Marie Lundström: ”Mina fem bästa möten”

Marie Lundström har mött de flesta stora författare i sitt populära radioprogram. Vilka möten har gjort djupast avtryck? Här är hennes fem favoriter.

Siri Hustvedt och Paul Auster

När jag satte på bandspelaren och frågade om de två någonsin intervjuats tillsammans om sitt skrivande, tittade Siri på Paul: ”Nej, jag tror inte det?” Mitt hjärta voltade och jag hoppades innerligt att bandaren inte skulle paja. Den höll.

Don DeLillo

I fem års tid avslutade jag säsongen med att skicka en intervjuförfrågan till honom och fick alltid samma artiga nej. Plötsligt kom ett mejl från hans agent: ”Mr Don DeLillo is pleased to meet you.” Där stod tid och datum för intervjun i New York. Utan att veta hur, svarade jag: ”I’ll be there.” På utsatt tid mötte jag en blyg, skarpsinnig man och jag tänker än idag ofta på vårt möte.

Joan Didion

Året är 2005. Jag är hemma hos Joan Didion i New York. Blombuden med vita orkidéer anländer under hela intervjun, som blir ärlig, omfattande, omsorgsfull. Hennes man är död och när vi möts har hennes dotter just avlidit, New York Times har nyheten samma dag. Björn Henriksson filmar och fotar, vi gör tv för Babels räkning.

Varför ställde du inte in intervjun, frågar jag lugnt, när du har akut sorg?

Hennes svar är rakt: ”För att jobbet, skrivandet är vad jag har kvar. Jag vill prata om det, om det går.”

Joan Didion är min svaghet och styrka, jag tror det kallas förebild eller idol. Nu är hon död, det slår mig om och om igen, hon dog 23 december 2021, jag vet det, men för mig dör hon på nytt, ofta. Tänkte på henne senast idag när jag var rädd och sedan modig och glad och sedan ledsen och därefter fick en påse som det stod California på. Hon finns i minsta kommatecken, de som enligt henne bestämmer rytmen, själva farten.

Jamaica Kincaid

Det finns några få författare som fått mig att ändra på något viktigt i mitt eget liv. Både Jamaica Kincaids skrift och person är på djupet helt egna. Hon ropar till mig som läsare och människa, frågar så att jag måste börja svara: Vem är jag? Vem vill jag vara?

Isabel Allende

Hon var uppbokad, hon var stressad, svarade till en början på mina frågor med sval proffsighet. Så började hon förstå att jag var påläst. Att jag rest hela vägen hem till henne i lilla Sausalito i Kalifornien för att jag ville veta.

Kanske kände hon igen en hunger. Kanske delade vi en grundläggande svart humor.

Vi fick vad vi människor brukar kalla kontakt.

Den strikt avtalade intervjutiden på fyrtiofem minuter blev över två timmar lång. Till slut måste lillhunden hennes kissa.

Jag gick därifrån, tog mig ner till vattnet, ställde mig och tittade ut och tänkte: Nu måste jag sova. Men sedan ska jag skriva färdigt min bok.

Huvudpersonen i min debutroman Sanningens kalas heter Isabel. Mitt tack för att hon, genom sitt sätt att finnas till, fick fart på mig.

Fotnot: Lundströms bokradio sänds varje lördag i P1, nu på ny tid: kl 17.00.