Martin Schibbye: ”Skänk en tanke till matbutikernas osynliga hjältar”

De arbetar långa dagar och finns alltid tillgängliga, helt utan skyddskläder. Gasta inte om brist på toapapper och tomma hyllor när du möter personalen i matbutiken, utan tag chansen att tacka några av dem som får vårt samhälle att fortsätta fungera.

Alla har sina fasta platser. Ingen känner den andre och ingen säger något. Den första tunnelbanan från Farsta in mot Stockholms central går 05.01. Utspridda i vagnen sitter de som inte kan följa folkhälsomyndighetens uppmaningar om att ”jobba hemifrån”: städare, busschaufförer, byggnadsarbetare och butiksanställda.

Under de 22 minuter som resan in till staden tar är den stora utmaningen inte längre att hålla sig vaken, utan att inte hosta.

Sedan går det fort: Butiken larmas av. Lastbilarnas pipande backljud ekar i kulvertarna. Timern på sex minuter för det första brödet och sedan in med kycklingar i grillen. Upp med varorna på hyllorna.
Ont har man, för så är det. Men efter att kroppen blivit varm släpper oftast värken.
Så småningom börjar kundvagnarna slamra. Ljudet av varor som skannas. Prasslet av påsar. Men inget är sig längre likt.