Mannens hemliga dubbelliv blev kvinnornas ljudbokssuccé

Sanningen slår ner som en blixt från klar himmel – på två platser samtidigt. Andrea i Stockholm och Cleo i London har levt med samma man i två decennier utan att veta om hans dubbelliv. Det här är den osannolika berättelsen om hur de fattar pennan och gör succé i en ljudboksgenre som växt sig stor i det tysta.

Andrea Hunter

Han var Marlon Brando-snygg. Den sortens bistra, käkbeniga skönhet. Hon såg honom direkt, där på terrassen på The White Horse i Fulham. London-puben med 1600-talsanor brukar också kallas The Sloaney Pony efter dess vräkiga klientel (Sloane Rangersär ett slags London-brats). Där, mitt bland sprättar och sällsynt London-sol, såg de varandra för första gången, Andrea Hunter från Stockholm och Marlon Brando-mannen. Spänningen var omedelbar.

–Våra blickar möttes ganska omedelbart. Det såg ut som om han hade kommit direkt från jobbet. Det måste ha varit en fredag, berättar Andrea.

Året var 1998, Andrea var i London med sina tjejkompisar. De var 30 år gamla och på semesterresa genom England, Skottland och Irland; livet lekte, Londons himmel var torr och blå. Hon och mannen hann byta några flirtiga ord, sedan gick hon vidare med sitt gäng, vidare in i Londons sammelsurium av museum och scones och tweed.

Här skulle berättelsen kunna ta slut. Men ödet ville annorlunda och 20 år senare kommer hon att skriva en bok – Too Good to Be True – och releasefesten arrangeras just här, på platsen för deras första möte: The White Horse.

Den där kvällen i London såg Andrea Hunter plötsligt mannen igen, på en murrig spansk pub.

–Av alla ställen i hela London så var han där. Vi började dansa. Och från den stunden var det liksom vi.

Mannen, som vi här kommer att kalla Mark, var varm, rolig och charmig. Han var egenföretagare, hade en exfru och en son, det gjorde inget. En kort tid senare kom Mark och hälsade på i Stockholm, allt var som en dröm.

–Men i dag är ju alla minnen lite solkade, tillägger hon och skjuter undan kaffekoppen.

Hon är lång, har likheter med Tuva Novotny. För dagen är hon klädd i en grå klänning. Vi ses på Karla café i Stockholm, det är lunchtid, stimmigt. Sin historia berättar hon vant, hon har knådat den om och om igen.

–Vi inledde ett långdistansförhållande. Jag i Stockholm, han i London. Ganska snart blev jag gravid.

Lite halvhjärtat börjar de diskutera att leva ihop i det ena eller andra landet men det samtalet rinner ut i sanden, om och om igen. Deras barn kommer till världen och relationen fortsätter på distans. Varför inte? Det funkar fint, de är otroligt kära.

–2002 blir jag med barn igen, under en resa till Australien.

Cleo James

Sjuksköterskorna på vårdcentralen där Cleo James jobbar har ett system med post it-lappar, en särskild färg för att markera att ”den här patienten är en pudding”. Men hon är inte beredd på känslan som uppstår när de ser varandra. Till sin besvikelse ser hon att han har en vigselring. Hon säger till honom att den måsta skäras av.

–Jag trodde inte att det var möjligt, såna saker händer bara inte. Vi bara visste direkt att vi ville vara med varandra, säger Cleo James. Det var väldigt intensivt redan från början.

Kort därefter får hon en enorm bukett rosor till jobbet, och sedan kastar de sig huvudstupa in i ett gemensamt liv. Mark lägger snabbt alla korten på bordet. Han berättar att han både är gift och har ett barn med sin första fru. Han har också barn med en kvinna i Sverige, ”det bara blev så”. Sin nuvarande hustru lovar han att skilja sig från, vilket han också gör.

Tolv år senare – en vårdagseftermiddag 2014, en vecka innan en efterlängtad semester i Egypten, sitter Cleo framför datorn och går igenom företagsmejl (hon brukar hjälpa Mark med administrationen på hans firma). Deras relation har länge varit turbulent. Det har visat sig att Mark är väldigt kontrollerande.

De har gjort slut och blivit ihop igen. Men nu har de hittat ett slags skör harmoni. Hon klickar upp en bilaga i ett mejl som annars saknar innehåll och ämnesrad. På bilden: Marks pappa och två barn. Ett av barnen vet hon är hans svenska son, men det andra?

–Det var som en blixt som slog ner: Har Mark en till son?

Hon konfronterar Mark, men får bara bortförklaringar.

–Jag hade så svårt att tro honom.

Men när insikten började sjunka in följde tre månader av tungt tvivel och psykisk ohälsa.

–I augusti bestämde jag mig för att höra av mig till kvinnan som skickat bilden.

–Först trodde jag att hon var galen, säger Andrea Hunter.

Hösten 2014 får hon ett mejl från en kvinna som presenterar sig som Marks flickvän. Det kan inte stämma. Andrea är ju Marks flickvän. Sedan 1998.

De har varit tillsammans i 16 år, de har byggt ett liv ihop, de har en familj. Efter några förvirrade mejl slår sanningen ner som en bomb: Båda kvinnorna inser att de har levt i en lögn i nästan två decennier. Andrea Hunter får en svår chock.

Hur reagerade du på mejlet?

–Jag slungades rakt in i klimakteriet. Efter det får jag aldrig mer mens. Jag tror att klimakteriet chockstartade av det som hon skrev.

Det som följer är ett djupt hål av misstro och misär.

–Framför allt vill jag ju veta: Vad fan hände? Jag hade så många frågor, men han gjorde sig helt otillgänglig.

Hon tystnar en stund.

–Jag tänker att otrohet, det tror jag man kan ta sig igenom. Men det här… Det hade pågått under så lång tid, med så många inblandade. Det var ett så stort svek. För mig var det avslutat.

Två världar rämnar på varsin sida av Nordsjön. Sedan kommer nästa bomb: Cleo ska fortsätta vara tillsammans med Mark.

–Då hamnade jag i en annan situation. För då var det inte längre ”hon och jag mot det här svinet som hade svikit oss”, utan då gick ju de vidare hand i hand i solnedgången och kvar blev jag. Jag kände mig sviken av henne också.

I sin frustration börjar Andrea skriva. Närmast maniskt. Varje ledig stund skriver hon, på tunnelbanan, på promenaden, på nätterna. Det blir som terapi, säger hon. Ett sätt att ”skriva sig loss från sitt sår”. Ett sätt att förstå vad hon har varit med om.

–Nu satte jag ihop det jag gått igenom till en berättelse från början till slut. Dels som ett sätt att bearbeta, dels ville jag att den här historien skulle få finnas. Jag ville berätta för hela världen hur jag hade upplevt det här.

Var det ett sätt att hämnas också?

–Jo, absolut. Och det var ju därför jag skrev den på engelska, för att han skulle ha möjlighet att läsa den. Han, och alla i hans omgivning. Så det var ju också ett sätt att få upprättelse på något vis.

Vem kan förstå hennes historia?

Flera etablerade svenska förlag är intresserade, men de backar ur när hon berättar att hon vill ge ut boken på engelska. Då tar hon saken i egna händer och ger ut boken själv. Boken får titeln Too Good to Be True: Or How I Met Your Father. Det blir releasefest på The White Horse i Fulham. Andrea skickar boken till Cleo och Mark men får ett torrt svar från Cleo: ”I will never read your book.”

Men så går ett år, två; världen lamslås av pandemin. Lockdown i London och Cleo James börjar känna sig alltmer rastlös. Plötsligt finns det tid för reflektion och eftertanke. Hur skulle det vara om hon själv skrev sin och Marks historia? En berättelse om svek och dubbelliv, men också om förlåtelse och försoning? Om att välja en kärlek som alla i ens omgivning avråder från? Cleo James har alltid varit en inbiten läsare, hon slukar deckare och thrillers. Men nu vill hon berätta historien ur sitt perspektiv. Men vem ska hon vända sig till under skrivandet? Vem kan förstå hennes historia?

Svaret är lika oväntat som självklart. Andrea.

–Jag skrev till henne och sa att jag hade börjat formulera min sida av berättelsen.

Relationen mellan kvinnorna, som varit torr och formell i flera år (de har bara hörts för att arrangera möten mellan Mark och barnen – Andrea och Mark klarar inte av att ha kontakt) glider in i något annat. En känsla av samförstånd och värme. När Cleos manus är färdigt tar Andrea på sig att läsa, redigera och formge.

–Jag blev imponerad när jag läste Cleos manus. Det var så bra och hon var så rolig. Att ta del av historien från hennes sida gjorde också att jag fick större förståelse för min egen berättelse, säger Andrea.

Cleo älskar att skriva, men säger samtidigt att det inte hade blivit någon bok utan Andrea.

–Andrea blev min redaktör och tog också hand om alla bitar kring egenutgivningen, för jag hade ingen susning om hur det gick till.

Var du inte sugen på att bli utgiven på ett traditionellt förlag?

–Jo, givetvis. Men i Storbritannien är det ett helvete bara att skicka in ett manus, det är otroligt många farthinder, massa formulär att fylla i. Man förväntas ha en litterär agent. Jag ville bara få ut min historia.

Men under arbetet med Cleos bok finns det en sak som får Andrea att haja till. Cleo beskriver inte bara hur Mark kunde vara svartsjuk och possessiv. Hon beskriver även episoder av våld. Något som Andrea själv aldrig har varit med om i förhållandet med Mark.

Det faktum att Cleo väljer att stanna hos den man som inte bara lurade henne, utan även var våldsam, gjorde berättelsen kontroversiell, det var Cleo James själv medveten om.

–Det var en av anledningarna till att jag ville berätta min historia. Jag ville skildra att livet inte alltid är så svartvitt. Han skulle aldrig någonsin vara våldsam i dag. Men det är klart att när boken kom ut så handlade en del av läsarreaktionerna om att jag var en idiot och borde lämna honom. Att min berättelse var farlig för andra kvinnor.

Hur tänker du i dag kring reaktionerna på din bok?

–Jag är inget offer. Det finns många outtalade regler kring när man ska stanna och när man ska gå. Men jag är en väldigt stark person och jag vet mitt värde. Jag anser att min historia också måste få finnas, även om den gör människor arga.

Hon säger att de har ett helt annat förhållande i dag. Att lögnen och dubbellivet gjorde honom till en annan person och att det var som att han blev fri från sina demoner när allt släpades fram i dagsljus. Och plötsligt visste inte bara kvinnorna han hade haft förhållanden med. Tiotusentals läsare visste också.

Den här osannolika berättelsen

Antalet egenutgivare i bokbranschen växer stadigt sedan några år tillbaka, och under pandemin fick de ytterligare ett uppsving då många med författardrömmar valde att runda de etablerade förlagen. Det har också blivit betydligt billigare att självpublicera, inte minst i e-boksformat. Den växande egenutgivningen har skapat diskussioner om den kvalitetsstämpel som ett traditionellt förlag skänker åt ett litterärt verk: En del i branschen går så långt som att hävda att den växande trenden med egenutgivning riskerar att dra ner kvaliteten på den litterära marknaden i en aldrig tidigare skådad omfattning. Samtidigt betraktar många förlag egenutgivningssegmentet som en pool där man kan fiska upp guldkorn.

Det här händer Andrea Hunter och Cleo James. 2022 får de ljudbokskontrakt med det svenska förlaget Lind & Co. Andreas bok får den svenska titeln: Er pappas dubbelliv: En sann historia och Cleos bok Min pojkväns dubbelliv: En sann historia.

–Det är helt otroligt att min historia har blivit utgiven på ett språk som jag inte ens förstår, skrattar Cleo James.

Och det här otroliga kommer att leda till kvinnornas första fysiska möte.

Men vi ska stanna i utgivningsresan först. Berättelsen om Andreas och Cleos böcker utspelar sig i ett förlagslandskap som håller på att stöpas om. Deras böcker tillhör genren ”Based on a true story”, vill man vara ännu mer specifik går det att prata om en undergenre med verklighetsbaserad romance på temat ”dubbelliv”. Här hittar vi även ljudbokssuccéer som Dubbelliv: En sann historia av Iris Mårtenson och Jag gifte mig med en bigamist av Mary Turner Thomson. Det är inte sådant som Svenska Akademien tragglar på Källargränd, men det är en typ av genre som växer i takt med strömningstjänsternas frammarsch.

–Vi gav ut Iris Mårtensons bok 2019, även den på temat dubbelliv, och den har sålt otroligt bra som ljudbok, säger Martina Nobel, som även är Andreas och Cleos förläggare på Lind & Co. Hon konstaterar:

–Det verkar vara fler än man tror som drabbats av en man som lever dubbelliv. Ämnet berör. Det är universellt. Vi har översatt böckerna till flera språk. När vi hade publicerat Jag gifte mig med en bigamist berättade författaren Mary Turner Thomson att hon dagligen får mejl från kvinnor som varit med om samma sak. Böckerna går lite åt true crime och handlar om manipulation. Det är kvinnor som går in i en kärleksrelation, som tror att de hittat sin livs kärlek, för att sedan bli bedragna – men som kommer ut starkare. Modiga kvinnor som vågar berätta om svåra svek.

Det är just böcker som dessa, gärna verklighetsbaserade och spännande med inslag av kriminalfall, som inte sällan tar sig hela vägen till ljudbokstjänsternas topplistor. Riskerar det att slå en ännu djupare spricka mellan ”finlitteraturen” och ”fullitteraturen”? Aftonbladets litteraturredaktör Rasmus Landström fick mycket uppmärksamhet för sitt septembermanifest, där han utlovade att kultursidan hädanefter skulle bli bättre på att uppmärksamma den genrelitteratur som de, och många med dem, tidigare i stor utsträckning ratat: ”Kolportageromanerna och ´smutslitteraturen´ kravlar ur sina gravar, väckta till liv av ljudbokstjänsterna.”

Ramaskri följde. De som bejakar utvecklingen menar att de lättillgängliga, gripande berättelserna, som människor gärna lyssnar på, kan och bör ses som en inkörsport till andra, mer avancerade litterära verk.

Martina Nobel konstaterar att Andreas och Cleos böcker passade som hand i handske i ljudbokstjänsterna.

–Jag såg en intervju med Andrea Hunter i Nyhetsmorgon med rubriken ”Hennes man levde dubbelliv –hade både annan fru och älskarinna”. Inslaget väckte mitt intresse, jag gillar gripande livsberättelser som berör och engagerar. Utöver det så vet jag i min yrkesroll, som ljudboksförläggare, att den här genren säljer mycket bra i ljudboksformatet. Jag såg intervjun med Andrea och blev tagen av den här unika, osannolika berättelsen. Ämnet berör alla. Ingen vill att någon man har en kärleksrelation med ska leva ett hemligt dubbelliv fullt av lögner. Att tro sig träffa sin livs kärlek, bilda familj, för att sedan bli bedragen, det lämnar ju ingen oberörd.

Kan det vara så att ljudbokstjänsternas frammarsch till viss del förändrar vilka berättelser som plockas upp av förlagen? Det menar Karl Berglund, biträdande universitetslektor och docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet som har forskat på ljudböcker.

–Det har ju varit många debatter under de senaste åren kring just ljudbokens framväxt, om huruvida ljudboken kannibaliserar på den tryckta litteraturen eller inte. Vad man nu säger i branschen är att lite mer kommersiellt inriktad litteratur med en bredare läsargrupp numera måste fungera i ljud. Till exempel deckare är ännu mer populära i ljudboksformat än vad de är i tryckta böcker, det gäller även feelgood och romance.

Han fortsätter:

–När det kommer till berättartekniska mönster så brukar man framhålla att i ljudböcker passar det inte så bra med för många perspektiv, man bör undvika för många snabba byten mellan berättare, för många tidshopp … Vad som däremot tenderar att fungera bra är rakt berättade historier med mycket tydligt driv, och gärna mycket dialog.

För Andrea Hunter och Cleo James spelar det mindre roll var i utgivningslandskapet deras litterära berättelser platsar. De är två kvinnor med omvälvande historier som vill göra sina röster hörda. De vill bli lästa.

När de för första gången möts står körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm i blom och det är en varm vårhelg. Cleos inbundna bok ska lanseras i Sverige. De faller i varandras armar.

–Vi kramades direkt. Jag tänkte att vi såg ut som systrar, säger Cleo James. Vi connectade verkligen, drack drinkar och skrattade hela natten.

Han firar min boks framgångar

Det blir höst. I en ljudstudio i södra England läser skådespelaren Clare Corbett in de engelskspråkiga ljudboksversionerna av Andrea Hunters Too Good to Be True: Or How I Met Your Father och Cleo James The Swedish Secret. Hon sätter på sig lurarna och trycker på record. Med sin varma röst läser hon: ”My name is Cleo. I’m Mark’s girlfriend. Nine words in one e-mail that changed everything…”

Till sist återstår bara en fråga. Vad säger Mark? Huvudpersonen. Han som levde inte bara ett utan två dubbelliv. Vad säger han om böckerna och uppståndelsen som följde?

–Han känner förstås till att böckerna finns, säger Cleo James. Men han har inte läst någon av dem. Han bryr sig inte.

Inte?

–Nej, men han är väldigt stöttande och glad för min skull. Han firar min boks framgångar med mig.

Andrea Hunter har fått blodad tand, hon vill fortsätta skriva. Det är dags för nästa kapitel. Hon vill skriva om det som hände efter att allt uppdagades, om sin och Cleos oväntade vänskap.

–Det är en helt ofattbar historia. Nu väntar jag bara på att Hollywood ska ringa.

Ur Tidningen Vi #12 2023.