Nageltrång i själen: Läs Kristina Lugns första publicerade dikter

Kristina Lugn må ha fått sin första dikt publicerad i tidningen Kalle Anka. Då var hon sex år. Men debuten som seriöst menande författare skedde i Tidningen Vi, våren 1967, då hon i ett nummer fick både en novell och en dikt publicerade på ”tonårssidorna”.

Av den titellösa dikten framgår att hon redan som 18-åring hade börjat hitta sin alldeles speciella röst. Och hon har gjort sin modernist-läxa ordentligt – inga versaler och inga skiljetecken (förutom två komman som konstigt nog smugit sig in på slutet.)

1.

alla talar så mycket om att vara och icke vara
det tjänar väl inget till när man redan är?
men nog vet jag hur det känns
med nageltrång i själen
nog vet jag
att det egentligen inte finns någonting
som gör så djälva ont
ibland blir det för mycket
jag måste skrika
men då kommer någon och säger
att stör inte grannarna för fan
och nageltrånget växer i själen
och det spränger mig
och jag exploderar
och jag blir vansinnig
och i frågan om att vara och icke vara
ställer jag mig obetingat
på sidan för icke vara
men vad tjänar det till
när man redan är?

2.

ja ja
keep the show going on
det är i grund och botten
det enda riktiga
jag låg i sängen fem dar
och glodde och tänkte på Vietnam
och tyckte så jäkla synd
om dom små barnen
men sedan sa jag till mig själv:
keep the show going on
om de så blir i sömnen

ja, det blir väl i sömnen

inte tror jag på gud
och inte tror jag på mig själv
och inte tror jag på djävulen
och inte tror jag på livet
och inte tror jag på nyttan med detta
jag tror på ingenting
för jag sitter här som representant för dom
som tänker på allt möjligt
och därför inte har tid med annat
och så är jag ju den jag är
och det är ju det viktigaste eller hur?
jag är den jag är och jag tror inte
ett djävla dugg på någonting
och det är väl lyckan eller hur?

3.

ibland undrar jag om det är så vansinnigt
att vara vansinnig
för om alla människor vore normala
hur skulle världen då se ut?
det är klart att det är skillnad på vansinne
och vansinne
precis som det är skillnad på allt annat
och allt annat
men jag känner en person
som dom säger är vansinnig
och det må du tro
att honom är det inget fel på i alla fall

vem är det egentligen som bestämmer
vad som är rätt och inte rätt?
det är väl olika och skillnad och sånt
på det som på allt annat
jag menar, för somliga personer
kan det nog vara fel att göra rätt
och rätt att göra fel
men inte ens det kan dom vara säkra på
för det är klart, att det måste ju alltid vara skillnad