Lotta Olsson: Plötsligt dyker jag upp i en deckare

Lotta Olsson tappar nästan tekoppen i soffan. Under läsningen av Kristina Appelqvists nya deckare ser hon plötsligt ett bekant namn – sitt eget. 

Med onda aningar börjar jag läsa Kristina Appelqvists nya deckare, Årets roligaste bok. Titeln är oroväckande: den som måste framhålla att den är rolig är ju sällan det. Dessutom utspelar sig handlingen på ett bokförlag, vilket låter introvert. En författare som skriver om sin egen bransch?

Som tur är kommer mina farhågor på skam, och i stället fnissar jag mig förnöjt igenom boken. Förlaget är ju en arbetsplats som alla andra, och de anställda en provkarta över vanliga människor. Huvudpersonen är den nya förlagsägaren, en tidigare Ica-handlare som inte ses med blida ögon. Det är väl ändå skillnad på att sälja böcker och att sälja potatis? 

Sedan håller jag på att tappa tekoppen i soffan när jag plötsligt dyker upp själv i boken, men som tur är försvinner jag snabbt ur handlingen för att ersättas av ett roligt nidporträtt av en mer högdragen (och mer fiktiv) litteraturkritiker. 

Handlar inte väldigt många deckare numera om författare, förlag och böcker? Som Arne Dahls och Jonas Moströms Skaparen (2024) och Svikaren (2026) där författarens verklighet börjar likna det han skriver om. Camilla Grebes skickliga slutna-rummet-historia Välkommen till Evigheten (2022) har en känd författare i centrum. Ytterligare två böcker som har kommit ut i år handlar om bokbranschen, Mord på topplistan av Ada Wester och Klara Bjelkenäs och finlandssvenska Anne Hietanens och Michaela von Kügelgens Till sista raden. Författare mördas! Plagiat upptäcks!

Jo, nog vore det roligt att också få läsa mer om till exempel butiksbiträden, rörmokare, tandläkare, personliga assistenter och farmaceuter. Eller studierektorer! Men det har vuxit fram ett nostalgiskt skimmer kring böcker i flera bokgenrer, i en tid när andra medier snabbt vinner mark: i feelgood förstås (den lilla bokklubben, den lilla bokhandeln eller det lilla biblioteket), och framför allt i fantasygenren, där man gång på gång besegrar ondskan med hjälp av bibliotek, förlästa antihjältar och böckernas lagrade kunskap.

Och kanske stämmer det också. När samtiden vacklar gör boken motstånd, rakryggad och med förmågan att se allt från många sidor. Det är ändå rätt fint med boknostalgi.

Läs mer:

Här är 15 böcker vi ser fram emot i höst

Malena Ivarssons ”Mina liv” väcker frågor om sex efter Metoo