Kan Jonas Karlsson bli vår Zelenskyj?

Volodomyr Zelenskyjs snabba resa från tv-stjärna till president i Ukraina får oss att undra: skulle samma sak kunna hända i Sverige – och vilka svenska kändisar skulle i så fall samla flest röster?

Zelenskyjs förvandling från tv-president i komediserien Folkets tjänare till verklighetens presidentpalats i Kiev har varit snabb.

Tv-bolag slåss om rättigheterna till den ukrainska serien, som blev en succé i både Ukraina och Ryssland när den började sändas 2015. Många ukrainare var initialt skeptiska till hur den lustige skådespelaren skulle prestera som äkta president, men sedan krigsutbrottet i februari har han visat varför det under vissa omständigheter tycks vara en bra idé att ha en skådespelare på landets högsta ämbete.

Han spelar helt enkelt sitt livs roll till stående ovationer, där genombrottet blev hans svar på USA:s erbjudande om en säker väg ut ur landet: ”I don’t need a lift, I need ammo”. Sedan dess har 44-årige Zelenskyj fortsatt att leverera korta, empatiska tal till världens parlament och till den domedagsskrollande allmänheten hemma i sofforna. Lustigkurren från tv kallas plötsligt den fria världens främste ledare.

Visst finns ett par exempel på kända svenskar som tagit sig in i maktens korridorer:

Disneyklubbens Alice Bah Kuhnke blev kulturminister, “Superrektorn” Lina Axelsson Kihlblom blev skolminister och musikproducenten Bert Karlsson staplade läskbackar ända in i Riksdagshuset för Ny Demokrati. Men vi har aldrig varit i närheten av en Ronald Reagan, en Arnold Schwarzenegger (guvernör i Kalifornien 2003-2011) eller en Volodomyr Zelenskyj.

Pluspoäng till svetsare.

Är inte Sverige redo för sin första tv-statsminister? Kan en Tareq Taylor, en Petra Mede eller Kristian Luuk ta sig in i Rosenbad? Nej, antagligen inte, om vi ska tro historikern Lars Trägårdh. Han har gjort det till sitt livsverk att förstå svenskarna och det svenska samhället i en historisk kontext, bland annat i boken Är svensken människa? som han skrev med Henrik Berggren. Trägårdh tycker sig se saker hos de svenska väljarna som talar emot en kändisstatsminister:

– Jag brukar säga att vi är en nation av bönder som blivit ingenjörer. Vi är bra på att bygga konkreta grejer men vi är inte några glamourösa filosofer. Då blir det naturligt att vi ger fler pluspoäng till en svetsare än till en tvålfager skådis. Där skiljer vi oss från en del andra länder, som exempelvis Frankrike där man tydligare högaktar det intellektuella och glamourösa, säger han.

En skådespelare skulle sannolikt hamna i det där glammiga, icke-genuina facket i väljarnas huvuden – och det skulle inte premieras. Men, säger Trägårdh, något håller på att förändras i det svenska samhället. Vi lägger som alla andra mer och mer tid på såväl traditionella- som sociala medier, och även om vi inte kräver glamour hos våra politiker ännu vill vi åtminstone ha en hyfsad medial gångbarhet. När Per Albin Hansson, en småtrulig landsfader från enkel bakgrund, uppfattades som en man av folket på sin tid var det enbart positivt. 70 år senare fick Stefan Löfven, från en likaledes enkel bakgrund, en hel del kritik för att han inte förde sig bättre och talade snyggare, menar Lars Trägårdh.

– Vi vill ha en autentisk figur, någon vi kan lita på, men nuförtiden vill vi allra helst ha någon som kombinerar den där förtroendeingivande äktheten med förmågan att tala hyfsat och föra sig i media.

Han poängterar att väljarnas önskan om en ledare som upplevs som äkta inte på något sätt är unik. I USA, landet vi gärna lyfter fram som ytlighetens högborg, har de förvisso valt in en del skådisar på politiska poster, men de två presidenter som stuckit ut i popularitetsmätningar i modern tid är Bill Clinton och Donald Trump (som i och för sig var ett populärt ansikte från tv-serien The Apprentice, men ändå upplevdes som en man av folket):

– Och både Clinton och Trump är såna där killar som många människor kan se sig själva ta en öl med, säger Lars Trägårdh.

Förutom skådespelaryrkets inneboende glassighet finns en annan sak som försvårar för kändisarna: i Sverige kan du i princip inte bli statsminister utan att representera ett stort parti, och en sådan utnämning har hittills krävt att du går den långa vägen politiskt.

Men Volodomyr Zelensky startade partiet Folkets tjänare bara ett år innan valet, och det finns ju inga hinder för att göra en liknande resa här. Så vem vet, kanske får vi se Bäst i Test-demokraterna ledda av David Sundin eller Let’s Dance-partiet med David Hellenius i riksdagsvalet 2026?

Här är fem TV-kända svenskar som skulle kunna samla röster i nästa riksdagsval:

Carina Bergfeldt

Det blir mer och mer uppenbart att Carina Bergfeldt är alldeles för stor för SVT:s strikta public service-regelverk. Hon samlar in pengar till Afghanistan och minglar med den politiska eliten vid sidan om sitt tv-program. Problematiskt för det journalistiska oberoendet och för trovärdigheten, enligt en del. Många tror nog att hennes nästa karriärdrag blir en flytt till TV4, men kanske borde hon sikta ännu högre – mot Rosenbad. Möjligen blev det lite mindre intressant att söka sig mot makten när Magdalena Andersson hann före till att bli Sveriges första kvinnliga statsminister?

Mikael Persbrandt

På pluskontot finns verbal kraft och pondus i överflöd. Han skulle onekligen fylla ut kostymen snyggt. Minus för överdrivet macho framtoning och en lista på mediala skandaler som är längre än Knausgårds Min kamp-serie. Persbrandt skulle alltså få svårt att passera partiets granskningsprocess men om han ändå nålsögade sig igenom den skulle han vara fullt kapabel att verbalt slakta vilken politisk motståndare som helst i Agenda-studion – med Dramaten-spott och allt.

Jonas Karlsson

Jonas Karlssons folkhems-aura är så grundmurad att han nästan inte skulle kunna förlora ett riksdagsval. I hans nakna ansikte anas inga papperslösa städerskor i lyxvillor, inget undvikande av TV-avgiften, inga sexskandaler med praktikanter. Jonas Karlsson vet på öret hur mycket en liter mjölk kostar. Dessutom är han mycket skicklig retoriskt och fullständigt osar av empati för andra människor. Skulle hålla fantastiska valtal.

Jesper Rönndahl

På Spåret-vinnaren, Svenska nyheter-programledaren och Dips-skådespelaren Rönndahl har ett riktigt starkt cv för en politisk karriär. Omvittnat allmänbildad och politiskt intresserad. Faktum är att han redan har vistats en del i den politiska hetluften efter att han skämtat grovt om kinesiska turister i Svenska nyheter. Kanske ligger hans överklassdryga karaktär i den politiska komediserien Dips honom i fatet, men han skulle åtminstone hitta inne på regeringskansliet.

Lena Endre

Endres drottninglika framtoning och närvaro skulle kunna ta henne långt i det politiska spelet. Tänk hur provinsiella och fåniga Per Bolund och Jimmie Åkesson skulle framstå på en debattscen intill denna Dramatendrottning. På minuskontot ligger Endres inte uppenbara politiska engagemang, men att döma av vilka som vinner val behöver det inte ligga henne i fatet. En människa som inte är politiker är nästan det finaste vi har i politiken 2022.

Och här är tre tv-kändisar som tagit sig en bit på vägen:

Lars Adaktusson

SVT-ankaret har representerat Kristdemokraterna i både riksdagen och Europaparlamentet. Meddelade nyligen att han lämnar sina uppdrag för partiet.

Jan Emanuel Johansson

Robinson-kändisen tog sig in i Riksdagen för Socialdemokraterna och blev senare kontroversiell välfärdsmiljardär.

Hanna Zetterberg

Ronja Rövardotter-skådespelerskan valdes in i Riksdagen för Vänsterpartiet redan som 21-åring. Nämndes som en tänkbar partiledare efter Gudrun Schyman men gick inte hela vägen. Driver idag en kommunikationsbyrå.

Fotnot: Folkets tjänare kommer att sändas i Sverige efter att SVT köpt rättigheterna till serien och den uppföljande filmen.