Varför är det värdefullt att veta hur många steg man tar på en dag? Det finns väl viktigare saker – som till exempel att varje morgon nedkämpa det monster som självtvivlet är. Vi har träffat bokaktuella Jockum Nordström i hans ateljé.

Varje morgon, en ny brottningsmatch. Han säger adjö till sin sköldpadda – som funnits vid Jockum Nordströms sida sedan han träffade livskamraten Karin Mamma Andersson 1986 – och går till ateljén.

Sol, snö eller storm spelar ingen roll; till ateljén ska han bara. Kanske sätter han på en vinylskiva med Toshiko Akiyoshi, japansk jazzpianist, eller Bachs tredje Brandenburgkonsert. Han väntar på ett infall, en idé, ett tecken, en klang. Målet är att ta sig in i en värld där tid och rum upphör och när han väl lyckas är det bra för skapandet, men illa för ­ämnesomsättningen. Han glömmer att äta. Under sin mest kreativa period hoppade han över lunchen i tio år.

Nu står Jockum i 1700-talshuset på östra Södermalm i Stockholm, i ett hav av sönderklippta ­pappersark och förvridna klädgalgar av ståltråd, ser sig själv i spegeln och tvivlar på allt han tidigare gjort.

Strunt samma att hans verk hänger på Museum of Modern Art i New York, Centre Pompidou i Paris, Moderna museet i Stockholm, att barnböckerna om Sailor och Pekka kallas klassiker.