Jag hoppas på en musikalisk börskrasch

Hon rör inte en min under hela filmen – inte ens en antydan till ett leende – men sjunger som ett vulkanutbrott i alla väderstreck och tonarter.

Många tyckte att Aretha Franklin var världens bästa sångerska. Hennes klang och uttryck imponerade på en hel värld, och då, på toppen av sin karriär, ville hon göra en riktig gospelskiva. Den spelades in i en baptistkyrka i utkanten av Los Angeles 1972 och filmaren Sydney Pollack dokumenterade allt, men filmen Amazing Grace släpptes först 2018.

En mer äkta musikdokumentär finns inte. De medverkande verkar inte notera att det är kameror i lokalen, och eftersom alla ställt in sig på skivinspelning är de helt obrydda hur de ser ut, milt uttryckt. Körsångarna hänger i stolarna, trötta efter många inspelningstimmar i den varma kyrkan, och av den enorma kraft som hörs på skivan syns inte ett spår i filmen. Den enda som står upp är Aretha själv, helt orörlig med ett stenansikte och som fastgjuten i marken bakom predikstolen där kyrkans solosångare brukar ha sin plats.