”Jag skämdes tills jag fyllde 30”

Ett pojkband bestående av en affärsjurist, en riskanalytiker, en grafisk formgivare och en investerare. Eller så blev det i varje fall. Från början var de bara ett gäng förstaklassare som råkade få frågan om de ville spela in en låt som Tomas Ledin nobbade.

En sömnlös natt 1982 dök en refräng upp i musikern Kenneth Fridéns huvud: ”Tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som man har när man är liten…” Han steg upp ur sängen, sjöng in orden och kunde somna. ”Dagen efter färdigställde jag låten”, har han berättat för Expressen.

Tanken var sedan att få en etablerad artist att nappa på låten, och vem var bättre att fråga än Tomas Ledin? Så Kenneth gick till Polarstudion där artisten höll på att spela in en platta. På plats fanns även musikern Rutger Gunnarsson, basist i bland annat Abba, och efter att ha lyssnat igenom låten tyckte Ledin att den var bra men lämpligare anpassad för ett barn.

Så han vände sig till Rutger och sa:

”Du, kan inte du fråga din son?”

Sonen i sammanhanget heter Rickard Gunnarsson. Han minns att frågan inte alls kändes konstig.

– Pappa hängde ju i Polarstudion jämt och det gjorde ju jag också som barn. Så för mig blev det här en no brainer. ”Det är klart jag ska spela in en låt!”

När han dök upp i skolan nästa dag frågade han ett par av sina närmaste kompisar – Carl Westerberg, Malcolm Murray och Patrick Tokarski – om de ville bilda band.

– Vi var nog rätt lätta att övertala. Vi gick ju i första klass, var sex eller sju år gamla, och så kom någon och frågade om vi ville gå in i en musikstudio och spela in en låt, minns Malcolm Murray. 

Nu var det inte vilken studio som helst. Polarstudion på den tiden var platsen från vilken Abba hade erövrat världen, stället där Led Zeppelin och flera andra internationella band hade spelat in musik genom åren. Men sådant hamnade lätt i skymundan för annat när det nybildade bandet Busungarna gjorde entré.

– Jag minns mest att vi åt hejdlöst mycket Ballerinakex och att där fanns en hel kyl full med Coca-Cola, säger Rickard Gunnarsson. Och så fanns det något Kizz-flipperspel som vi gillade.

– Flipperspelet kommer jag ihåg! säger Malcolm Murray. Och så hade de något ställe där det fanns mängder med vuxenkläder, kostymer med paljetter och glitter. Vi klädde ut oss i det och det är också de kläderna vi har på oss på omslaget till skivan.

Jag hade lärt mig läsa men det fanns vissa ord som jag inte riktigt visste vad de betydde

Rickard Gunnarsson minns även att han spelade in huvudsången i Studio 1 medan hela gänget sedan fick lägga på körerna i Studio 2.

– Jag fick ju plugga in texten och det var inte helt lätt. Jag hade lärt mig läsa men det fanns vissa ord som jag inte riktigt visste vad de betydde. ”Bjällerklang och slädfärd” tror jag att jag brottades lite med, säger Rickard Gunnarsson.

För att sätta extra barntouch på texten ville producenten lägga in en önskelista mellan verserna. Så Rickard Gunnarsson fick rabbla upp allt han faktiskt önskade sig den julen 1982. Resultatet löd: ”Snälla tomten, jag vill ha ett radiostyrt flygplan, och flipperspel, och så vill jag ha ett sånt där, vad heter det nu igen? Ja Donkey Kong, och så vill jag ha ett fotbollsspel.”

Låten Tomten jag vill ha en riktig jul släpptes strax efter inspelningen och trots att det var tätt inpå jul rusade den upp till en elfteplats på försäljningslistan för singlar det året.

Sedan dess har den varit en av de mest spelade jullåtarna, år ut och år in.

Vilket inte alltid har varit lätt att hantera för den som sjöng huvuddelen av texten – för det är en sak att få axelklappar för hur duktig man är på att sjunga som sexåring och en helt annat att få det när man kommit upp i skämsåldern några år senare.

– I tonåren var det jobbigt, medger Rickard Gunnarsson. Och sedan började jag göra egen musik, synth- och elektronisk musik, och det gick ju inte direkt ihop med att jag en gång spelat in den här barnlåten. Jag nämnde det inte i pressreleaserna direkt.

Malcolm Murray delar inte upplevelsen. Han säger att han alltid har haft ”ett väldigt positivt förhållande till låten”.

– Det var bara en kul grej och jag minns hur imponerade mina kusiner var på den tiden. Och jag måste säga att jag alltid haft nytta av den här låten. Som när jag åkte på språkresor och kunde imponera med det här, eller när jag senare började jobba och vi kom in på detta på något företagsevent… 

Det hör till saken att Malcolm har spenderat stora delar av sitt vuxna liv utanför Sveriges gränser. På universitet i Paris och Singapore, med jobb i USA och i diverse europeiska länder.

– Jag tror faktiskt att en fransos eller en engelsman blir ännu mer imponerad när jag berättar om låten än vad en svensk blir. När jag spelar upp den och säger att vi var med i Nöjesmaskinen, som halva svenska befolkningen såg, eller att vi spelade in i Abbas studio … Det blir större. De förstår nog inte hur litet Sverige var på den tiden, att det inte var så konstigt att gå i samma klass med en kille vars pappa spelade med Abba, eller att det faktiskt bara fanns två TV-kanaler.

Även Rickard Gunnarsson har försonats med låten från barndomen.

– Jag skämdes väl fram tills jag fyllde 30 ungefär, men efter det har jag accepterat den mer och mer.

I dag jobbar han fortfarande en del med musik – men turnerar avsevärt mindre sedan han fick barn – samt som art director med eget företag. Malcolm Murray är å sin sida AI-riskanalytiker för en fransk tankesmedja med jobb för den brittiska regeringen, baserad i Abu Dhabi.

– Det blev ingen mer musik för mig. Rickard ville ha med mig på en turné till typ Ukraina för många år sedan, jag skulle bara stå bakom en synth. Men jag tackade nej, jag hade mycket med studierna på Handels då, säger Malcolm Murray.

De övriga två i Busungarna har inte heller fortsatt med musiken. Carl Westerberg blev istället affärsjurist och Patrick Tokarski har ägnat sig åt fastighetsinvesteringar, mestadels utomlands.

– Jag gick ut och käkade med Patrick när vi var med bandet i München för några år sedan, säger Rickard Gunnarsson.

Varje jul påminns han om låten han en gång sjöng in. Kompisar har gjort det till en sport att meddela honom när de hör den i julhandeln för första gången. Och det händer att han framför den själv, för familjen, under jul.

– Jag har gjort om den till en ballad och spelar den på piano hemma.

Och hur blev det med önskelistan, fick du allt du önskade dig via låten julen 1982?

– Du, jag fick inte något av det där! Inte en endaste pryl! Men när jag fyllde 40 för några år sedan tog min fru mig på orden och lyssnade igenom Tomten jag vill ha en riktig jul ordentligt. Hon hade letat upp allt jag önskade mig och gav mig det fast i minivarianter. Förutom ett Donkey Kong. Jag fick faktiskt ett helt riktigt Donkey Kong, hon hade hittat det begagnat!

Läs fler artiklar ur serien:

Tidernas bästa jullåt skrevs i skärgården mitt i sommaren

Så blev ”Tänd ett ljus” en av Sveriges populäraste jullåtar