Tusentals urgamla och ovärderliga handskrifter världen över är hotade på grund av väderförhållanden, plundrare, krig eller extremister. I en utdragen brandkårsutryckning räddar en grupp munkar texterna åt eftervärlden.

Det är förmiddag och solen står högt mot de vitputsade stenfasaderna i världens heligaste stad, Jerusalem. En lång, smal person iklädd svart kåpa stegar genom de trånga gränderna i souken, lika hemtamt som hade han bott där i hela sitt liv.

– Den här platsen har alltid varit speciell för mig, säger den 64-årige amerikanske benediktinmunken Columba Stewart när han stannar framför en järnport krönt av ett stenvalv. Jag försöker alltid ge mig själv lite ledig tid när jag kommer hit.

När han kliver in genom porten till S:t Mark’s syrisk-ortodoxa kloster, välkomnas fader Columba hjärtligt av en grupp munkar som sitter runt ett vitt plastbord. Efter lite småprat och några klunkar kardemummakryddat kaffe visar en tunn, skäggig man honom uppför en kort trappa, genom en vitmålad spegeldörr krönt av ett kors, och in i ett dammigt rum. Därinne finns ovärderliga handskrifter från 500–600-talet, varav några texter av kristna kyrkofäder som Sankt Kyrillos av Alexandria, som ledde konciliet i Efesos år 431. Columba öppnar försiktigt en av böckerna och dröjer med blicken vid den eleganta kalligrafin på de gulnade sidorna.

– Visst är det vackert? säger han.

Fader Columba Stewart
Fader Columba Stewart. // Foto: Matilde Gattoni

Texterna är skrivna på syriska, det språk som talades av de äldsta kristna samfunden i Mellanöstern, och är bara en liten del av de mer än 50 000 manuskript som Columba och hans kollegor har lyckats rädda de senaste 18 åren.

Denna beslutsamma men vänliga man är chef för Hill Museum & Manuscript Library (HMML), en ideell organisation vid Saint John’s Abbey and University i Collegeville, Minnesota, vars syfte är att genom digitalisering bevara hotade skrifter. HMML har varit aktiva inom området sedan 1965 och har numera världens största samling av avfotograferade handskrifter.