När Konsum kom till byn

Den svenska konsumentkooperationen var under första hälften av 1900-talet en osannolik framgångssaga, i dag är rörelsen på fallrepet. I en ny bok skildrar Jonas Fröberg Konsums uppgång och fall utifrån några byar i Ångermanland. I centrum står farfar Axel, Konsumföreståndare i tre decennier.

  • 9 min
  • 20 nov 2024

På Stockholmsutställningen 1930 presenterades den kooperativa typbutik som snart skulle ses i hela Sverige. // Foto: KF:s arkiv

När Konsum kom till byn
Jonas Fröberg

Lyssna på artikeln

Den svenska konsumentkooperationen var under första hälften av 1900-talet en osannolik framgångssaga, i dag är rörelsen på fallrepet. I en ny bok skildrar Jonas Fröberg Konsums uppgång och fall utifrån några byar i Ångermanland. I centrum står farfar Axel, Konsumföreståndare i tre decennier.

Myckelgensjö, lördagen den 25 mars 1939, en minusgrad och sol. Fotnot: Det här är ett utdrag ur Jonas Fröbergs bok Huset mitt i byn som kommer ut i november på Weyler förlag.­

Axel Fröberg svänger ut på landsvägen med Monark-cykeln. Ballongringarna knäpper mot den blöta grusvägen utanför hans torp. Farfar Axel har just fyllt 33 och trampar nedför den välbekanta backen mot byns enda samlingslokal – ordenshuset.

Kanske har han dragit rocken om kostymen. Säkert är att kroppen värker av veckans skogshuggning. Den röda slipsen är slarvigt knuten, den svarta kostymen trådsliten, men ögonen lyser.

För honom betyder den här dagen mer än många anar.

Ett gäng finklädda bybor går in genom dubbeldörrarna i trä och glas. Det står cyklar överallt.

Axel stannar till och tittar ner över byns centrum. Det pirrar till. Några hundra meter nedför Lillmyrbacken lyser Myckelgensjös nybyggda vita funkiskub. KOOPERATIVA-bokstäverna i koppar ovanför de två stora skyltfönstren är i modern stil. I dagstidningen Nya Norrland har han sett bilder på Gunnar och Alva Myrdals världsberömda vita funkishus i Bromma utanför Stockholm.

Den vita funkisbutiken här i Myckelgensjö liknar Myrdals och är ett skepp av ljus invid konkurrenten – den rödmålade Calle boa där poststationen är inrymd. Snett mitt emot ligger kaféet med telefonväxelstationen.

När Axel går in ekar kanske den mening han läst om den kooperativa rörelsen i huvudet:

”Låtom oss tydligt och klart se att den rörelse vi arbeta uti icke är någon vanlig krämarrörelse, utan ett ekonomiskt system vars främsta mål måste vara en lyckligare mänsklighet.”

Inifrån stora salen hörs snabba dragspelstakter. Dragspelskungen från Hädanberg, Bertil Widmark, står uppe på scenen och drar med spasmodiska rörelser dragspelsbälgen fram och tillbaka.

Av Myckelgensjös runt 250 invånare är över 100 i salen.

Ännu bor omkring hälften av Sveriges drygt sex miljoner invånare på landsbygden

I foajén möter Axel säkert flera av byns unga progressiva skogsarbetare, som alla är med i de nya folkrörelserna. Axel Jonsson som han huggit timmer med i veckan borta på Vålandsmyran kanske dunkar honom på axeln och skrattar, som han brukar.

Men även de äldre är här. Axel går säkert fram och hälsar hjärtligt på sin svärfar Olof Näslund, den 73-årige torparen och skogsarbetaren i sin vita yviga mustasch. Han vill såklart också vara med på dagens historiska möte.

Inne i stora salen stannar han säkert till hos tre uppklädda unga par, där männen är skogsarbetare. Alla har gift sig de senaste två åren och precis byggt små röda Per Albin-torp – folkhemmets utposter i Myckelgensjö. De har själva brutit åkrar efter att ha fått statliga räntefria lån ”till mindre bemedlade skogsarbetare” av Anundsjö arbetarsmåbruksnämnd på vardera 5 500 kronor.

Kanske pratar de i munnen på varandra om stubb-brytarna för att bryta åkerlapparna och hur i hela friden de ska inreda Per Albin-torpens nya kammare – finrummet.

Välfärdssamhället har nått Myckelgensjö med torrdass och dricksvatten från källor i skogsbrynen. Men det går rykten om att nya Kooperativa ska ha vattentoalett – byns första – och vara ritat av en märkvärdig arkitekt.

Ännu bor omkring hälften av Sveriges drygt sex miljoner invånare på landsbygden i byar som Myckelgensjö, där nästan alla män är skogsarbetare. Det har varit flera svåra år. Kooperativa är efterlängtat.

Polskan ljuder och sorlet blir alltmer högljutt. Då går fyra kostymklädda män de tre trappstegen upp på scenen.

Längst fram går nog Rickard Hörnkvist, tystlåten, närmast blyg. Med gråsprängt bakåtkammat hår och glasögon är han lite av en lokal landsfader. En man att lita på. Telearbetare, socialdemokrat och kommunfullmäktiges vice ordförande.

Framför allt är han sedan starten 1929 ordförande i kommunens enda kooperativa förening – Anundsjö Kooperativa.

Nybygget här i Myckelgensjö är den femte Kooperativa-butiken i bygden. Snart ska det finnas nio små vita butiker som bildar centrum i skogsbyarna.

Farfar Axel går fram till första bänkraden. För nog sätter väl sig de unga progressiva arbetarfamiljerna längst fram? I sin mörka kostym påminner farfar om en ung Raoul Wallenberg. Kanske lyser han upp mot ordföranden Rickard Hörnkvist uppe på scenen. De känner varandra väl sedan alla möten i den lokala S-klubben – den socialdemokratiska arbetarekommunen.

Boken kommer ut i november på Weyler förlag.

I Myckelgensjö har folkrörelserna exploderat de senaste åren. Farfar Axel är inte bara skogsarbetare. Tre år tidigare var han med att dra i gång den nya idrottsföreningen Myckelgensjö IF där han blev ordförande. Han är också ordförande från start i den explosivt växande fackföreningen Skogs- och Flottningsarbetareförbundets avdelning 759 Myckelgensjö. Där hämtar Socialdemokraterna sina framtidslöften. Axel är en coming man i politiken, just införd som nummer 15 på Socialdemokraternas lista till kommunfullmäktige.

Dagen efter ska han spela teater inför fullsatt sal ihop med några andra i nykterhetslogen.

På pappret är Axel och de andra skogsarbetarna, torparna, pigorna och hemmafruarna lägst i samhällets rangrulla. Men det är de som med enorm flit axlar ansvaret för den relativt nya svenska demokratin – med sjudande verksamheter i folkrörelser och lokala partier.

Industrialiseringen hade satt dem i svåra förhållanden. En svag samhällsapparat kunde inte lösa deras problem med handlare som satte dem i skuld.

Nu tar de chansen att hjälpa sig själva i kooperationen. Som samhällsbyggare.

Samtidigt biter sig gamla strukturer fast. De stora markägarna härskar: Skogsbolaget Mo och Domsjö och några stora hemmansägare.

Byns tre största hemmansägare träder in i salen – högermän och bondeförbundare. Även de vill vara med när den nya rörelsen drar i gång. Var sätter de sig? Antagligen på andra raden, bakom Axel och den nya arbetargenerationen.

Dragspelet tystnar.

Den gråsprängde Rickard Hörnkvist hälsar åhörarna välkomna till det första historiska distriktsmötet för Myckelgensjös nya Kooperativa-butik i Anundsjö Kooperativa handelsförening.

Den som ska bli kronan på verket i den svenska modellen.


Läs mer:

Historien om Klarnas framgång – och konsumentens skuldsättning

Varför gick Karolina under i skolan?

Fler utvalda artiklar