Par som träffats på nätet håller ihop längre

Våra kärleksliv har allt mer flyttat ut på nätet, en utveckling som har förstärkts under pandemin. Forskning visar att dejtandet har blivit en privat sak, vid sidan av vårt vanliga sociala liv, och att par som mötts online kan ha större chans att hålla ihop.

Var femte vuxen svensk som är i en relation har mött sin partner på internet. Bland unga har nästan varannan person gett sig ut på dejtingplattformarna i jakt på kärlek eller ligg. En utveckling som förstärktes under pandemin. I mars 2020 noterade Tinder sitt högsta antal så kallade svep för en enskild dag: 3 miljarder. En annan dejtingsida, amerikanska OKCupid, såg under perioden mars till maj 2020 en 700-procentig ökning av dejter.

Internet har på många sätt omstöpt hur vi träffar våra partners och det verkar också ha förändrat vem vi blir ihop med. Det är heller inte otroligt att det har förändrat våra chanser att hålla ihop i en parrelation, enligt forskning.

Det viktigaste skiftet som nätdejtingen inneburit är att sökandet efter en partner har blivit en privat sak, argumenterar sociologen Marie Bergström i en ny bok. Bergström är verksam vid det franska forskningsinstitutet Institut national d’études démographiques i Paris och har studerat nätdejting i många år.

I boken The New laws of love lanserar hon konceptet ”privatiseringen av dejting”. Från att ha varit något vi gör i vårt sociala sammanhang – på jobbet, vännernas fest, på universitetet – har jakten på en partner blivit en aktivitet utförd i ensamhet, isolerad från resten av våra liv. De som står oss nära har kanske inte en aning om vad vi sysslar med och det har gjort oss ensamma i dejtandet. Med pandemin fick den utvecklingen ännu mer fart. Marie Bergström menar att privatiseringen ”är grundläggande för att förstå dejtingplattformarnas popularitet, sättet som människor använder sidorna och apparna, och de relationer som skapas av dem”.

I sin forskning upptäcker Bergström att unga som hon pratar med följer just detta mönster på ett väldigt medvetet sätt. När de på en dejtingplattform ser en person i bekantskapskretsen, kan kopplingarna i sig göra att de väljer bort den personen. Det kan tyckas gå emot intuitionen, men ”snarare än att söka upp partners som de är bekanta med, är många män och kvinnor motvilliga att tillåta sitt sociala liv att överlappa med sitt sexuella”, skriver Bergström. Hon kallar det ”en radikal förändring i hur vi närmar oss intima relationer och organiserar vårt sociala liv”.

Vad får den här privatiseringen av dejting för konsekvenser?

Den sänker ribban för både yngre och äldre att ge sig ut på dejtingplattformarna, hävdar Bergström. När bekantas dömande ögon inte ser och grupptrycket inte finns där, öppnas möjligheter att testa nya saker och att bryta normer. Eller bara att våga dejta trots en ryggsäck av kraschade förhållanden. När jakten på en partner privatiserats har den yttre kontrollen helt enkelt minskat. ”Onlinedejting gör självbestämmande centralt i samtidens sexualitet”, skriver Bergström.

I dag finns mycket forskning på personer som använder dejtingplattformar, men mindre på de som faktiskt hittar en partner där. Alltså vad som händer sen och hur relationer påverkas av att de inletts på nätet.

Det beror på att det inte är så enkelt att studera, säger Mirkka Danielsbacka, sociolog vid institutionen för samhällsforskning på Åbo universitet och dejtingforskare.

– Det finns stort intresse för det, men inte så mycket användbar data, säger Danielsbacka.

Forskarna vill ha breda underlag med många människor som fått svara på frågor över tid.

– Men i sådana paneler saknas ofta frågan om hur personer mötts. Då kan man inte göra jämförelsen.

Några forskare på University of Chicago har dock granskat ett underlag där frågan ställts om var personer träffat sin partner. Deras data kom från 19 000 personer som gift sig och forskarna fann att par som träffats på nätet stack ut – särskilt de som gift sig. ”Äktenskap som inleddes online, jämfört med de som inleddes på traditionella mötesplatser offline, var något mindre sannolika att resultera i separation”, skriver forskargruppen, som leddes av den kände professorn i neurovetenskap, John Cacioppo. Studien publicerades i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences.

Risken för separation och skilsmässa var alltså statistiskt sett något lägre om man träffat sin partner online. Studien tydde dessutom på att online-paren var mer nöjda med kvaliteten på sin relation, en observation som senare forskning också bekräftat. ”Den här datan tyder på att internet kanske förändrar dynamiken i och resultaten av äktenskapet i sig”, skriver Chicagoforskarna.

Mirkka Danielsbacka på Åbo universitet har också studerat vad som sker med par som träffats på nätet. Hon och kollegorna har inte hittat någon skillnad i risken att bryta upp, mellan online-par och andra par. Däremot kan de se att par som träffas på nätet skaffar barn snabbare.

Om det nu är så att par som träffats online har större chans att hålla ihop, så skulle det kunna bero på att plattformarna av sin natur skapar par där människor är mer lika varandra än om de hittat varandra på exempelvis krogen.

Den schweiziska sociologen Gina Potarca skriver i sin studie från 2017 att hon först trodde att det var just så. Hon antog att internetdejting förenklat möjligheterna för människor att välja partner enligt den ”universellt antagna preferensen för likhet”.

Dejtingmarknaden på nätet är ju som gjord för det, särskilt de plattformar som visar mycket information om användarna. Algoritmerna gör sitt jobb, och det blir lätt att leta efter personer med en bakgrund och en livssituation som liknar ens egen – och samtidigt att välja bort de som kommer från en annan sociodemografisk grupp. Men Gina Potarca hade fel. I stället visade det sig att par som träffats online är mer olika varandra än de som träffats offline. Internet styr oss inte i den riktningen, trots dess skräddarsydda verktyg.

Hennes slutsats hänger ihop med det som Marie Bergström är inne på i sin bok: Att frånvaron av vänners och familjers ögon i ett allt mer privatiserat dejtande gör att gamla normer om att dejta i sin egen socialgrupp kan ställas på ända.