Han minns inte livet innan stickningen, den har alltid funnits med. Men att han skulle bli Mr. Fläta var inte planerat.

En bok och en lång rad kurser har gjort Ivar Asplund till ett känt namn för alla som upptäckt den tredje stickans möjligheter. Det är nämligen så man skapar flätor, via en hjälpsticka som låter maskor byta plats med varandra.

Varför älskar du flätor?
– För att de ger stor effekt med liten ansträngning.  Många tror att det är svårt, men det är det inte. Den vanligaste reaktionen när jag håller kurs är att deltagarna blir glatt överraskade.

Förmodligen var det likadant för honom själv den där gången då hans farmor visade hur en fläta blir till. Han var i 10-årsåldern och redan erfaren stickare. Så erfaren att han nästan inte kommer ihåg tiden i livet när han inte kunde sticka.

– Jag lärde mig någon gång i 5-årsåldern och började snart pröva mig fram i hur man formar plagg med ökningar och minskningar. Jag tror man präglas av den man lär sig av, farmor satt aldrig med beskrivningar.

Flätorna är en senkommen del av den internationella stickhistorien. Länge ville man att det som stickades skulle likna vävt tyg, som hade högre status.

– Gamla stickade plagg är generellt sett inte elastiska. När man sedan upptäckte fördelarna med det stickade – resåreffekten och elasticiteten – kom saken i ett annat läge och flätstickningen gjorde entré.