”Jag trodde att jag var heterosexuell”

Visartisten Tina Wilhelmsson har alltid varit praktiskt lagd, hållit förnuftet högt. Tills en dag, efter en konsert i Sundsvall, när livet tog en helt ny riktning.

”Det var en novemberdag 2015. Jag hade åkt från mitt dåvarande hem i Göteborg upp till Medelpad för att spela min föreställning Raderade kvinnor på Kulturmagasinet i Sundsvall. Medelåldern i publiken var relativt hög som den brukar vara på en lunchföreställning med visor, men det fanns en person som stack ut. Hon såg ut att vara i 25-årsåldern och utmärkte sig tydligt. Jag minns att jag verkligen blev glad när jag såg henne.

Under föreställningen spelade jag bland annat min låt Ställ dig i kön. Det är den som provocerar mest av alla mina texter. Den förmedlar en kraft och självkänsla som dras till sin spets. Jag sjunger att jag är fantastisk, och om du vill vara med mig så får du ställa dig sist i kön.

Efter föreställningen kom den unga kvinnan fram till mig och frågade: ’Får jag ställa mig i den där kön?’ Jag skrattade och trodde att hon skojade eftersom det händer att människor kan säga så på skoj efter att jag sjungit låten. Jag försökte skoja tillbaka och sa: ’Javisst, du kan skriva upp dig på listan som ligger där borta!’ Hon såg snopen ut och började prata om ett kafé som låg i närheten. Jag förstod inte, ville hon fika med mig? Här och nu? Så blev det inte. Jag satte mig i bilen och åkte hemåt. Men den långa vägen mot Göteborg bjöd på en vacker solnedgång över havet, och jag märkte att mina tankar hela tiden återkom till henne. Hon hade påverkat mig på ett alldeles speciellt sätt, det var helt klart. Vid den här tidpunkten trodde jag att jag var heterosexuell och hade genom livet bara varit tillsammans med män.

Snart skickade Maria en vänförfrågan till mig på Facebook. Och jag kände det så starkt i hela mig: om jag accepterar hennes vänförfrågan kommer mitt liv att förändras. Det tog två dagar, sedan klickade jag på acceptera-knappen. Vi började skriva till varandra, och första gången vi pratade i telefon så pratade vi i åtta timmar – som en hel arbetsdag. Vi bestämde att hon skulle komma hem till mig. Det slutade med att hon följde med mig på två veckors turné. Sedan gick allt väldigt snabbt. Följande månad, i december, adressändrade jag, och på nyårsafton kom jag ut som gay.

Att komma ut vid 38 års ålder gav mig både en känsla av frihet och av sorg, eftersom jag insåg att jag alltid hade varit gay. Jag som har en magisterexamen i politik med inriktning mot sexuella rättigheter, och som i många år har kämpat för hbtq-personers rättigheter internationellt, nationellt och lokalt – varför tog det så lång tid att tillåta också mig själv att älska vem jag vill?

Förhållandet med Maria medförde flera stora förändringar. Jag flyttade till hennes hemtrakter uppåt i landet. Vi bor nu i ett hus utanför Ånge med vår hund och våra två katter. Och vi är förlovade! Jag har alltid varit en logiskt lagd person som hållit förnuftet högt, och åt sådana här saker har jag tidigare bara skakat på huvudet. Men efter min egen upplevelse kan jag aldrig döma någon som faller hals över huvud.

Livet nära skog och vatten har i sin tur lett till att jag har återupptagit mina präststudier som jag påbörjade på 1990-talet. Jag hade länge känt en skavande känsla inombords av att vara på fel spår. Som artist kunde jag skapa en fin kontakt med publiken, och ’predika’ på mitt sätt, men det var inte nog. När jag kom in på prästutbildningen så försvann den olustiga känslan och byttes ut mot lättnad. Om allt går enligt planen ska jag prästvigas i Härnösands domkyrka 2025. Processen att komma ut som gay har faktiskt liknat processen att komma ut som kristen. Det handlar för mig om att våga vara den jag är fullt ut och stå för det.

Låten Ställ dig i kön har av förklarliga skäl kommit att betyda väldigt mycket för mig. Den var ju början på allt det här. Det var den som ledde till vårt första möte, och till min och Marias alldeles första, trevande konversation.”

Berättat för Jessica Haas Forsling