Magnus Larssons memoarer – en berättelse från 2021

Hur såg vi på datoriseringen innan datoriseringen hade kommit i gång? 1971 hade Vi en temasektion som kallades Datorerna och vi där olika experter siade om vad det nya skulle innebära. Ett av bidragen var en novell som varnade för storebrorssamhälle som man trodde skulle vara infört 2021.

Ur Vi nr 44/1971

Solen sken in genom fönstret och värmde Magnus axlar och nacke. Han böjde huvudet bakåt och såg bort från den elektriska skrivmaskinen. Den gav ifrån sig ett svagt surrande, mumlande ljud, på TV-skärmen lyste ännu frågan:

Kan Ni ange skälen till att Ni valde omskolning i stället för förflyttning efter nedläggningen av Pontax BS.

Magnus, 62 år, nyligen pensionerad. Flyttningen till vilo- och fritidsbyn vid Hjälmaren hade gjort honom gott: han kände sig yngre än han någon gång gjort under de sista åren inne i Stockholm 3. Kanske var det därför det kändes en smula avigt att sitta här och sammanfatta sitt liv – ungefär som att prova en halvsydd kostym.

Magnus var sysselsatt med den rutin som brukade kallas ”memoarerna”. Den kördes någon gång efter pensioneringen och brukade ta några dagar vid terminalen. Man svarade på frågor från systemen och kunde själv ställa frågor och göra kommentarer. Syftet med det hela fanns omständligt beskrivet i broschyren Framtid ur erfarenhet. Slutraden i broschyren löd: ”Vi är alla beroende av varandra: De som skall ta vid behöver Din erfarenhet och Dina synpunkter. Dina svar är värdefulla när framtiden formas.”

Magnus smekte det kroppsvarma, krymplackerade skrivmaskinshöljet; mindes sin skoltid, alla skrivövningar vid terminalen med datorn vänligt och tålmodigt anvisande och rättande alla fel. Ibland fick dom öva med penna – det var kladdigt och man blev fort trött. Han placerade fingrarna på tangentbordet och svarade

Jag ville ha högre lön

Man fick vara en aning försiktig med svaren, det visste han. Inte trassla in sig eller verka långsökt. Det kunde ha sina risker att hamna bland extremfallen, man visste aldrig i vilket sammanhang det kunde bli fråga om utsållning eller särbehandling. Nästa fråga flimrade upp på TV-skärmen:

Varför lämnade Ni arbetet hos Kommuntjänst 1992?

Magnus funderade. Kommuntjänst, kommuntjänst … Nå, nu mindes han, det var ju bara några månader han varit anställd där, en sommar var det visst. Varför hade han lämnat den an ställningen? Han trodde sig minnas och skrev:

Familjen flyttade till Stockholm

Datorn svarade sekundsnabbt: Flyttningen till Stockholm skedde först i februari 1993. Det vore bra om Ni försökte minnas mer exakt. Vi är intresserade av ett väl genomtänkt svar med hänsyn till en utredning om personalomsättningen vid Kommuntjänst.

Nu mindes Magnus, han skrev:

Personliga skäl. Svårigheter att komma överens med förmannen.

GUSTAV ERIK WESSÉN? frågade datorn och Magnus bekräftade.

Vid nästa fråga bytte datorn ämne.

Ni har sammanbott två gånger och inledde det andra förhållandet strax efter er första partners död (ELISABETH EVA SJÖBERG). Hade Ni lärt känna Er andra partner (MONICA KARIN MOBERG) före dödsfallet?

Magnus tyckte att denna fråga gick hans rätt enligt datorlagen för nära och begärde skäl. Datorn gav dom.

Frågan har INGENTING MED MISSTANKE OM BROTT att göra. Vi behöver uppgiften för en familjesociologisk utredning vid Umeå universitet. Ni kan vägra svara men vi måste då förutskicka att gemensamma intressen blir lidande. Svaret kommer att sekretessbeläggas (sekretessklass tre).

Det knackade på dörren, stilla och hänsynsfullt, Lena. Magnus for med handen över håret och tog av glasögonen: kom in!

Hon stod i dörren med solljuset fästat vid det burriga håret, kaffebrickan i händerna. Hans Lena. Underligt var det, underligt att hjärtat blev så varmt. Allt hade börjat igen, allt som han trott var för länge sen färdigt och förbi …

Jag håller på med datorn, sa Magnus, ända sen i morse, den ena frågan är värre än den andra. Lena visste – hon hade själv gjort genomgången förra året, var ett år äldre än Magnus, nästan på dagen. Nu såg hon intresserat på TV-skärmen och läste datorns sista meddelande. Vad har du nu hittat på, skrattade hon och satte ned brickan. Han skrattade tillbaka. Ingenting – vad jag vet, men den här rackarn vet mer än jag, tycks det.

Som om den lyssnat till samtalet passade datorn på att byta text på skärmen.

Är Ni kvar vid terminalen? Om Ni önskar fortsätta samtalet var vänlig besvara den sist ställda frågan inom en minut eljest kommer Ni att loggas ut. Beläggningen är hög i eftermiddag.

Magnus ville inte ge sig till att svara med Lena i rummet – särskilt som han inte visste om datorn tänkte fortsätta att fråga om Elisabeth och Monica. Hon hade aldrig bett honom berätta om det som varit och själv hade han heller inte velat visa någon nyfikenhet gentemot henne: Lena och han hade sitt nu, det räckte för dom båda. Vi dricker vårt kaffe först så kan jag logga in mig igen sedan och fortsätta fram till middag, sa han och Lena nickade.

Under timmarna som följde var Magnus flitig att besvara datorns frågor vid terminalen. Han fick anledning att minnas att han mött Monica innan Elisabeth blev sjuk och en stund senare var dom inne på Eriks problem med narkotikan. Då begärde han skäl igen, kunde inte förstå varför man behövde rota i det som hänt med pojken. Datorn svarade:

Er son ERIK MAGNUS SJÖBERG miste i förtid sitt liv genom narkotikamissbruk. Samhället behöver all hjälp i sin kamp för att förhindra sådana tragedier. Ni har ingen skyldighet att svara på frågorna rörande Er son Erik men vi vill kraftigt understryka att Ni gör gemenskapen en värdefull tjänst genom att lojalt lämna de önskade svaren.

Magnus fann för gott att besvara frågorna om Erik. Mest fick han bekräfta uppgifter som redan fanns i systemet men en del kunde han själv fylla i med. Han fann det egendomligt att systemet inte tidigare gjort någon koppling till arbetskamraten Bertil som säkert var den som fått Erik att börja med dumheterna. Han fick ett tack för den uppgiften och datorn kunde länka vidare till några frågor om Bertils familj – men där kunde han inte hjälpa till mycket; datorn verkade ha mer att komma med än han själv och släppte tråden efter ett par tre frågor.

Någon timma gick, frågorna började röra den senaste tiden och Magnus kände sig trött, hade så när tänkt logga ut när TV-skärmen textade:

Har Ni alltjämt ett aktivt sexualliv?

Magnus tvekade. Det kunde verka gammalmodigt eller en smula hämmat att logga ut eller fråga efter skäl. Han svarade alltså (inte utan en viss stolthet) ja. Då kom det helt överrumplande:

Är LENA PALMGREN Er nuvarande, stadigvarande partner?

Varför i himlens namn hade man bekymrat sig om att koppla hans och Lenas datalistor till varandra, vart syftade frågan, var det en fälla av något slag – för honom eller för Lena? Det brukade sällan löna sig att neka; det nät som datorn spann var alltid pålitligt. Nekade man satt man efter en stund som en idiot och försökte trassla sig ur ovedersägliga fakta – ’inga utdata utan indata’, som man brukade säga. Han nöjde sig med att fråga efter skäl.

Vi medger att frågan är av intim och ömtålig natur. Ert svar kommer att sekretessbeläggas (klass tre). Vi behöver den efterfrågade informationen av flera skäl. Vi skall ge er tre av dessa. (A) För närvarande genomförs en studie av samlivsformer hos äldre åldersklasser, Ert svar kan komma att utnyttjas inom denna undersökning. (B) Länets pensionärsstyrelse (Era egna förtroendevalda) bedriver löpande verksamhet för att förbättra och anpassa hemmen till användarnas behov och önskemål. Era uppgifter behövs för denna planläggning. (C) Lena Palmgren står sedan augusti månad under läkartillsyn. Närmare uppgifter om sjukdomens art kan här icke lämnas. Information från Er kommer att länkas till journaler hos sjukhuskurator och psykiater. Vi ber Er nu besvara frågan.

Magnus läste raderna efter C:et gång efter annan. Lena hade aldrig sagt något om läkarbesök eller sjukdom. Var det något allvarligt, cancer, hjärtat? Han blev sittande framför skrivmaskinen utan att förmå sig att svara. Till slut skrev han ner en fråga:

Vilken sjukdom lider Lena Palmgren av?

Datorn dröjde en stund med svaret, någon behörighetskontroll måste ha kopplats in. Så kom det på den gröna skärmen:

Uppgiften är sekretessbelagd i sekretessklass två. Ni är enligt vårt register inte behörig att utfå några uppgifter. Er förfrågan har registrerats och utredning om försök till olovligt dataintrång kommer att initieras. Vi ber Er nu besvara den tidigare ställda frågan.

Då plötsligt sköljde vreden över Magnus, vänsterhanden knöts och med den högra drog han sakta, hårt, hårt, gång på gång över tangentraderna:

wertyuiop-qwertyuiopasdfgh
jkl.,
asdfghjkl.,zxcvbnmaaozxc bnmåäöqscvgyuj. asdfgkl.,zdftcgyvhubnjinkormppla

På datorns del av skärmen lyste meddelandena upp, det ena efter det andra:

Var god, upprepa sista ordföljden
Vänta
Vi ber Er beakta restriktioner för meddelandelängd
Akta utrustningen
Vänta
Ni loggas ut