Måste jag vara tacksam över allt jag har?

Om jag är alltför tacksam, kanske jag missar att styra upp mitt liv? Lasse Berg svarar på frågor om livet och alla dess märkligheter.

Hej Lasse,

I självhjälpsböcker står det att man ska vara tacksam. Det finns de som säger att man ska skriva ned tre saker varje dag i en tacksamhetsdagbok, andra tycker att man ska tänka tacksamma tankar innan man somnar och så vidare. Jag har lite svårt för den grejen.

Så här: jag har en man som är godhjärtad och varken dricker eller slåss. Vi har trevligt ihop, men inte så mycket mer. Jag har ett jobb som är okej. Jag har hyfsat betalt och det är inte alltför stressigt, men det kanske inte är helt min grej. Nu till min fråga: Ska jag vara tacksam för att jag har en snäll man eller får jag vara missnöjd med att han är tråkig? Ska jag vara tacksam för att jag har ett tryggt jobb eller kan jag vara besviken över att jag inte utvecklas?

Om man hela tiden går runt och hittar saker att vara tacksam för (och det är ju ganska lätt, det finns ju alltid någon som har det värre) då finns det väl en risk att man inte tar tag i saker som skulle behöva förändras? Så hur vet jag när det är min inställning som behöver fixas, som att bli mer tacksam, och när jag behöver ändra på något i mitt liv, som att byta man och/eller jobb?

/Otacksam?

Hej!

Tacksam – om jord l. växt o. d.: som kräver lite (skötsel) men ger mycket tillbaka, t. ex. i form av god skörd o. rik blomning, kravlös; äv. mer l. mindre bildl. LIDNER (SVS) 2: 33 (1783).

(Ett exempel ur Svenska Akademiens ordbok.)

Det kan kännas svårt att kräva väldigt lite skötsel men ge så himla mycket tillbaka. Är det verkligen en tillvaro att vara tacksam över? Några ord i din fråga – utvecklas, förändras, fixas – får mig att fundera på om det inte har med synen på människans natur att göra.

Det finns en sorts självklar tanke i vår tid och kultur om att vi i våra gener är nyfikna, på språng och ständigt förändringsbenägna. Och att vi ständigt vill ha det bättre. Då vore ju tacksamhet egentligen något onaturligt. Det skulle snarare innebära att det är vår arts evinnerliga otacksamhet som har lett oss framåt, gjort just vår sort till världens härskare, Tellus obarmhärtiga överbefälhavare.

Ändå har det under de enorma tidsrymder när vårt inre långsamt mejslades fram, varit precis tvärtom!

När vårt släkte skapades höll vi till godo med samma sorts stenyxa i en miljon år. Vår art hittade inte på nytt i någon särskilt hög takt. Folk levde i samma trakt, på samma sätt, med samma personer runt sig. Med likadana grejer i generation efter generation, årtusende på årtusende. De nöjda och tacksamma behärskade världen.

Ibland hände det saker i omgivningen, klimatförändringar och sånt. Då hade vi en fördel framför andra djur. Inte för att vi var otåligare, mindre tacksamma och mer förändringsbenägna. Utan det gällde våra fonem, de ljudbitar som skapar vårt prat. Våra enastående anlag för att inte bara kommunicera – som alla levande varelser kan. Det handlar om människans förmåga att skapa ord och meningar med vilka vi kan koppla samman många hjärnor, lära av varandra, förmedla inre bilder, forma förståelse av sådant vi inte kan se eller ens har varit med om. Helt enkelt tänka nytt. Numera också i skrift.

Vårt sätt att lösa svåra problem tillsammans har gjort oss föränderliga och därmed framgångsrika. Det gäller både som art och personligen.

Tacksamhet eller otacksamhet är svekfulla vägledare. Förlita dig i stället på fonemen! Det är den fabulösa förmågan att till andra förmedla vårt inre, och ta del av deras tankar. Nöjd eller missnöjd – snacka med varandra! Sannolikt är det där du kan finna svar på vilka val du borde göra för att ditt liv ska frodas och ge skörd.

Varma hälsningar,
Lasse