Käraste fiende på andra sidan blockgränsen

Valrörelsen 2026 har varit hård med personangrepp och högt tonläge i sociala medier. Men det finns andra tonlägen också och politiker som faktiskt uppskattar motståndare på andra sidan blockgränsen. Vi har träffat åtta av dem.

  • 36 min
  • 21 aug 2026

// Foto: Casper Hedberg

Käraste fiende på andra sidan blockgränsen
Jonas Helling
Prova idag

Valrörelsen 2026 har varit hård med personangrepp och högt tonläge i sociala medier. Men det finns andra tonlägen också och politiker som faktiskt uppskattar motståndare på andra sidan blockgränsen. Vi har träffat åtta av dem.

För 10 år sedan bad Vi ett antal riksdagspolitiker lyfta fram och tala väl om en politiker på andra sidan blockgränsen. Skulle det ens vara möjligt att göra ett liknande reportage i dag, med tanke på den allt hårdare tonen?

De åtta politiker vi hörde av oss till nu delar bilden att debattklimatet blivit hårdare. Samtliga ger digitaliseringen och – framförallt – de sociala medierna en stor del av skulden. Algoritmerna gynnar starka känsloreaktioner. 

Men trots att polariseringen har ökat så har ingen av de åtta toppolitikerna problem att klara utmaningen: att välja en motståndare på andra sidan som de respekterar, inspireras av och – i något fall – rentav är avundsjuk på.


Parisa Liljestrand är kulturminister (M) sedan 2022. Utbildad lärare och rektor. Föddes 1983, i Iran. Kom till Sverige som treåring. Efter ett halvår på flyktingförläggning i Surahammar bosatte sig familjen i Vallentuna, norr om Stockholm. Där var hon kommunstyrelsens ordförande innan hon blev minister. // Foto: Casper Hedberg

Parisa Liljestrand (M) väljer Ardalan Shekarabi (S)

Varför väljer du Ardalan att tala väl om? 

– Jag tycker att han är en jättefin och härlig person. Jordnära på ett sätt som jag alltid uppskattar. Politiskt tycker vi ofta olika, men vi kan också kliva ur den politiska rollen. Vi har båda bakgrund i Iran och med tanke på händelseutvecklingen där är det något som knyter oss samman. Han är alltid så varm, omtänksam, frågar hur familjen mår. 

När slogs du för första gången av att han verkade reko? 

– När jag var kommunstyrelsens ordförande i Vallentuna. Då jobbade vi mycket med regionfrågor och flygplatsfrågor och han som civilminister var vår kontakt i regeringen. Han tog sig tid att vara med på seminarier och möten med oss och det uppskattade vi. Sedan har vi mötts i den iranska diasporan där vi gjort saker tillsammans. 

Är det normala här i Sverige att iranier har samma syn på Iran? 

– Först och främst finns det en enorm kärlek till den iranska kulturen. Sen vet alla som har suttit runt ett bord med fyra iranier eller fler att vi tycker väldigt olika om väldigt mycket. Men jag har inte träffat på så många människor här i Sverige som stöder den iranska regimen. Det jag ser av den iranska diasporan är att det finns en enorm enighet om att det är folket i Iran som måste få bestämma vad som ska hända med landet. 

Har Ardalan påverkat dig politiskt i någon fråga? 

– Nja, men han har breddat mitt perspektiv. Och det är fördelen med politiska motståndare som är som Ardalan. Att vi kan tycka olika om mycket, men eftersom han har ett så proffsigt sätt att framföra vad han tycker så blir det lättare att lyssna på honom. 

Har du aldrig irriterat dig på honom? 

– Nej … däremot kan jag bli väldigt imponerad och i viss mån kanske lite avundsjuk på att han har ett otroligt stort kontaktnät. Han känner väldigt mycket människor. Många trivs med honom. Jag tror det har att göra med att han är sig själv hela tiden. 

Har han lyssnat på dig tror du? 

– Oj, det vet jag faktiskt inte. Jag är nog mer obetydlig i hans tillvaro än han är i min. 

Vad tycker ni mest olika om? 

– På kulturområdet tycker jag som moderat att vi ska prata om väldigt mycket mer än det som är offentligt finansierad kultur. Till exempel om breddad finansiering, att vi måste var fler som tar ansvar för kulturlivet och är med och betalar. Socialdemokrater vill ofta prata om det som är skattefinansierat. 

Har du själv bidragit på något sätt till polarisering? 

– Det är svårt att avgöra själv. Man ska kunna ha tuffa diskussioner, det behöver demokratin, det behöver Sverige. Men jag tror att många uppfattar mig som en ganska rak och ärlig person. 

Vad som någon sagt har gjort dig själv mest besviken? 

– Det är väl kanske när man vantolkas, när någon ålägger mig intentioner som jag faktiskt inte har. Om någon säger ”hon bryr sig inte alls om kultur”, bara för att våra åsikter i en kulturfråga skiljer sig åt. 

Umgås du med Ardalan privat? 

– Nej, inte så att vi träffas utanför jobbsammanhang. Men jag skulle absolut inte ha något emot att göra det. 

Har du berättat för honom att du uppskattar honom? 

– Jag har nog rätt så tydligt tackat honom och sagt att det arbete han gör för oss i den iranska diasporan är väldigt fint. Men kanske inte som människa … det gör jag nu!


Ardalan Shekarabi är arbetsmarknadspolitisk talesperson (S). Född 1978, i Iran. Kom till Sverige som flykting som elvaåring med sin mamma och bosatte sig i Gävle. Gick under skoltiden med i SSU efter att ha valt mellan dem och Liberalernas ungdomsförbund. Startade i juni 2025 samtalspodden Ardalan träffar som nu spelats in i över 30 avsnitt med gäster som Gustav Fridolin och Mattias Klum. // Foto: Casper Hedberg

Ardalan Shekarabi (S) väljer Tomas Tobé (M)

Varför väljer du Tomas Tobè att tala väl om? 

– Det enkla svaret är att jag känner Tomas väl. Han är en politiker på andra sidan som jag har en annan relation till än bara den politiska. 

Ni gick i samma gymnasieklass. Vad tyckte du om honom då? 

– Det blev en varm relation direkt. Tomas är en väldigt fin människa. Han är social och hade redan då förmågan att skilja på sak och person. Det finns verkligen en stor fördel med att lära känna människor redan i skolåldern. Man umgås så mycket i skolan. Man kommer så nära varandra. Det är svårigheten senare i livet, då styrs man mycket mer av förutfattade meningar om dem man inte träffat tidigare. 

När förstod du att Tomas var moderat? 

– Direkt! Vi gick i en väldigt politisk klass. Det slutade med att jag och han och ytterligare två klasskompisar jobbar heltid med politik nu som vuxna. 

Lärde du dig något av honom som du tagit med dig? 

– Tomas är en väldigt driftig person, en entreprenöriell människa. Han startade företag, redan då. Det jag framför allt har lärt mig av honom är att förstå mer om företagares villkor. 

Har du aldrig irriterat dig på honom? 

– Jo, det är klart. M och SSU stod väldigt långt från varandra på 1990-talet. Ungmoderater ville ju i princip avskaffa välfärdsstaten. Men det fanns de som var mer nyliberala än vad han var. 

Och i dag? 

– När M öppnade upp för att samarbeta med SD blev jag väldigt besviken. Jag kommer aldrig förstå hur de kan föredra det framför ett samarbete mellan S och M. 

Kunde du inte som sosse drabbas av klasshat gentemot en ”privilegierad” moderat? 

– Nej, jag har aldrig burit på ett klasshat. Jag har själv som flykting genomfört en klassresa både nedåt och uppåt. Först kraftigt nedåt när vi tvingades lämna Iran. Och sedan en omstart då jag långsamt jobbat mig uppåt igen. 

Men du och Tomas kommer från olika bakgrund?

– Ja, men jag rörde mig redan som barn i Iran i en blandad miljö, bland rika och fattiga, religiösa och sekulära. Den mångfalden fanns även i Gävle när jag kom till Sverige 1989–90. Det är en av de saker jag är mest tacksam över i hela mitt liv. Gävle var då inte alls så segregerat som samhället beskrivs i dag. Det var relativt välintegrerat. Och skoldistrikten blandades aktivt. 

Har du själv någon gång ångrat att du varit för hård mot en motståndare? 

– Ja … kanske att jag ångrat någon sarkastisk kommentar. Jag la upp en bild på Martin Melin en gång i samband med införandet av visitationszoner, en bild som jag tyckte var skämtsam men jag insåg inte att bilden var AI-genererad. Då tog jag bort den. Och bad Martin om ursäkt. 

Vad kan göras för att motverka ett hårt politiskt klimat? 

– Media borde skapa utrymme för lite mer sofistikerade samtal. Där det inte premieras att folk skriker på varandra. Problemet nu är att medier har fått skräck för att ta med politiker i allmänna icke-politiska sammanhang, i vanliga soffprogram till exempel. Det har att göra med SD:s intåg. SVT tycker att det är obehagligt att ha med politiker med tveksamma värderingar och väljer därför att ta det säkra före det osäkra och stänga ute partierna helt. 

Vad har en motståndare sagt som gjort dig själv mest besviken? 

– Tyvärr får jag möta mycket rasism. Framför allt från SD, i deras sociala medier. Även personligen mot mig. Faktiskt även från deras riksdagsledamöter. Det är grovt. Och tyvärr vardag i dag. 

Kan du ge något exempel på det? 

– Ja, till exempel när ledamöter i riksdagen på grund av deras utländska bakgrund beskrivs som icke-svenskar. 

Har du berättat för Tomas att du uppskattar honom? 

– (skratt). Jag är ju man och det gör inte män. Men jag gör det nu! 


Alice Teodorescu Måwe är född 1984. Ledamot av Europaparlamentet (KD) sedan 2024. Där jobbar hon främst med migration, försvar och utrikesfrågor. Har tidigare varit politisk redaktör för Göteborgs-Posten och krönikör i tidningar som Expressen, Fokus, Affärsvärlden och Dagens Nyheter. Har av Ebba Busch kallats ”en klockren kristdemokrat av klassiskt kontinentalt snitt”. // Foto: Casper Hedberg

Alice Teodorescu Måwe (KD) väljer Lawen Redar (S)

Varför väljer du Lawen Redar att tala väl om? 

– Därför att jag tycker att hon är en intressant person inom S som jag tror har potential att gå långt. Jag uppfattar henne som intellektuell. Hon verkar vara en person som tänker själv och det uppskattar jag. Och så är hon trevlig, känns genuin. Det finns många som är småtrevliga i green room, men jätteotrevliga när man inte är face to face. 

Är inte alla politiker bra på att tänka själva? 

– Nej, vi lever väl inte i ett politiskt klimat där tänkandet alltid prioriteras. Det är mycket snabba utspel och mycket tankar på hur opinionen ska reagera. Jag önskar att fler hade egna idéer och ville skapa opinion, inte bara följa den. 

Hur är hon att debattera mot? 

– Jag tycker att det blir spänstigt och jag har alltid bemötts sakligt och respektfullt av henne i våra debatter. Jag har svårt att se att hon skulle vara ohederlig. Hon känns som en person som är sig själv i alla lägen. 

Vad tycker ni lika om? 

– Vi är överens om att segregationen har vuxit och blivit ett av vår tids stora samhällsproblem. Och att det är kopplat till stor invandring. Lawen är ett tecken i tiden. Nu har Socialdemokraterna äntligen börjat se samhällsproblemen igen, som partiet gjorde förr. Det är ju som att de har varit i klinch med sig själva när det gäller just integrationen. 

Vad tycker ni olika om? 

– Hon och jag gör samma analys av samhällsproblemen, men inte hur de ska lösas.

Många upplever dig själv som hård i debatter. Bidrar du till polarisering? 

– Jag är en tydlig person, och det kan felaktigt uppfattas som polarisering. Men jag är helt övertygad om att det inte är mig som historien kommer att se som polariserande. För det är inte jag som försöker tysta folk. Tvärtom, jag har som opinionsbildare under hela mitt vuxna liv försökt förstå hur politiska motståndare tänker. Jag vill höra andras åsikter, och debattera dem.

Kan du ge exempel på någon du försökt att förstå? 

– Ja, ett intressant sådant: Jag gjorde tidigare ett tv-program med vänsterdebattören Daniel Suhonen. Det var ett oerhört roligt grepp, där olika åsikter kom fram. Det intressanta är att på högersidan av politiken blev reaktionerna väldigt positiva, folk kunde säga att Suhonen är en intressant person även om han har fel i sak. På vänstersidan frågade sig många i stället varför Suhonen gav plats åt mig. Vänsterns problem är att de pratar ofta om yttrandefrihet och åsiktsfrihet men när det kommer till kritan finns det en enorm intolerans mot åsiktsolikheter. Dom vill tysta, medan vi vill öppna debatten. 

Vilken debatt av de du deltagit i har varit mest smutsig? 

– Jag har varit i den offentliga debatten sedan 2009, jag har intagit varenda position som uppfattas som kontroversiell i svensk politik. Men ingen fråga är ens i närheten av Israel-Palestina. Det hat som möter mig i den frågan är på en helt egen nivå. Den här frågan är helt unik.

Till sist: Har du berättat för Lawen att du uppskattar henne? 

– Nej, det har inte. Men jag tror inte att hon tror att jag tycker illa om henne. 


Alexander Christiansson är SD:s talesperson för kulturfrågor sedan 2023. Riksdagsledamot sedan 2018. Född: 1981. Bor i Lerums kommun, i Västra Götaland. Son till Ulf Christiansson, medlem av det kristna hårdrocksbandet Jerusalem. // Foto: Lars Schröder

Alexander Christiansson (SD) väljer Amanda Lind (MP)

Varför väljer du Amanda Lind att tala väl om? 

– Amanda är verkligen en sympatisk, varm och hövlig människa. Hon gör skillnad på sak och person. När jag blev utnämnd till kulturpolitisk talesperson satt hon som ordförande i kulturutskottet. Hon var den första från motståndarsidan i riksdagen som kom fram och var trevlig och tog mig i hand. 

Blev du överraskad av det? 

– Ja, jag trodde att jag skulle möta en person redan hade dömt ut mig och därför skulle ha svårt att vara trevlig. För politiken var verkligen mer polariserad än jag förstod när jag kom in i riksdagen, 2018. Jag trodde att det skulle vara vuxna människor som hälsade på varandra, men jag mötte folk som av princip inte tog mig i hand. 

Har du lärt dig något av henne? 

– Det har jag gjort, hon har ju en väldigt stor erfarenhet av kulturpolitik, det hade inte jag när jag valdes in. 

Har du aldrig irriterat dig på henne? 

– Nej. Och det trots att vi har fundamentalt olika åsikter. Hon håller sig till fakta när vi debatterar. Hon kallar inte andra för fula ord utan är seriös. Det gör att jag själv kan sänka garden. Vi har båda en mjuk framtoning vilket kan vara omväxlande i det politiska samtalet.

Har du och Amanda pratat om någonting annat än politik? 

– Ja det gör man när man reser som utskott, man sitter på hotellet ihop. Det var stort för mig att moderater pratade med mig då, ja till och med liberaler. Och att en miljöpartist inte hade förutfattade meningar och kunde ha ett fint samtal med mig, det hade jag inte förväntat mig. 

Vad tycker ni lika om? 

– De flesta ser nog MP och SD som två olika universum, som politikens absoluta motsatspar. Men jag har tänkt på att både Amanda och jag har en kristen bakgrund. Det finns grundläggande kristna värderingar man kanske har med sig från söndagsskolan. Som ger ett hyfsat gemensamt sätt att se på fundamentala värden. Om hon hörde att jag säger det här skulle hon nog bli tvungen att gå i polemik eftersom jag tillhör SD och de nog uppfattar att vi har en dålig människosyn. Men ta till exempel kampen mot antisemitismen, där har Amanda och jag samma hjärta i vår syn på den.

Vad tycker ni mest olika om? 

– Det är väldigt sällan Amanda och jag hamnar på samma sida. Vi ser verkligheten med olika glasögon. I grunden tycker jag ju att våra motståndare har förstört Sverige, det Sverige jag växte upp i. Att mina pojkar inte kan åka in till centrala Göteborg utan att vara rädda. Och att samma politiker fortfarande står för samma politik. 

Som Amanda Lind? 

– Ja. 

Många säger att det är ni i SD som gjort tonen hårdare i svensk politik. 

– Ja, men då tänker de nog inte på hur vi i SD har bemötts. Som Sverigedemokrat har jag varit med om att när vi besöker en verksamhet så drar personen bredvid bordet en bit bort från mig, vägrar att säga hej och ta i hand. Det finns folk som ser oss som mörkermän. Och då vill de inte ens befatta sig med oss. 

Men låt mig ta ett exempel på ett tonläge som ni sprider: Häromdagen skrev ni på ett av era officiella konton i sociala medier att ”Ramadan hör inte hemma i Sverige – lajka om ni håller med”. Jag hade förstått om ni skrivit att till exempel hederskultur inte hör hemma i Sverige. Men Ramadan, en glädjefylld familjehögtid? 

– Jag tror att det var ett svar till de inom vänstern som hade gått ut och krävt att Ramadan skulle bli en officiell svensk högtid. 

Det framgick i så fall inte av ert inlägg. Det stod bara att den här familjefesten inte ”hör hemma” i Sverige. 

– Ja, då kan man väl säga att inlägget blev en del av den nya medialogiken, att inlägg ofta blir skarpare för att nå igenom i debatten. Och om man tittar på hur sociala medier har förändrat debatten så är det att det krävs alltmer provocerande uttalanden för att gå igenom algoritmerna. 

Till sist: Har du berättat för Amanda att du uppskattar henne? 

– Ja, det gjorde jag när hon lämnade kulturutskottet. Vi kommer sakna henne i utskottet och så blir hon ett större hot mot oss nu när hon är språkrör. Hon går genom rutan, framstår som sympatisk.


Elisabeth Thand Ringqvist är partiledare för Centerpartiet sedan november 2025. Född: 1972. Ekonomexamen från Handels i Stockholm. Startade som 20-åring ett campingföretag i Östersund och har varit VD för intresseorganisationen Företagarna. // Foto: Casper Hedberg

Elisabeth Thand Ringqvist (C) väljer Elisabeth Svantesson (M)

Varför väljer du Elisabeth Svantesson att tala väl om? 

– För att hon är skarp och saklig. Hon kan vara vass, men går inte över gränsen så att det blir påhopp. Hon är också väldigt trevlig. Hon var den första från regeringssidan att gratulera mig när jag blev presenterad som partiledare. Då la hon upp en bild och skrev att ”det behövs fler Elisabeth i politiken …” 

Har du aldrig irriterat dig på henne? 

– Jo, i riksdagsdebatterna är reglerna så att ministern alltid har sista ordet. Elisabeth är bra på att då passa på att avsluta med att ta upp någon vinkel där jag kanske haft ett svagare argument och då inte får en chans att försvara mig. 

Vad tycker ni mest olika om? 

– Om deras samarbete med SD. För mig är det obegripligt att man samarbetar med dem om man vill ha fler jobb och tillväxt i Sverige. 

Har ni pratat om någonting annat än politik? 

– Ja, om ledarskap. Vi har träffats i flera sammanhang utanför politiken som har med kvinnors ledarskap att göra. 

Hade du någon förutfattad mening om henne innan ni möttes första gången? 

– Ja, jag kände till att hon har en stark religiös förankring. Jag tänkte att det skulle påverka hennes politik. Men det märkte jag ingenting av, varken då eller i dag. 

Är det ovanligt med sakliga motståndare som Elisabeth? 

– Alla är verkligen inte det. Vissa påstår ju saker som kanske rymmer ett korn av sanning, men sen så brer man på så att det man sägs stå för inte alls stämmer med det som motståndaren hävdar. Om någon säger att tonårsutvisningarna är orimliga så säger en annan att man är för helt fri invandring. 

Är det mer så nu än tidigare? 

– Ja, så här var det inte när jag engagerade mig politiskt. Jag märkte av en stor förändring när jag kom tillbaka till riksdagen 2022, efter att ha haft ett tolv år långt uppehåll från politiken. Det är som att en del debattörer och politiker mest är intresserade av att skapa rubriker och snabba klipp på nätet. 

Vad beror det här på, tror du? 

– Sociala medier. Algoritmerna tycker om när det finns en konflikt. Och etablerade medier hakar på. 

Har du själv bett en politisk motståndare om ursäkt någon gång? 

– Ja, det har hänt. Om jag gått hårt åt någon i en debatt som inte haft så mycket erfarenhet, någon yngre som varit vass retoriskt, men inte bottnat i sin argumentation. 

Vad har någon sagt eller gjort som har gjort dig mest besviken? 

– Jag blev polisanmäld en gång av en person aktiv i Centerpartiet. Jag hade sagt att hans värdegrund inte var förenlig med Centerpartiet. Då anmälde han mig för hets mot folkgrupp. Men jag friades. Och han har lämnat partiet nu. Man ska komma ihåg att det kan gå hett till även inom partier. På stängda distriktsstämmor, där kan det växlas hårda ord.

Till sist: Har du berättat för Elisabeth att du uppskattar henne? 

– Nej, det har jag faktiskt aldrig gjort. Men jag gör det med glädje nu! 


Simona Mohamsson är född 1994. Partiledare (L) sedan juni 2025 då hon också blev utbildnings- och integrationsminister i regeringen Kristersson. // Foto: Casper Hedberg

Simona Mohamsson (L) väljer Alice Bah Kuhnke (MP)

Varför väljer du att lyfta fram Alice Bah Kuhnke som en förebild? 

– För att jag tycker att det är viktigt att vi talar väl om varandra. Inte minst tycker jag att det är viktigt att lyfta upp våra otroligt duktiga EU-politiker. Alice är en sån person, som jobbar aktivt i EU-parlamentet och som är en föreningsmänniska i alla dess former. Hon utstrålar det här brinnande intresset för att göra sin demokratiska värnplikt.

Vad är det hon gör så bra, tycker du? 

– Hon är framför allt en otroligt bra kommunikatör. Politiker har ju olika styrkor, och inte minst för EU-parlamentariker är det värdefullt att kunna förklara sin politik och hur det politiska systemet fungerar. 

Vad har du lärt dig av henne? 

– När man är ute som politiker och möter unga väljare så behöver man visa känslor, man behöver visa att det är viktigt på riktigt. Att man verkligen känner för det man pratar om. Hon är väldigt duktig på det. 

Tänker du att hon lika gärna hade kunnat vara medlem hos er? 

– (skratt). Nej, jag har respekt för att vi valt att engagera oss i olika partier. Och att vi följer olika ideologier. Men, för att ta den senaste EU-valrörelsen som exempel, så känns det skönt att ha en motståndare som ändå delar tron på det enade Europa. Hon visar att man kan tycka olika i sakfrågor, men ändå dela syn på att alla svenskar borde bry sig om Europafrågorna. 

Vad tycker ni allra mest olika om? 

– En sak som är uppenbar är synen på frihandel. MP röstar gång på gång nej till frihandelsavtal. Jag tycker det är konstigt i en tid då vi har en amerikansk president som utmanar relationen till Europa, att man då inte vill främja handel med andra delar av världen. 

Hade du någon förutfattad mening om henne? 

– När man är som jag, liberal och utbildningsminister, då har man en förutfattad bild av att miljöpartister är rätt kravlösa när det gäller skolan. Att de gillar skärmar och digitalisering. Där tycker jag ändå att Alice har stuckit ut och motbevisat mig.

Vad gör du själv för att motverka polarisering? 

– Min devis är att man ska bete sig så som man tycker att andra ska bete sig mot en själv. Sen är det bra att ha vänner inom hela det politiska spekrat. Det motverkar förutfattade meningar. 

Vad som någon sagt har gjort dig själv mest arg, eller ledsen? 

– Jag blir besviken när folk ljuger. Om vi tar EU-valet som exempel. Vi är ju det mest EU-vänliga partiet. Då försöker många skrämma väljarna om vad det innebär. Till exempel om euron, eller om ett fördjupat europeiskt försvarssamarbete. 

Vilka är det som försökt skrämma?

– Framför allt vänsterpartistiska politiker skulle jag säga, som inte alltid har betett sig som jag skulle bete mig.

Men inte Alice? 

– Nej, inte Alice, jag tycker snarare att hon och jag har kunnat mötas, till exempel om EU-politikens betydelse för oss som bor i Sverige och Europa. På europeisk nivå befinner sig ju både MP och L i mitten av den politiska skalan. 

Har du berättat för Alice Bah Kuhnke att du uppskattar henne? 

– Ja, jag tror att jag gjort det när vi setts någon gång. Att jag berättat att jag tycker att hon är en otroligt duktig kommunikatör. 


Jonas Sjöstedt är född 1964. Ledamot av Europaparlamentet (V) sedan 2024. Tidigare partiledare (V) 2012–2020. Bor i Umeå. När Jonas Sjöstedt avgick i oktober 2020 visade en SIFO-undersökning att han hade högst förtroende av alla partiledare, 45 procent. // Foto: Casper Hedberg

Jonas Sjöstedt (V) väljer Pål Jonson (M)

Varför är Pål Jonson din bästa motståndare? 

– För det första för att han argumenterar i sak, och ganska vänligt. Det uppskattar jag. Det finns en hederlighet i det. 

– Jag upplever också att Pål vill förankra regeringens politik bland alla partier, även Vänsterpartiet. Att han söker kompromisser och en politik som vi kan enas kring. Det är oerhört värdefullt när hoten ser ut som de gör. 

Så alla ministrar är alltså inte bra på att förankra regeringens linje hos de övriga partierna? 

– Nej, det är extremt ovanligt. Det finns nästan inga andra områden där det finns ett blocköverskridande samarbete som här. Energipolitiken skulle till exempel verkligen må extra bra av långsiktighet, men där har regeringen varit helt ointresserad av att prata med oppositionen. 

Just försvaret är kanske inte den fråga som man tänker att M och V ska samarbeta bäst om? 

– Jag och Pål Jonson tycker olika om mycket även här. Till exempel om värdlandsavtalet som ger USA får tillgång till svenska baser. Men det känns väldigt bra att ha en försvarsminister som Pål som tydligt står upp för Ukraina. Och det spelar kanske roll att jag är för att Sverige ska ha ett starkt försvar. Det bygger på insikten att vi lever i en orolig tid och måste ha möjlighet att försvara oss. 

Har Pål påverkat dig politiskt i någon fråga? 

– Jag tror inte han har fått mig att ändra någon uppfattning. Men lärt mig av honom, det har jag gjort. Det är ju helt säkert så att Pål Jonson vet mycket mer om patriotrobotar än vad jag gör! Det märks att han kan försvarspolitik utan och innan. Det vill jag visa uppskattning för. Det är roligt att debattera med en motståndare som verkligen bottnar i det han gör. 

Har ni pratat om någonting annat än politik? 

– Nej, inte om privata saker direkt. Men jag skulle inte ha något emot att ta en öl med honom om han skulle ha tid med det. 

Hur höga ”Pål Jonson-poäng” får du själv? 

– Haha, det bär mig emot att betygsätta mig själv. Men jag hoppas att jag inte uppfattas som den mest konfrontative politikern. Jag har haft ett rimligt gott förhållande till många politiska motståndare. Det skulle vara något sorgligt om man inte kunde prata med dem som man tycker annorlunda. 

Vilka retoriska knep försöker du själv undvika? 

– Att inte medvetet missförstå min motståndare, att inte tillskriva min motståndare en åsikt som jag vet att hen inte har. 

Du har även varit kommunpolitiker. Det sägs ofta att lokalpolitiken är vänligare än den nationella nivån, att man samarbetar mer för att uppnå konkreta resultat? 

– Så är det, stöter jag på en politiker från ett annat parti ute på gatan i Umeå, då stannar jag och pratar. 

Och nu är du verksam på Europanivån, skiljer sig debattklimatet där jämfört med i riksdagen? 

– Här är det annorlunda, här finns det inte två block, inte en tydlig uppdelning på samma sätt. För att få igenom saker måste man samarbeta med alla möjliga. Jag har just samarbetat med en del av den konservativa gruppen om klimatet, förslag som vi röstade igenom i dag, faktiskt. Men vi märker också av att de högerextrema vuxit så mycket, och det påverkar såklart tonläget även här.

Till sist: Har du berättat för Pål att du uppskattar honom? 

– Jag har sagt det i intervjuer. Och han sa att han läst det och berättat att det värmde. 


Janine Alm Ericson är ekonomisk-politisk talesperson (MP) och riksdagsledamot sedan 2014. Född: 1973. //
Foto: Casper Hedberg 

Janine Alm Ericson (MP) väljer Jacob Forssmed (KD)

Varför väljer du Jacob Forssmed att tala väl om? 

– Därför att han är en genuint trevlig kille. 

När slogs du för första gången av att han verkade vara reko?

– Vår första riksdagsdebatt 2014, när vi båda var nya ledamöter. Jag tyckte att han verkade rak och ärlig och hade ett roligt sätt att debattera. 

På vilket sätt är han rolig? 

– Han brukade alltid ha kulturella referenser i sina inlägg som han roade oss med i kammaren. Både film och musik, något utanför politiken. Jag minns till exempel när han pratade om Pink Floyd-albumet Dark side of the moon. 

Alla är alltså inte bra på att bjuda till i talarstolen? 

– Nej, jag tycker inte det. Det är mycket upprepande av talepunkter. Det har Jacob inte sysslat med. Kanske lite mer nu sedan han blev minister, men inte överdrivet farligt. 

Har han påverkat dig politiskt i någon fråga? 

– Inte övertygat mig politiskt om att anta en annan ståndpunkt vad jag kan komma ihåg. Men han är kunnig. 

Vad tycker ni lika om? 

– Solidaritet och omsorg. Här tror jag att det finns en liknande grundsyn mellan många kristdemokrater och miljöpartister. Jag har slagits av att Jacob verkligen har ett genuint intresse för de här frågorna. Han visar omtanke om människor. 

Vad tycker ni olika om? 

– Vi har inte debatterat det själva, men utifrån att han ändå är kristdemokrat så utgår jag ifrån att det måste vara kärnkraften. 

Vilka retoriska knep bör man undvika tycker du? 

– Det värsta knepet är den så kallade halmgubben. När man bygger en argumentation som får det att låta som att den politiska motståndaren har en annan åsikt än hen faktiskt har. Det här är ganska vanligt förekommande. Det tycker jag att man råkar ut för, från hela det politiska spektrat.  

Vilken debatt av de du deltagit i har varit mest smutsig? 

– Valrörelsen 2022 var väldigt ful. De nuvarande regeringspartierna utmålade det som att det var Miljöpartiets fel att inflationen skenade, när det i själva verket var Putins anfallskrig i Ukraina. Vi har ju länge sagt och fortsätter att säga att för att få en fossilfri framtid måste vi ställa om och göra det dyrare med det fossila. Men inte så att det orsakar inflation. 

Vilka är det som polariserar mest? 

– Jag tror att man känner olika beroende på vilken sida om blockgränsen man befinner sig. Men för oss är det väldigt tydligt, att vi utpekas från de högerextrema rörelserna. Det finns en tydlig strategi från framför allt SD att uttrycka sig så spetsigt och polariserande som möjligt för att få mer uppmärksamhet. 

Gör aldrig ditt eget parti sig skyldigt till något liknande? 

– Man kan aldrig svära sig fri. Men jag skulle säga att de flesta miljöpartister uppskattar en saklig debatt utifrån vetenskaplig grund. 

Har du berättat för Jacob att du uppskattar honom? 

– Ja det har jag gjort. Dels när vi var kollegor. Men även efteråt när jag tycker att han har sagt eller gjort något bra. Då kan jag skicka ett mess och säga det. 


Läs mer:

När Sverigedemokraterna förlorade på hemmaplan

Till minne av Moses: ”Vi gör sönder barnen”

Fler utvalda artiklar