Magisk kultur för barn och unga – verkar utanför rampljuset

I Sverige är vi stolta över Astrid Lindgren och Lennart Hellsing. Men samtida barnkultur verkar vi knappt bry oss om. ”Nu är det dags för Tina Mackic att lämna medieskuggan”, skriver Anna Charlotta Gunnarson.

Sommarskuggan! Namnet väcker rysningar hos de flesta svenska barn, men också storögd fascination. På träplank och skjul i landets parklekar sitter snidade figurer av den gigantiska, kattlika gestalten, sida vid sida med Pippi Långstrump och Alfons Åberg. Att denna mystiska skurk blivit en så solid del av barnens vardag är en lika osannolik som vacker historia. Den säger också mycket om den låga status som barnkulturen har i medieflödet. För vem har koll på magiska Tina Mackic?

Kulturutövare som vänder sig till vuxna kan ges uppmärksamhet för minsta lilla. Artisten Newkid fick en gång en halvsida i Dagens Nyheter då han skulle släppa en ny singel. En singel? Det kan räcka med att kultur för äldre ligger i sin sömnigaste linda för att pennor ska vässas. Som när Alex Schulman nyligen i samma tidning fick breda ut sig om ett filmmanus som inte ens börjat filmas än. Detta medan de flesta författare, regissörer, dramatiker och musiker som riktar sig till unga verkar i ett parallellt universum, utanför rampljuset. Hur stora de än är i målgruppen. 

För nio år sedan var Tina Mackic redaktör för tv-klassikern Sommarlov. Samtidigt pågick en flyktingvåg där miljoner människor for illa, medan rubrikerna braskade om krig, klimatkris och hotet mot demokratin. Oron i världen sipprade så klart ner till barnen, och därför löd uppdraget från SVT att rama in morgonprogrammen med ett mysigt superhjältetema – utan vassa kanter. Mackic insåg emellertid att även yngre generationer behöver ventiler för jobbiga känslor, och för att skapa mer långsiktig spänning och mindre tillrättalagt innehåll krävde manuset en antagonist. Ihop med några kolleger trotsade hon därför direktivet och gav i smyg den hotfulla Sommarskuggan liv. 

Succén var omedelbar

Och vilket liv det blev! De första skisserna av figuren var så skräckinjagande att redaktionen skrek av fasa, varpå en mildare variant växte fram, med mörkt anslag och busigt uppsåt. 2016 gjorde den över två meter långa, kolsvarta karaktären entré i rutan, mitt i allt det färgglada. Succén var omedelbar. De omtyckta programledarna Malin Olsson och Alex Hermansson fick snart se sig brädade av Sommarskuggan i popularitet, vilket bevisades i form av teckningar och brev riktade direkt till nykomlingen. Den oberäkneliga skurken dök upp i exakt rätt tid, när många smååringar behövde en kuslig fixstjärna att projicera rädslor på. Från norr till söder lekte barnen skuggiga lekar, tillverkade eget skuggslem och skrämde varandra i hemmagjorda dräkter. Att Sommarskuggan sedan dess bara har ökat i popularitet talar sitt tydliga språk.

I Sverige är vi stolta över vår barnkulturtradition, med namn som Astrid Lindgren och Lennart Hellsing. Men återväxten tycks vi knappt bry oss om, de som tagit över stafettpinnen pryder sällan tidningsomslag eller gästar talkshower. Det vill säga om de inte redan är superkända för den äldre publiken och gentilt har ”nedsänkt sig” till barnnivå. Det finns alltså massor av vuxna som varken hört talas om Sommarskuggan eller Tina Mackic. Hon fortsätter dock oförtrutet sin gärning och har sedan 2016 utvecklat en unik sagovärld, med nya skepnader som Vinterskuggan och Guldskuggan, regisserat två Lasse-Maja-filmer och skrivit ett gäng barnböcker. Nästa år gör hennes nya litterära monster entré. Det är dags för Tina Mackic att lämna medieskuggan. 

Ur Tidningen Vi #6 2025.

Läs fler artiklar av Anna Charlotta Gunnarson:

Manlig rundgång i den nya svenska filmvågen

Rally-Ewy tog världen med storm

Anna Charlotta Gunnarson: Här hittar du hoppet