Varför låter vi oss bindas av måsten och krav? För regissören Lisa Langseth har ordet frihet en mycket radikal betydelse.

Hon står för en av 2020 års stora succéer – den skruvade tv-serien Kärlek och anarki. Men Lisa Langseth har ett långt och framgångsrikt förflutet inom både film och teater, branscher som ganska ofta omgärdas av begränsande faktorer som pengar, rättigheter, kotterier.

– Jag har tänkt mycket på frihet, både ur ett politiskt och ett själsligt perspektiv.

Låt oss börja med politiken, föreslår jag.

– Ta allt snack om valfrihet, uttryck som en fri marknad och frihet för individen. Vems frihet är det vi talar om? Se på utförsäljningen av äldrevården, den är ett skämt! De äldre har inte fått mer resurser, och om pengarna inte når ner till den som är i behov av dem spelar det väl ingen roll hur strukturen ser ut?

Lisa Langseth menar att Socialdemokraterna borde återerövra ordet frihet.

– Vänstern anklagas ofta för att vara kontrollerande medan högern får stå för frihetstanken, men vi borde ställa oss frågorna:

Vad är det för frihet vi vill skapa? Och för vem?

Den själsliga friheten då?
– Jag har ett stort behov av frihet, har rest på egen hand, varit mycket själv, har svårt när andra ska tala om för mig vad jag ska göra… men den yttersta formen av frihet kan leda till ensamhet. I dag är ordet mer kopplat till mitt arbete.

Vad är konstnärlig frihet för dig?
– Att få berätta egna historier.

Är du hård i förhandlingarna?
– Jag har blivit! I början var jag mer tanklös, nu vet jag att det är bra att vara väldigt tydlig, särskilt inom filmbranschen eftersom filmskapandet oftast är beroende av stora ekonomiska resurser. Teaterproduktioner har en friare process, de kostar mindre. Man kan göra om, ifall det skulle bli fel.

Hon skulle aldrig någonsin – ”Jag säger det med den största respekt för litteraturen” – filmatisera en bok.

– Litteratur har ett enormt stort värde för mig, och det är fascinerande att man så lättvindigt dramatiserar litteratur i dag. Jag känner tvärtom. Ju mer jag älskar en bok, desto mindre vill jag göra film av den. Det känns som om jag skulle våldta boken, hacka den i bitar.

2002 tog Lisa Langseth sin examen på Dramatiska Institutet. Efter det har hon skrivit och regisserat för bland andra Dramaten och Riksteatern.

Hösten 2010 debuterade hon som långfilmsregissör med Till det som är vackert, där hon belönades med en guldbagge för bästa manus. Efter det har det blivit uppmärksammade filmer som Hotell och Euphoria.

Ett nytt år väntar. Vad ser du framför dig: frihet eller en massa måsten?
– Jag tänker på ett nytt fritt år … men jag vill inte låta naiv. Vi är bundna av så många rädslor, ekonomiska hinder, och nu den här jävla coronan. Vi föds, i alla fall i den här delen av världen, till stor frihet. Ändå begränsar vi oss. Vi är kanske friare än vi tror?
Lisa Langseth menar att vi är väldigt styrda av en marknadsanpassad, pengabaserad frihet.

– Ta sociala medier. Vi mår inte bra av överkonsumtion, ändå fortsätter vi. Det är ju egentligen bara att stänga av! Vi gör oss beroende, vi tror att vi måste en massa saker.

Kort sagt, enligt Lisa Langseth: Människan är förmögen att vara mer fri.

– Just det är en politisk tanke, skulle jag hävda. Kapitalismen har skapat alla saker vi tror att vi måste ha, men skapar vi en annan värderingsgrund förändras också frihetsbegreppet. Det kan låta som en barnslig tanke, men jag hävdar att den är radikal om man vågar gå hela vägen.