Magnus Carlson: ”Jag är en social ensamvarg”

Han lever som en bondmora och bara ”råkar” ha blivit en populär sångare. Turnéaktuelle Magnus Carlson förklarar varför han lämnade storstad och sociala medier bakom sig.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Jag brukar titulera mig jordbo. Pappa. Make. Kompis. Sångare. Granne. En människa i ett större sammanhang.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Jag ser livet som en tågresa. Man hoppar av en stund på en station och sedan åker man vidare med nya erfarenheter. Så man gör vägval hela tiden. Mitt senaste är att vi har flyttat ut på landet, ända upp till Jämtland. Jag har blivit månskensbonde, med hästar, lever hållbart och mer i samklang med naturen. Jag vill inte ångra något när jag dör, att man har tänkt något men inte gjort det. Så därför försöker jag också leva utanför sociala medier. Det tar så mycket tid och hjärnkapacitet från det riktiga livet. Livet är här. Inte i min telefon.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore sångare?

– Har ingen aning. Senast jag hade ett annat jobb än att sjunga var 1997 och jag är inte utbildad till något. Jag har bara råkat bli en populär sångare. Men jag skulle jobba med något som är till nytta för någon och som har med mänsklig kontakt att göra, det vet jag.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Att den svarar. Alltså, att man kan ringa personen när det är något. Och så är det viktigt att man skrattar åt samma grejer. Och att man har ungefär samma tempo.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Det är lätt att svara på. Jag har inga idoler eller tro eller så, så det är ju mamma och pappa. Jag har inga syskon och mina föräldrar lever inte längre, så nu är det ju de jag lever med, familjen. Jag är en social ensamvarg.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– När jag var ung var jag idrottsman, spelade ungdomsfotboll på ganska hög nivå och sprang jämt. Det har jag helt tappat och det saknar jag jättemycket. Jag är skitirriterad på mig själv för att jag inte fixar det!

Vad gör du helst en ledig dag?

– Jag har ganska många lediga dagar och jag tycker det är tråkigt att inte ha något att göra, så jag är som en gammaldags bondmora. Sköter odlingarna. Matlagningen. Saftar och syltar och bakar bröd. Diskar och tvättar. Det bästa jag vet är att göra långkok och dricka lite vin.

Vad är din bild av lycka?

– Jag är bortrest 100 dagar om året, så jag älskar att bara vara hemma. Så det är nog lycka, att ha ett hem. Något som är ens eget. Riktig halleluja-lycka, det är när jag ser mina barn lyckliga, när de bubblar av skratt, harmoniska och bekymmerslösa.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Ingen människa kan gå igenom ett liv utan att vara med om olycka. Sjukdom och död är en del av livet. Det viktigaste är vad man gör med det.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Kanske köpa en traktor. Och bygga en ridbana. Det första man tänker är väl att göra sig skuldfri. Men pengar är en siffra. Ibland har man lite och ibland mer. Och ibland blir man lurad.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Många. Men en grej som är otroligt viktigt för mig är Hammarbys fotbollsmatcher. Det är väl kultur? Det handlar inte bara om matchen, hälften är livet innan, under och efter matchen, umgänget med andra människor. Att vara del av en spretig verklighet, utanför ens egen lilla privata värld.

Vad ångrar du mest?

– Att jag inte satsade mer utomlands. Med Weeping Willows. Visst, det var en stor ekonomisk risk och vi hade kanske behövt åka runt i en bil och bo på golvet och sånt. Vi hade säkert gått minus. Men ändå. Jag gillar ju sånt egentligen, och är nyfiken av mig. Sedan när jag väl ville det var det för sent. Jag blir avundsjuk när jag hör andra band som gjorde det. Men många blev i och för sig så trötta på varandra att bandet inte finns längre, så…

Bästa klimattips?

– Det är högst personligt utifrån vilka förutsättningar man har och vem man är. Men det grundläggande är att ta frågan på allvar. Att man vill. Har du väl bestämt dig är det enkelt. Då öppnar sig massor av saker. Man kan göra ett test på nätet hur man lever och få veta inom vilka områden man kan bättra sig. Jag har till och med skrivit en bok om det, En annan framtid, den är som ”hållbarhet för dummies”.

När gråter du?

– Nästan aldrig. Sist jag grät var när min ena dotter var ledsen. Innan det var i tv, i Så mycket bättre. Jag grät inte när min pappa dog, det var så mycket att tänka på och fixa med. Så jag hade väl sparat all den där gråten inne i mig någonstans. Det bara kom, där i tv. Det var som att öppna en kran. Freddie Wadling som skulle ha varit med dog precis innan inspelningen. Han hade gjort en version av min låt. Det är enda gången jag har haft en löpsedel. För att jag grät så mycket. Men gråt finns av en anledning. Jag gillar det.

Vad skrattar du åt?

– När barnen är lyckliga, oförfalskat lyckliga, då skrattar jag. Och så skrattar jag åt Simpsons och stand-up. Min favoritkomiker just nu är Bill Burr. Skratt är viktigt. Utan humor är jordklotet dött. Och man måste kunna skratta åt sig själv.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Jag vill leva innan det är för sent. Fylla mitt liv med bra saker som är till glädje och nytta för mig och framför allt för andra.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Jag tror inte att han skulle vara intresserad av vad jag har att säga. Och det är poänglöst att prata med någon som inte lyssnar.

Vad hatar du allra mest?

– Snålhet. Och egoism. Då menar jag inte pengar. Livet blir så mycket mer givande om man bjuder till lite själv. Ser till att andra får plats. Bjuder på en öl. Lyssnar och ger av sin tid. Allt hör ihop. Hela tiden är vi beroende av varandra.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Jag har en stor dröm… Jag skulle vilja kunna spela piano. Men jag får inte arslet ur vagnen! Jag tänker jätteofta på det. Jag genomför alla projekt jag tar mig an, men just det har aldrig blivit av.

Hur kan du tänka dig att dö?

– På scenen, under en sång, för då mår jag bra, och är helt trygg. Jag skulle vilja känna att jag levt klart. Och naturligtvis före mina barn. Jag var med när båda mina föräldrar dog. När de tog sista andetaget.

Vad är ditt motto?

– Allt hänger ihop. Allt du gör påverkar alla och allt omkring. Det är därför jag bor så här. Här känner jag mig mer som en del av allt. Med fötterna på jorden.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att kunna slå på nyheterna utan att bli förfasad över vad mänskligheten ställer till med. Att mänskligheten skulle skärpa till sig lite. Jag önskar mig en ny gemensam vision av hur vi människor vill att den här planeten ska se ut när vi har levt klart.