Nobelstiftelsens förra VD om turbulensen i Svenska Akademien

Under Lars Heikenstens nästan tio år som VD för Nobelstiftelsen stormade det kring Nobel Center, Macchiarini och inte minst Svenska Akademien. I den nya boken Till mänsklighetens största nytta berättar han själv om vad som skedde bakom kulisserna.

Lars Heikensten tillträdde tjänsten som VD för Nobelstiftelsen år 2011. Han tänkte att det skulle vara ett något lugnare uppdrag än de han tidigare haft bland annat som Riksbankschef, men det blev allt annat än stillsamt. Ekonomin visade sig vara sämre än han trott, Macchiariniskandalen briserade och det stormade kring det nya Nobelcentret – sedan kom den omfattande krisen i Svenska Akademien.

Nu är Heikensten aktuell med boken Till mänsklighetens största nytta – tio år med Nobelpriset. Inspirationen kom när han läste Stig Ramels memoarer Pojken vid grinden som bland annat handlar om Ramels tid som chef för Nobelstiftelsen.

– Det han beskrev var en sådan annorlunda verksamhet, konfliktfri och idyllisk. Det är möjligt att det var rörigare under motorhuven än han berättade om, men boken sporrade mig. Det jag hade varit med om var något helt annat, säger Lars Heikensten.

Vad tycker du har varit svårast under din tid på Nobelstiftelsen?

– Många tror att det är krisen i Akademien, men jag skulle ändå säga att det var motståndet kring Nobel Center. Jag tyckte – och tycker fortfarande – att det var en utmärkt idé; den borde ha förverkligats för länge sedan. Nu blir centret i alla fall av, om än inte på Blasieholmen utan vid Slussen. Det är en bra lösning, det viktigaste är att det byggs.

Det var ju tio otroligt turbulenta år. Vad minns du mest så här i efterhand?

– Åh, det är mycket jag minns. DN:s framsida den 22 november 2017 står ut: ”Mäktig kulturprofil anklagas för år av sexuella övergrepp.” Jag insåg direkt att det som hänt skulle innebära problem – det var bara några veckor till Nobelfesten – men jag trodde att Akademien skulle kunna ta sig igenom det genom att vara öppna och agera resolut och snabbt. Det gjorde de också till att börja med, under Danius ledning. Men sedan svängde Akademien, Danius fick avgå, konflikterna kom till ytan och hela Akademien höll på att implodera.

Jag hade tio roliga år på en härlig arbetsplats. Mycket blev gjort som jag är nöjd med.

Borde du ha agerat annorlunda under de där dramatiska åren?

– Nej, jag tror inte det givet det jag visste då. Till slut valde vi att 2019 dela ut inte bara det årets pris utan också 2018 i efterskott, det kan jag möjligen ångra.

Du skriver att du efterlyser en ökad öppenhet kring verksamheten, vad menar du då?

– Det finns goda skäl för att samtalen kring vem som ska tilldelas Nobelpris är hemliga. Om de var allmänt tillgängliga skulle det påverka processen. De inblandade skulle dra sig för att säga hela sanningen. Men annat, hur verksamheten sköts och hur man förvaltar varumärket och kapitalet, förtjänar att granskas. Det kommer bara att göra Nobelstiftelsen bättre. Nobel är ett av världens mest välkända och respekterade namn. Det är viktigt att kunna visa upp för världen att allt sköts korrekt. Så lite hemlighetsmakeri som möjligt!

Ångrar du att du tackade ja till tjänsten?

– Nej, absolut inte, jag hade tio roliga år på en härlig arbetsplats. Mycket blev gjort som jag är nöjd med. Ekonomin förbättrades ordentligt. Många nya verksamheter byggdes upp med konferenser i Sverige och utomlands och aktiviteter i samband med att priserna offentliggörs, som Nobel Week Lights. Det ser också ut att bli ett Nobel Center, säger Lars Heikensten och tillägger:

– Världen ser numera ganska annorlunda ut än för bara tio år sedan. Mycket av det Nobelpriset står för, som tro på vetenskap och mänskliga rättigheter, ifrågasätts. Det skapar nya utmaningar som måste hanteras.

Läs mer:

Eyvind och Harry – Vi-skribenter och Nobelpristagare

”Alice Munro skrev om dotterns övergrepp på ett sätt som gav henne Nobelpriset”