Lars Ohly hade en dröm som var så stark att han trodde att den var sann. Men när han berättade om den för pressen väcktes tvivel. Kalle Lind skriver om en väntsterledare som dribblade bort sig.

Ingen svensk fotbollsspelare är omgärdad av ett sådant skimmer som Bajenikonen Lennart ”Nacka” Skoglund (1929–1975). Han tuggade Söderslang, joxade med trasan, gjorde succé i italienska ligan, drack för mycket och dog en sorts rockstjärnedöd. Än idag tågar tusentals Södermalmsbor till hans staty varje år på hans födelsedag 24 december och visar vem som är större än både Jesus och tomten. Är du i rätt ålder, från Stockholmstrakten, man och fotbollsintresserad anses det fullt rimligt om du har bättre koll på Nackas födelsedag än dina egna barns.

Därför är det inte så konstigt om Lars Ohly, född i Spånga 1957, drömt många gröna sköna drömmar om att lira med Nacka. Lite konstigare är det kanske att hans dröm var så intensiv att han tog den för en sann.