Judisk kultur i Sverige: ”Vi vill vara ett kulturellt community”

  • 28 sep 2023
  • 16 min

// Foto: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT

Judisk kultur i Sverige: ”Vi vill vara ett kulturellt community”
Kristina Lindh

// Foto: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT

Lyssna på artikeln

Nu startar årets bokmässa i Göteborg. Ett av årets tema är Judisk Kultur och föreningen Judisk Kultur i Sverige är hedersgäst. Vi träffade föreningens ordförande Lizzie Oved Scheja för att prata om judendomen i Sverige och konsten att kurera ett brakulturprogram.

Det finns enstartpunkt. Och det finns en fortsättning. Båda är avgörande för den som vill lyckas.

Fortsättningen i det här fallet stavas renommé. En faktor som gjort att namn som Jeff Koons, Steve Reich och Julia Kristeva svarar ja när Lizzie Oved Scheja ringer. De har hört ryktet om den högprofilerade kulturscenen i Stockholm.

När Ruth Bader Ginsburg var gäst 2019, bara året innan hon dog, konstaterade den då 86-åriga ledamoten av USA:s högsta domstol att hon ”aldrig hade deltagit vid ett bättre organiserat och professionellt program”.

– Det räcker inte att bjuda in en person. Man måste ta hand om detaljerna och se till att gästen åker hem med en erfarenhet som gör att hon eller han vill komma tillbaka, säger Lizzie Oved Scheja.

Och startpunkten? Ja, det är hon själv.

Sedan 2012 driver Lizzie Oved Scheja Judisk Kultur i Sverige, en scen som under sina elva år etablerat sig som en betydande institution i svenskt kulturliv.

Hon har två färska bevis: en nyutdelad medalj från kungen och en central roll på årets bokmässa i Göteborg. Judisk kultur i Sverige är mässans hedersgäst och Lizzie Oved Scheja och hennes team ligger bakom 36 programpunkter som tillsammans vill visa den judiska traditionens bredd.

– Jag har vuxit upp med en självklarhet i att jag är judinna. Det har gett mig ett självförtroende i rätten att ta plats och den attityden genomsyrar också Judisk kultur i Sverige.

I samband med starten åkte hon till New York ett antal gånger för att kolla in de judiska motsvarigheterna på andra sidan Atlanten.

– Det är förstås en annan storlek på judendomen och judiska församlingar där, men jag såg ändå att det fanns något att fånga och ta med hem till Sverige. En kaxighet.

Kaxigheten på hemmaplan märks bland annat i logotypen, ett versalt J följt av ett utropstecken, och i det naturliga bruket av orden ”jude” och ”judarna” i texterna som produceras.

– Det är väldigt viktigt för oss. We don´t hide around in the bush.

Lizzie Oved Scheja växlar mellan svenska och engelska. Både kontaktnätet och bakgrunden är internationell. Vännerna finns i USA, Europa och Israel.

Hon växte upp i Tel Aviv. Föräldrarna kom från Irak som barn och talade hebreiska hemma. Lizzie Oved Scheja, första barnbarnet i familjen, tillbringade mycket tid hos sina morföräldrar som talade både arabiska och hebreiska.

Staden, Israels kulturella centrum, formade henne.

– Det var massor av musik och teater omkring mig. Pappa gillade opera, så vi lyssnade mycket på opera hemma. Det var en särskild tidsanda, präglad av experiment och rastlöshet. Man ville skapa en ny kultur, den israeliska kulturen.

Lizzie Oved Scheja bodde i samma kvarter som en av landets mest kända rockstjärnor, Berry Sakharof. Bland grannarna fanns immigranter från olika länder – Turkiet, Rumänien, Ryssland och förintelseöverlevare från Polen och Tyskland. Stämningen var sjudande.

Själv hängde hon helst på biblioteket. Lizzie Oved Scheja älskade att plugga, älskade att skriva.

Men hon drömde också om en värld som var större.

– Jag var alltid i fokus i min familj. Jag längtade efter sammanhang där ingen visste vem jag var.

1996 kom Lizzie Oved Scheja till Stockholm. Under ett antal år hade hon pluggat och jobbat i New York, Los Angeles och Paris.

Om judiskt liv i Sverige visste hon ingenting.

I själva verket visste hon rätt lite om judiskt liv överhuvudtaget, åtminstone i religiös mening.

– I Israel var jag sekulär. I min familj fanns inget intresse av att gå till synagogan, förutom när någon kusin hade bar mitzva. Visst hade jag läst den hebreiska bibeln och andra judiska texter, men jag kunde inget om de religiösa praktikerna, vad man säger i synagogan eller hur man ber. Allt det har jag lärt mig i Sverige.

Den judiska församlingen i Stockholm blev hennes hem. Ett uppdrag som regissör av en amatöruppsättning av Spelman på taket hade slungat henne dit. Det som var tänkt som en paus från metropolerna blev permanent.

Nu är det hon som lär ut. Judisk Kultur i Sverige har blivit ett kunskapscentrum för en publik även utanför judiska kretsar. Minst hälften av publiken är icke-judisk, säger Lizzie Oved Scheja. Hon vill att åhörarna ska vara mer än en passiv lyssnarskara. För att skapa gemenskap har man efter pandemin infört traditionen att bjuda på ett glas vin efter programmet.

– Vi vill inte att man bara åker hem och är ensam i sina tankar. Vi vill vara ett kulturellt community.

Att driva det judiska perspektivet är inte att syssla med en nisch, säger hon. Det handlar om att lyfta de universella aspekterna av kulturen. Idén om det kosmopolitiska. Tron på den öppna människan och på tänkandet som rör sig över gränser.

Inte minst handlar det om att sätta en månghundraårig tradition i relation till det som händer här och nu.

– Vi kan inte separera den judiska kulturen från världskulturen, eller från europeisk kultur. Den har alltid varit en del av samhällsutvecklingen. Utan judiska influenser hade vi inte haft en modernitet. Varken i USA eller här.

En av Lizzie Oved Schejas inspirationskällor är Hayim Nachman Bialik, ofta kallad Israels nationalpoet och känd för sitt arbete med att införliva det hebreiska språket i det moderna samhället. För snart hundra år sedan, 1927, startade han ett sabbatssällskap, Oneg Shabbat Society.

– De som ville gå till synagogan på fredagen gjorde det, de som inte ville avstod. Men efteråt samlades alla och pratade om olika ämnen. Shabbaten fick en kulturell inramning. Vi försöker göra samma sak här. Vi firar shabbat med våra gäster eller publik, sen har vi ett boksamtal.

Innan Lizzie Oved Scheja startade Judisk Kultur i Sverige jobbade hon som kulturattaché på israeliska ambassaden i Stockholm. I arbetet konfronterades hon med den svenska offentlighetens, som hon beskriver det, svartvita syn på Israel. Staten Israel sågs inte med blida ögon, den israeliska kulturen var däremot välkommen, menar hon, och säger att det gjorde hennes uppdrag till en svår balansgång.

Samtidigt var antisemitismen då knappt kännbar.

Tjugo år senare är läget annorlunda. ”Staten Israel är inte längre persona non grata”, säger Lizzie Oved Scheja. Däremot har hotet mot judar och judiska sammanhang växt.

– I Sverige, Europa och USA har antisemitismen ökat från både höger och den progressiva vänstern, vilket vi kommer att diskutera på bokmässan. Vi ser också hur förintelseförnekelsen och historierevisionismen vinner mark.

Judisk kultur i Sverige har haft ett antal program kring minnet av Förintelsen. Behovet av att fånga de överlevandes röster är stort, säger Lizzie Oved Scheja. När de startade Speaking Memories 2015 deltog ett fyrtiotal överlevande i projektet. Idag är åtta av dem kvar.

– Det är inte konstigt att många skriver om sina föräldrars erfarenheter under Förintelsen. Jag ser det som ett uttryck för att man vill bevara minnet till kommande generationer och bekämpa förintelseförvanskning.

Men det är inte de judiska sammanhangen som ska ta hand om antisemitismen, säger Lizze Oved Scheja. Det ska samhället göra.

Judisk Kultur i Sverige är en jämförelsevis förskonad miljö. Ett finkulturellt sammanhang där de antisemitiska markörerna på sin höjd märks genom en insmugen replik vid en middag, från någon som fått lite för mycket i glaset.

Eller, i grövre former, på verksamhetens sociala medie-konton i samband med något internationellt besök. Kommentarerna tas då bort.

– Det är klart att vi tänker på säkerheten kring våra program. Men vi är en svensk institution, det är ett annat läge om man är en judisk församling eller judisk skola.

Från regissör till kulturdirektör. Genom karriären har Lizzie Oved Scheja sökt sig till roller där hon varit spindeln i nätet. Programmet för året bokmässa presenteras på Judisk kultur i Sveriges kontor. I ateljélokalen på Fredsgatan i Stockholm står bokmässans projektledare. Presentationen livestreamas för kulturaktörer och tittare i övriga landet.

Karriären igenom har Lizzie Scheja knutit samman människor och fått saker att hända. Utan en utåtriktad personlighet hade det inte gått.

Vad som är mindre känt är hennes introverta sida.

Hela livet har hon skrivit dagbok. Den innehåller rapporter om verksamheten liksom tal och artiklar; tanken är att dagböckerna en dag ska skänkas till Riksarkivet. Men den innehåller också personliga delar. Dagboken finns där hela tiden, säger Lizzie Oved Scheja, även om det kan gå perioder då hon inte skriver. Den hjälper henne att få kontakt med sin inre vision och röst.

– Jag har haft samtal med mig själv sedan jag var barn. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det finns en person inom mig.

Personen är hennes rådgivare. ”Varför gjorde du så?” kan den säga. Eller ”Var inte rädd”. Den kan uppmärksamma henne på saker. Eller tvärtom, få henne att slå bort sånt som är oviktigt.

Ibland vill hon inget hellre än att bli fri från den där andra, för att förlora kontrollen.

– ”Gå iväg från mig!”, kan jag tänka.

Samtidigt vårdar hon relationen.

– Det är min kompass. Min räddning.

Så länge hon kan minnas har hon levt med känslan av att bestå av två personer som tillsammans bildar balans. Kanske beror det på att hon var ett barn med stora behov av stimulans och feedback, säger hon.

– Jag utmanade mina föräldrar hela tiden, jag var jobbig på det viset. Tidigt förstod jag att i den här världen måste jag ta hand om mig själv. Ur den erfarenheten växte den här inre personen fram, omedvetet. Den har som uppdrag att ta hand om mig.

Efter ett drygt decennium är det dags för Lizzie Oved Scheja och alla de andra som byggt upp Judisk kultur i Sverige att inleda nya kapitel. De första två orden, ”judisk kultur”, har satts på kartan. Vad gäller de två senare, ”i Sverige”, finns det utvecklingspotential, som det heter.

– Vi har haft evenemang i bland annat Malmö, Båstad, Göteborg och Umeå. Det är viktigt för oss att utveckla samarbetet med institutioner i andra delar av landet.

En annat mål är att hitta aktörer som vill bredda bilden av det judiska. Lizzie Oved Scheja är tacksam över att många, både institutioner och individer, vill samarbeta med Judisk kultur i Sverige. Men förslagen kretsar oftast kring antisemitism eller Förintelsen.

– Det förvånar mig. Jag får ofta säga ”vänta, det finns andra saker, det finns Spinoza, Franz Kafka, Nelly Sachs, Nicole Krauss…”. Låt oss ta den skatt vi har och prata om det judiska kulturarvet, det som löper ända från de bibliska texterna till dagens litteratur.

Fler utvalda artiklar