Bibliotek tränar AI på dialekter och storstadsskådisar kämpar med att försöka gestalta tugget på vischan. Anna Charlotta Gunnarson undrar vad som händer med nyanserna.

Då Strindberg skrev Röda rummet hade han knappast en bohuslänsk stämma i åtanke för eventuell recitation. Raderna om hur solen skjuter kvastar av strålar över huvudstadens kyrkor, tak och fjärdar, leker med båtarnas vimplar och landar där en piga just drar in vårens friska luft; om de läses på sjungande Bohusdialekt flyger tankarna snarare genom någon liten fiskehamn på Västkusten. Men idag när såväl bibliotek som förlag tränar AI-modeller på högläsning med lokal touch ter sig framtiden för klassiska texter mer föränderlig än någonsin.