På steniga stigar i Cornwall tänker Markus Wilhelmson på författarna som skildrat livets slutskede och minns de som gått ur tiden.

Augusti heter det sista kapitlet i Tove Janssons delvis självbiografiska Sommarboken. En strömmingsbåt passerar i farleden strax efter solnedgången. Från motorn hörs ett dunk-dunk långsamt tyna bort som hjärtslag. Hösten lurar runt stugknuten.

I Svarta vykort skriver Tomas Tranströmer sina flitigt citerade rader: ”Mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta.” Den Augustprisade författaren och journalisten Per Svensson bidrar med en egen version på samma tema i den nya och postumt utgivna När jag dog: ”Alla sitter i dödens väntrum, men vi är några som fått våra nummerlappar.”