter med låtar som Häst-på-taket-William, Ballad på en soptipp och alla de andra blivande visklassikerna. Nu var jag jazzmusiker och vi tyckte att Cornelis var bra, han kunde sjunga blues och hade ”tajming”.

Den gången hann jag inte spela en enda ton innan jag fick sparken.