Martin Modéus: Människan som mottager nåd, ger nåd

  • 2 aug 2022
  • 5 min

// Foto: Zandra Erikshed

Martin Modéus: Människan som mottager nåd, ger nåd
Pontus Dahlman

// Foto: Zandra Erikshed

Lyssna på artikeln

Tänk dig något som du får gratis och som aldrig tar slut. Så ser den nya ärkebiskopen Martin Modéus på begreppet nåd.

Han nämner ett ställe i Bibeln, ett särskilt stycke som kan vara oss till hjälp. Det kan behövas. Martin Modéus börjar i december på en av landets tyngsta poster, och ordet han har valt att tala kring är minst sagt känslomättat. Sveriges nya ärkebiskop vill prata om ordet nåd.

– Nåd tillhör det vi i kyrkan kallar för storord, och det är ord som är roliga att borra i, för när man gör det så kan man lära känna en människa. De hjälper oss att få syn på aspekter som annars är dolda.

Okej. Då borrar vi i nåden.

– På latin heter det gratia, det betyder i någon bemärkelse ”gratis”. Nåd är något man får, som vi får ta emot utan motprestation. Samtidigt handlar nåd om tacksamhet.

Hur menar du då?

– Jo, så här: Man talar om världen och tillvaron som en kamp, att det är en tuff plats att leva på. Men om man vänder på steken så är vår planet det enda ställe i universum som är så oerhört generöst rustat att vi kan leva här och få näringen och maten vi behöver.

Du menar att livet här på jorden är en nåd, som vi har fått?

– Ja, en nåd som vi kan känna en djup tacksamhet över. En tacksamhet som ligger som en underström i vår existens. Tänk bara på sången som Arja Saijonmaa sjunger, Jag vill tacka livet, hur oerhört populär den är, och hur människor ofta utbrister ”Tack gode Gud!”

– Om jag varje dag när jag vaknat ägnar några minuter åt att tacka för att jag har fått en dag till, då blir jag försatt i en stämning som gör att jag blir en människa som mottager nåd, och som därmed förhoppningsvis ger nåd; åt den irriterande kollegan på jobbet, bilisten som kör slarvigt på vägen framför mig. Och när jag sätter mig i fåtöljen på kvällen och funderar på hur dagen har varit, och att den kanske inte var så bra, då är nåden där igen.

När tar nåden slut?

– Aldrig, säger Martin Modéus, och det är nu det är dags för Bibelcitatet, som är taget ur Klagovisorna i Gamla testamentet:

” … Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny … ”

Men det jag menar är, det finns väl stunder då man kan känna att det är svårt att benåda någon, som man säger?

– Det finns ju förstås människor som jag har svårt för, men då försöker jag be för dem, och då händer det något i mig, jag kan inte förklara vad, men det är som att någon står bredvid mig … Någonstans har detta med nådens energi att göra.

Ändå, när livet är riktigt besvärligt?

– I gudstjänsten finns ordet kyrie, kyrie eleison. ”Herre, förbarma dig”, betyder det. Jag brukar kalla det för kyriepunkten; att här går världen sönder men nåden hjälper mig att stå kvar. Du kan inte, men du står kvar ändå. Det är det som gör att man till exempel mäktar sitta vid en dödsbädd fast man inte orkar, säger Martin Modéus.

Så mycket längre hinner vi inte i vårt storordsborrande. Men detta med den nya stora uppgiften och att han snart ska flytta från Linköping till Ärkebiskopsgården i Uppsala, hur känns det?

– Det ser jag fram emot med viss bävan, apropå detta att ta sig an svåra saker, och lita på nåden.

Fler utvalda artiklar