Nils Holgerssons sista resa

  • 20 jul 2022
  • 9 min

// Foto: Veronica Kindblad/Aftonbladet/TT

Nils Holgerssons sista resa
Fredrik Sjöberg

// Foto: Veronica Kindblad/Aftonbladet/TT

Lyssna på artikeln

Vad hände Kitty, Broder Jacob eller Nasse i Nalle Puh när de blev gamla? Vi bad några skribenter fundera över hur livet blev för några fiktiva figurer efter att de lämnat rampljuset. Fredrik Sjöberg spårar upp Nils Holgersson och det visar sig att han slutade sina dagar som entomolog i nordöstra Småland.

Alla känner till berättelsens början. Skånsk odåga född 1892 är i fjortonårsåldern taskig mot en tomte – som inte oväntat blir förbannad och straffar pojken genom att förvandla honom till en pyssling, stor som en ekorre. Detta händer den 20 mars, en söndag, varefter lille Nils lämnar sina ovetande föräldrar och ger sig ut på en händelserik resa till Kebnekaise tur och retur. Fordon: gås. Först vid hemkomsten i november blir han människa igen.

Man kan ofta misstänka romanförfattare för att vara påtända; i det avseendet slår dock ingen Selma Lagerlöf. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är en rent surrealistisk tripp som hos generationer av skolbarn har grundlagt en längtan efter hallucinogena berusningsmedel. Tanken var annars att läsarna, likt Holgersson själv, skulle uppfostras till godmodiga, ansvarstagande samt geografiskt välinformerade undersåtar. Skulle inte tro det.

Inom sekundärlitteraturen har antytts att inte ens Nils blev den strävsamme småbonde som var moralkakans tänkta efterspel. Att läsarna blev nazister, kommunister, nudister och gud vet allt kan vi lämna därhän. Det där vet vi redan. Intressantare är huvudpersonen själv, och här vore det tjänstefel att förbigå min gode vän P.C. Jersild. En klok karl, alltid noga med fakta, därtill utövare av en för skrået ovanlig nykterhet. Jersild kan man lita på. Hans utredning i boken Holgerssons innehåller sålunda allt vi behöver veta.

Eller?

Att Nils tidvis var bosatt i USA är rimligt, samt att han ännu i nittioårsåldern kedjerökte Camel utan filter. Likaså att han blev cineast. Vidare köper jag att han till sist hade ihjäl ”en av tidens stora men föga omskrivna psykopater”, det vill säga tomten, samt att han i åratal satt inspärrad på dårhuset S:t Lars i Lund. Här spelar Jersild på hemmaplan, och han har bra källor. Det faktum att Nils grundlade sitt filmintresse just på hospitalet stärker trovärdigheten (endast idioter kollar film).

Ett fundamentalt antagande i Jersilds analys är emellertid att Nils Holgersson under hela livet genomgick samma förvandling – varje år. Han blev pyssling på våren och människa på hösten. Hur vet vi det? Hela den där grejen tror jag, oss emellan, att Selma Lagerlöf bara hittade på. Och när sedan P.C. Jersild med vetenskapsmannens auktoritet påstår att Nils under sina pysslingperioder ledde ett kriminellt gäng dvärgar och dessutom var verksam som sexleksak (!) undrar jag om inte han gör samma sak. Hittar på.

Så låt mig nämna en annan teori, baserad inte bara på åratal av genealogisk forskning och annat arkivdykeri, utan även luppnära lusläsning av källmaterialet – som allt sammantaget antyder att Nils Holgersson slutade som entomolog i nordöstra Småland. Länge var detta bara ett löst rykte, då ingen lyckades blottlägga de bakomliggande orsakerna. Varför insekter? Och Småland?!

Som alla läromedel var Nils Holgerssons underbara resa ett lagarbete. Författaren var inte ensam. Den egentliga Nils Holgersson, själva förebilden, var en yngre man som tidigt bad att få vara anonym. Det får man förstå. Uppståndelsen efter utgivningen var ju betydande. I alla händelser bistod han Selma som kusk, rekvisitör och annat praktiskt under hennes research, då hon bevisligen reste genom vårt land. Men att mannen på kuskbocken (eller oftare bäraren i tågens förstaklasskupéer) var flugsamlare förblev i det längsta en omsorgsfullt bevarad hemlighet.

Ändå fanns tecknen där, mitt framför läsarens näsa, som ville Selma Lagerlöf smussla in en liten men fullt fungerande nyckel i berättelsen. Tidigt också. Redan första dagen, den 20 mars. Nisses föräldrar är i kyrkan och själv sitter han hemma och surar. Då gör tomten entré. Varpå Nils tänker, som tonårspojkar gör, att den där jäveln ska jag fånga. Och hur gjorde han det?

Ta fanskapet med händerna tordes han inte, så han lät blicken vandra och gav författaren tillfälle att beskriva ett komplett allmogekök, fullt av byttor och andra attiraljer. Att haka ner faderns bössa från väggen vågade han inte heller. Men så: ”Allra sist föll hans blickar på en gammal flughåv, som hängde på fönsterkarmen.” Ja, och sådana används enbart av entomologer. Allmogen hade flugsmälla, då som nu. Case closed. Nils fångar tomten med flughåven och så kan äventyret börja.

Att han slutligen bosatte sig i norra Kalmar län är en gissning, det ska väl bekännas. Den vilar dock på säker mark, tröskad av litteraturforskare i flera generationer. Alltså: Lagerlöfs lättsinniga och litterärt sett amatörmässiga sätt att fuska bort den finaste biten av Sverige. Var hon ens där? Hon vidgår att ”ett vackrare kustland än Tjust, det finns inte”, men lik förbannat låter hon bara gåsflocken landa helt kort i kvällningen den 12 april.

”När vildgässen såg blomstermattan, blev de rädda att de dröjt för länge i södra delen av landet. Akka sade genast, att det inte var tid att söka upp något av rastställena i Småland. Redan nästa morgon måste de dra norrut över Östergötland. Pojken skulle alltså inte få se något av Småland, och det var inte utan, att detta harmade honom.”

Tanten tog sig vatten över huvudet. Hon pallade inte att fullfölja projektet och skyllde fadäsen på Akka, som faktiskt bara var en gås. Mannen med flughåven surnade till och när allt resande slutligen var överståndet besökte han den bortfuskade bygden på egen hand – och den som gör det med öppet sinne blir inte sällan kvar för gott.

Fler utvalda artiklar