Julia Dufvenius: ”Min tatuering gav inte mersmak”

Bergman eller Norén? Film eller teater? Dramatenskådespelaren Julia Dufvenius gör de svåra valen – och berättar om hur hon hittar hopp i vardagen.

När var du riktigt lycklig senast, och varför?

– Jag var riktigt lycklig för en vecka sedan, när solen sken och jag hade tid att gå en lång promenad. Att det är ljust längre gör mig också lycklig.

Du måste tatuera dig. Vad skulle det stå? 

– Jag har ju redan en tatuering, som jag gjorde när jag hade varit med i Över Atlanten. Det är ett ankare och ett feministtecken som sitter ihop, på handleden. Men jag fick inte mersmak.

Hur gör du för att inte bli deprimerad av nyheterna?

– Det är så svårt att inte bli. Jag har ett nyhetsfönster, så att jag bara tar del av nyheterna en stund. Men jag ser glada saker på tv, i helgen tittade jag på Kalle och chokladfabriken. Jag pratar om roliga saker, som längtan och minnen. Jag går också mycket på teater och musikal, senast såg jag Amadeus på Stadsteatern, den gjorde mig glad. Att vara i naturen är en bra motkraft. Jag blir också glad av musik, jag lyssnar mycket på kubansk street music. Allt med lite själ och nerv.

När grät du senast av lycka?

– Det var nog när jag var stolt över mina barn. Jag lyssnade på en konsert som min son gjorde. Jag kan också gråta när jag ser snällhet på tv eller när någon vågar göra någonting medmänskligt. Då kan jag bli såhär: Wow, allt är möjligt! 

 Största missuppfattningen om Dramaten? 

– Att vi som jobbar där är väldigt välbetalda. 

Bergman eller Norén? 

– Oj vad svårt! Men jag väljer nog Bergman då. Jag tycker mycket om alla hans komedier som Sommarnattens leende och Fanny och Alexander. Min tydligaste motivering: Jag såg precis Fanny och Alexander på Galeasen och den var otroligt bra, det fäller avgörandet. 

Film eller teater? 

– Film. När teater är som bäst är det svårslaget. Men i det vardagliga livet är film enklare, teater är så mycket mer slitsamt. Samtidigt vill jag säga teater, för att höja det! Regeringen vill ju dra ner på anslagen, det är så dumt. Scenkonst är viktigt.

Göteborg eller Stockholm? 

– Stockholm, vi har ett rikare kulturliv här.

Vilket kändisvin skulle du ta med till en öde ö? 

– Per Anderssons Gött Rött.

Brukar du skylla dina tillkortakommanden på ditt stjärntecken? 

– (skratt) Nej! Jag skyller inte ifrån mig så mycket alls faktiskt.  

Det är så äckligt, speciellt när de tar fram kniven och skär i olika bölder. Men det är också väldigt satisfying

Vem var coolast på 90-talet?  

– Reuter och Skoog.

Sämsta boken du läst? 

– Jag kommer bara på böcker som var bättre än vad jag hade förväntat mig. Lydia Sandgrens Samlade verk levde verkligen upp till mina förväntningar. Men okej, en bok som jag läste färdigt men som jag inte kommer att läsa igen, för att den var så himla mörk: Färskt vatten till blommorna. Den var fin men alldeles för tung för min smak, jag var tvungen att ta många pauser. Jag gillar inte heller dålig psykologi, när jag inte tror på karaktärerna. Då tar jag mig faktiskt friheten att inte läsa klart. 

Vad skäms du över att du kollar på? 

– Dr. Pimple Popper (amerikansk tv-serie om en hudläkare i Los Angeles). Det är så äckligt, speciellt när de tar fram kniven och skär i olika bölder. Men det är också väldigt satisfying. 

Vem blir årets julvärd?

– Anna Lindmarker eller Lisa Nilsson. 

Vilken svensk litar du mest på? 

– Om vi tänker att den här personen skulle hålla ett tal till nationen? Då säger jag också Anna Lindmarker eller Lisa Nilsson. Anna Lindmarker är ju nyhetsankare, jag blir trygg bara jag hör hennes röst. Hon är också en vän, vi har haft en bokklubb ihop. Och Lisa Nilsson för att hon har ett så bra språk och en så bra omvärldsanalys. Hon bryr sig, är hårt arbetande på många plan. Och så är hon en otrolig musiker. Jag frågade också min son samma fråga och han sa Mauri (Hermundsson). Jag tycker att han har någonting där, Mauri känns som en person med ett gott hjärta, en god manlig förebild utan dåliga fasoner. Så om det går att få in honom i ekvationen också, skulle jag känna mig jättetrygg. 

Säg en konspirationsteori du faktiskt tror på? 

– Jag tror inte på några konspirationsteorier alls, vad jag vet. Eller så gör jag det utan att veta om det. Men jag är så himla realistisk, faktabaserad.

Ur Tidningen Vi #4 2025.

Läs mer:

Cecilia Uddén: ”Hela min familj älskade Elisabeth”

Den första Metoo-romanen – Fatima Bremmer om kvinnorna som bröt ny mark