Natalie säljer Kerstin Ekman i Paris

  • 13 nov 2023
  • 7 min

// Foto: Sara Ekblom Ystén

Natalie säljer Kerstin Ekman i Paris
Henrik Ekblom Ystén

// Foto: Sara Ekblom Ystén

Lyssna på artikeln

Under pandemin blev Natalie Magnusson uppsagd från sitt kontorsjobb. Hon bestämde sig för att förverkliga sin dröm: Att öppna en bokkafé i Paris.

”När jag blev uppsagd från mitt fasta jobb skedde det via Zoom. Ett samtal på länk som förklarade att det på grund av pandemin inte längre fanns tillräckligt med arbete för den franska översättarbyrå som jag jobbade för. Det var lite som om någon gjorde slut på SMS. Självklart var det tufft att bli av med en fast lön bara så där.

Med facit i hand var det nog ändå det bästa som kunde hända. Jag fick nämligen tid att fundera på vad jag ville göra med mitt liv – och en sak som jag länge hade tänkt på var att dra igång en egen bokhandel. Och nu, när jag tack vare min arbetsgivare hade fått möjlighet till fransk A-kassa, fanns chansen.

Länge letade jag lokal – och upptäckte snart att Paris stad hyrde ut lokaler som de ville ha speciella verksamheter i, som satte prägel på ett kvarter. Det var så jag hittade den här i området Belleville, i hörnet Rue Lesage och Rue Julien Lacroix. Den var eftertraktad men efter att ha lämnat in en affärsplan vann jag kontraktet – antagligen eftersom man ansåg att en bokhandel var bäst för kvarteret. Det var inte gratis att hyra in sig, men ändå billigare än om jag hade gått via en privat värd.

Placeringen var på många sätt ideal, kulturkapitalet här i Belleville är stort. Édith Piaf sägs ha fötts bara runt hörnet och hon sjöng här på gatorna, när det var fullt av konstnärer och alla samlades på baren Aux Folies för att dricka billigt vin.

I september 2022 drog jag igång min verksamhet som jag döpte till Bokbar med den förklarande beskrivningen att det är ett ”librarie café Nordique”. Då hade jag renoverat ordentligt, lite beroende på vad jag hittat på franska versionen av Blocket.

Min kille hjälpte till mycket, han är händig och det han inte kunde gick att lära sig via Youtube. Vi slog ner väggar och gjorde ett kök i källaren där det i princip bara fanns ett stengolv innan … Allt blev inte som tänkt. Egentligen vill jag ha en klassisk fransk zinkbar vid kassan men det var för dyrt så då fick det bli en gammal avhuggen möbel istället.

Bokhandeln

Affärsidén var också ganska spontan; jag brinner för litteratur och för möten, hit skulle folk komma för att träffas och samtala. Så har det också blivit. Och en sak har jag förstått: fransmännen älskar verkligen kanelbullar, eller Brioche à la cannellesom vi kallar dem. Sedan jag drog igång har kanelbullarna varit den överlägset största succén och den första tiden var det bullarna som betalade hyran, inget snack om saken. Innan jag går hem på kvällarna bakar jag dem – och så gräddar jag allt när jag kommer hit på morgonen strax före klockan sju. Det har blivit mer bullbak än jag räknat med.

Sakta men säkert har även annat börjat röra på sig. Att driva bokhandel i Frankrike är faktiskt ganska gynnsamt. Eftersom staten vill bevara företeelsen att handla böcker i butik får inte nätbokhandlarna sätta hur låga priser som helst. Det är lagstadgat så den där bokhandelsdöden som man ser i Sverige är inte så utbredd. För fransmännen är det viktigt att ha sin lokala bokhandel runt hörnet och där försöker jag ta plats bland de som har det lite speciella intresset för nordisk litteratur.

Inte minst är intresset för isländska författare stort. Många vill också ha böcker med Tove Jansson, och Kerstin Ekman har fått ganska bra skjuts sedan vi började pusha för henne. Nils Holgersson är också stor. Många fransmän har läst den som barn och vill föra berättelsen vidare till nästa generation. Det finns faktiskt många i Frankrike som läser svenska, Svenska institutet har kurser som alltid är fullbokade.

’Tjejlumpen’ som man kallar det

För mig är det där intressant. Jag har bott i Paris sedan jag gick ur gymnasiet i Göteborg 2010 och har jobbat med än det ena, än det andra. Till en början pluggade jag på distans på svenska universitet, sedan jobbade jag som barnflicka här i stan – eller ’tjejlumpen’ som man kallar det eftersom alla gör det någon gång i livet – och sedan hade jag en praktik på Svenska institutet innan jag fick det fasta jobbet på översättningsbyrån. En sak har jag insett; jag kommer aldrig att förstå ett annat språk än svenska fullt ut. Jag talar flytande franska men den djupare förståelsen av vad det innebär att vara i ett språk eller en kultur, den kommer jag aldrig att nå.

Kanske är det lite av det jag är på jakt efter med Bokbar – att fortsätta utforska det nordiska, att låta mötet mellan det vi har här och den franska kulturen ske bara för att se var det landar.

Dessutom känns det lite som om detta var meningen från första början. När vi Parisbor under pandemin bara fick gå max en kilometer från våra hem var det just i detta hörn som min väninna Rebecka och jag träffades för att byta böcker och snacka lite, eftersom det låg precis mittemellan våra bostäder. Numera är hon min kollega och vi ses här varje dag – på jobbet.”


Berättat för Henrik Ekblom Ystén.

Fler utvalda artiklar