På 1800-talet blev det vanligare att författares hem gjorde avtryck i det de skrev. August Strindberg, Selma Lagerlöf och Virginia Woolf – alla har de beskrivit platser där de bott. Men hur? Peter Fröberg Idling besöker några giganter.

När August Strindberg 1899, efter sju år i självvald exil, flyttade tillbaka till Stockholm lämnade han två familjer bakom sig ute i Europa. Lägenheten han bosatte sig i – mol allena – utgör fond till den lågmälda självrannsakan till kortroman, Ensam, som utkom några år senare. Telefontrådarna sjunger i väggarna, han ogillar grannens hund och njuter av musik som hörs från ett rum tvärs över gatan.

På engelska heter det: ”There is no place like home”. Ingen plats är som hemma.

Och så är det. Hemmet är ju ingen specifik plats. Det är snarare en känsla, som – i bästa fall – följer med när vi flyttar.