Jakten på östrogen – klimakterievåren från helvetet

  • 13 apr 2023
  • 14 min

// Kollage. Foto: Science Photo Library/Gaspar Uhas

Jakten på östrogen – klimakterievåren från helvetet
Anna Dahlqvist

// Kollage. Foto: Science Photo Library/Gaspar Uhas

Lyssna på artikeln

Plötsligt en dag är de slut. Östrogenplåstren som håller klimakteriekvinnorna på fötter. Weronica får panik. Mia åker till Spanien och bunkrar. Eva försöker trösta sina gråtande patienter. Ett kollektivt hormonellt kaos präglar årets första månader. Det är mörkt, ångestfyllt och frustrerande. Kan man lita på att det ljusnar nu?

Januari 2023

Det värsta har lagt sig. Huden som var så het att det kändes som om den brann. Ingen fick röra, inte ens komma nära. Humöret som girade tvärt, från glad till ledsen till arg och orolig. Det var skrämmande, som om hon var en annan person. Depressiva tankar. Riktigt mörka. Inte ens under tonåren var hon med om något liknande. Men östrogenplåstren hjälper. Weronica Granberg är på rätt väg, huden svalnar, de mest extrema känslostormarna lägger sig och orken kommer tillbaka. Det nya året bär med sig hopp om att få klimakteriesymtomen under kontroll.

– Då säger de på apoteket att det inte går att få tag på plåstren, att de är slut överallt. Jag får ju panik.

Det är den 4 januari och 54-åriga Weronica Granberg åker tomhänt från apoteket i Piteå, hem till Långträsk.

”Östrogenplåster slut i hela landet – kvinnor rasar”. Det är en rubrik i en av de stora dagstidningarna en dryg vecka senare. På andra håll beskrivs bristen på hormonella läkemedel som ”extrem”, ”alarmerande” och ”bedrövlig”. Gynekologer och apotekskedjor är nedringda. Det är en stor patientgrupp, omkring en halv miljon kvinnor i Sverige behandlas med östrogen. De lider av sömnbrist, yrsel, svettningar, hjärndimma, hjärtklappning, ångest, humörsvängningar.

– Folk förstår inte hur fruktansvärt det kan vara. Jag har tänkt att ”jag drar”, bara lämnar allt. Det går inte att vara med andra människor, inte som det var för mig, säger Weronica Granberg.

När hon lägger till att ”det går inte att leva” låter det mer som en fråga än ett påstående. Ska det behöva vara så här?

Läkemedelsbristen har kommit och gått de senaste åren.

Hundra mil söderut, på en gynekologisk mottagning i Stockholm, går telefonen varm. Förfrågningarna på 1177 fylls på i rask takt. Gynekologen Eva Enocson och hennes kollegor försöker hantera situationen efter bästa förmåga.

– Vi skriver på hemsidan att de ska gå in på fass.se och söka, att det kan finnas östrogenplåster kvar på vissa apotek.

Hon börjar varje morgon med att beta av listan från 1177, tar tre djupa andetag och skriver ut ersättningspreparat. I första hand spray och gel med östrogen som, i likhet med plåstren, tas upp av huden. Snart märker hon att även de håller på att ta slut.

– Det är enormt frustrerande. Man blir tokig.

Flera gånger om dagen går Eva Enocson in och kollar uppdateringar om restnoterade läkemedel. Stressen ökar i takt med kvinnornas desperation. Det svåraste är inte arbetsbördan i sig utan känslan av maktlöshet, att inte kunna hjälpa. Recepten hon skriver ut har ett första, andra, tredje alternativ. För patienterna riskerar det att bli en bergochdalbana, vad som fungerar är individuellt, doseringen ska skruvas till och läkarna är minst sagt pressade.

Även andra läkemedel är restnoterade, bland annat antibiotika, diabetesmedicin och epilepsiläkemedel. Läkemedelsverket förklarar det med tillverkningsproblem, ökad global efterfrågan, höga energipriser, lagerhållning. Det brister i den långa kedjan av aktörer som ska leverera på en internationell marknad. I fallet med östrogenplåstren finns det dessutom bara en tillverkare som säljer till Sverige.

– Men det är inget nytt, läkemedelsbristen har kommit och gått de senaste åren. Det är ett växande problem och nu måste det tas på allvar, säger Eva Enocson.

Hon efterfrågar politiskt ansvar. Ett sådant steg tas den 24 januari, i form av ett regeringsförslag om böter för de läkemedelsföretag som inte i god tid informerar om mediciner som håller på att ta slut.

I nuläget har det ingen betydelse.

I brist på plåster, gel och spray är Weronica Granberg beredd att testa östrogentabletter, där tillgången fortfarande är stabil. Biverkningarna sätter in direkt, kraftigt illamående, huvudvärk och ”en cementklump av nervositet i magen”.

Februari 2023

Spanien! Det finns plåster att få tag på i Spanien! Det är tack vare en klimakteriegrupp på Facebook som 49-åriga Mia Ahlqvist i Habo hittar en öppning.

– Det var någon som hade varit på Gran Canaria och lyckats få ut plåster genom att visa upp sin gamla förpackning, berättar hon.

På sociala medier tipsas det inte bara om Spanien, utan också om sajter i Tyskland och Storbritannien där det finns östrogenplåster att beställa. Någon har haft tur i Norge. Andra delar med sig av preparat de inte längre behöver, skickar på posten. Så fort det dyker upp plåster, gel eller spray på något apotek läggs det upp information i grupperna. ”Desperation och systerskap”, konstaterar Mia Ahlqvist.

– Jag provade med östrogenspray, men då kom tröttheten, hjärndimman och migränattackerna tillbaka. För mig var det svårt att få till rätt dos.

Mia Ahlqvist. // Foto: Privat

Resan till Torrevieja är planerad sedan tidigare och via en nätläkare får hon ett EU-recept med sig.

– Jag får inte napp på första försöket men på det tredje apoteket, eller om det är det fjärde, får jag ut plåster. Det är som att vinna på lotteri, säger hon.

För Weronica Granberg är klimakteriegrupperna en livlina, en plats för både känslomässigt stöd och handfasta tips. I flera inlägg beskrivs oro och ångest över att inte kunna gå till jobbet, vara förälder och på andra sätt fungera i vardagen när behandlingen sätts på paus eller ändras. Här finns också uppmaningar om att mejla Läkemedelsverket, läkemedelsföretagen och sjukvårdsministern. Och känslan av att inte tas på allvar, att kvinnors hälsa inte prioriteras. Många skriver om hur svårt det är att få tid hos en gynekolog och vittnar om bristande klimakteriekunskap inom vården.

– Det går inte att komma ifrån, misstanken om att man underskattar de här besvären och hur kvinnors livssituation påverkas, säger Eva Enocson.

Det handlar främst om kvinnor i femtioårsåldern, men det finns också en annan grupp, yngre kvinnor som hamnar i ett tidigt klimakterium efter att till exempel ha opererat bort äggstockarna. För dem är östrogen ett nödvändigt skydd mot hjärt- och kärlsjukdomar och benskörhet. Deras doser är också generellt högre. Enstaka förpackningar som – till synes slumpartat – dyker upp på apoteken räcker inte långt. Läget är akut.

I februari är det säkra valet östrogen i tablettform. Säkert i betydelsen tillgängligt.

– Men det kan vi inte skriva ut till alla. De som har en ökad risk för blodproppar ska inte använda tabletter, säger Eva Enocson.

Weronica Granberg har inte den problematiken, men biverkningarna hon får av tabletterna ger inte med sig.

– Plötsligt blir jag orolig för minsta lilla. Bara om vi ska åka och handla blir jag så stressad att jag är på väg att kräkas, berättar hon.

Hon leker med tanken på att åka utomlands för att få tag på plåster. Liksom Mia Ahlqvist har hon läst om kvinnan som lyckades på Gran Canaria. Men det kräver pengar och ork. Är det ens möjligt?

Gynekologen Eva Enocson lyssnar och beklagar när ännu en gråtande kvinna sitter framför henne och undrar vad hon ska ta sig till. Så mycket mer kan hon inte göra. Alla har inte de resurser som krävs för att resa, leta upp utländska sajter eller åka runt till olika apotek, konstaterar hon. Men hon hör också av sig till en journalist, uppmanar henne att berätta, kopplar ihop henne med ”en mer medievan” kollega. Folk måste få veta hur det är. Så tar hon ytterligare tre djupa andetag, kollar restnoteringarna och tar emot nästa patient.

I slutet av februari ser Weronica Granberg ett inlägg på Facebook om att det har kommit in plåster på flera apotek. Visserligen är det en annan dos än den hon ska ta, men plåstren går att klippa till en lägre dos och hon kastar sig på telefonen för att få ett nytt recept.

– När jag väl får receptet söker jag på Fass och ser att det ska finnas plåster på ett apotek i Älvsbyn, sex mil bort.

Ivrigt ringer hon till apotekskedjans kundtjänst men får besked om att det inte stämmer, att plåstren fortfarande är slut i hela Norrbotten. Ändå åker hon till apoteket i Älvsbyn, tar en nummerlapp, ber till gud och håller alla tummar och tår medan hon väntar.

– Jag får tag i sista paketet och jag är så tacksam, så vansinnigt tacksam.

Mars 2023

Nu börjar det ljusna. Vissa doser och preparat dyker upp igen. Men tillgången är allt annat än stabil och heltäckande. Eva Enocson tar emot en av de patienter som behöver östrogen efter att ha opererats för livmoderhalscancer.

– Hon har på egen hand sänkt dosen på plåstren för att det ska räcka längre. Det tar bort det värsta men hon mår absolut inte bra. Och det är inte bara hon, flera patienter har gjort samma sak.

Visst har de hört att det snart är över, att lagren börjar fyllas på, men hur länge räcker de den här gången? Det finns inga garantier.

I början av mars går Socialstyrelsen ut med en rekommendation om att ha en månads beredskap av läkemedel i medicinskåpet hemma. I västgötska Habo har Mia Ahlqvist bunkrat upp med plåster från Spanien. Hon räknar med att klara sig till maj.

– Blir det problem får jag åka till Spanien igen eller be någon bekant där om hjälp. Jag är lyckligt lottad som har den möjligheten, det vet jag.

Ändå kan hon inte skaka av sig en känsla av uppgivenhet och ilska, av att hon och alla andra kvinnor som behöver östrogen sätts på undantag.

Eva Enocson och Weronica Granberg. // Foto: Catharina Biesert/ Privat

Weronica Granberg räknar de plåster hon fick ut i Älvsbyn. Tio veckor ska de räcka.

– Jag borde kanske köpa på mig så mycket som möjligt, men det känns inte heller rättvist mot andra kvinnor, att hamstra på bekostnad av någon som har det lika tungt.

Hon sover bättre nu och humörsvängningarna är inte lika kraftiga som förut. Klumpen av oro och nervositet är borta. Det är klarare i huvudet.

– Man kan titta ut genom fönstret och känna att jo, det är en bra dag, säger hon.

Eva Enocson vill inte blåsa faran över, törs inte lita på att leveranserna kommer som utlovat. Trycket på kliniken är fortfarande nästan lika högt.

– Man säger ju att som läkare ska man om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta. Det har blivit väldigt mycket trösta den senaste tiden.

Fler utvalda artiklar