Paret Löfven: ”Opera är så mäktigt”

Från rock till barock, från Springsteen till Puccini. Mindre känt är Ulla och Stefan Löfvens operaintresse. Kärleken är genuin och fördjupas hela tiden.

Om man på senare år med teatermänniskor kommit in på det nästan obefintliga intresset för scenkonst bland dagens politiker – till skillnad mot Tage Erlander och Olof Palme – har flera påpekat: 

”Men Stefan Löfven brukar gå på Operan.”

Och han delar operaintresset med sin fru, Ulla.

– Vi går på Operan, på Dramaten, Stadsteatern, och Strindbergs intima… Operaintresset har vuxit fram, hos båda, säger Stefan när vi ses på Kungliga Operan. Jag började lyssna när jag bodde ensam, vid sidan av Bruce Springsteen och annat. Jag tyckte det var så mäktigt. Särskilt operakörer.

– Jag såg mycket operetter i ungdomen, säger Ulla. Min mamma var sjuk, så jag fick ibland gå i stället för henne med pappa, när Riksteatern kom på besök. Tiggarstudenten, Glada änkan och sånt. När Stefan och jag ville gå på Operan i Stockholm tillsammans var det alltid svårt att få tag på biljetter, så vi sa att vi skaffar ett abonnemang. Och vi fick så himla bra platser att vi inte kunde släppa det här.

Har ni några favoriter?

– Jag tror vi båda tycker om Puccini väldigt mycket, säger Stefan. Särskilt La Bohème för mig. Vi drog oss länge för Wagner. Det verkade för tungt. Men så pratade vi med Karl-Petter Thorwaldsson, förra LO-ordföranden, och hans fru. De tycker om Wagner. Och han tjatade: ’Ni ska gå och se Wagner.’ Sedan hade vi möjlighet i Göteborg. Vi hade träffat dirigenten i samband med utdelningen av Birgit Nilsson-priset, och sedan såg vi Valkyrian i januari 2020. Då fattade vi. Det var som att komma upp ett snäpp till. Det var magiskt. Det som vi trodde var tungt och svårt…

– Sedan såg vi Parsifal, som gick här i våras, på långfredagen, säger Ulla. Det var totalt fem timmar, och var också väldigt bra. Man uppfylls av musiken… En kväll gick jag och såg Rosenkavaljeren med en väninna, Stefan var bortrest. Det var första gången jag kände att jag bara satt och åkte med; det var en otrolig känsla.

– Puccinis Madame Butterfly tycker jag också om, säger Stefan. Det finns en aria i den som jag just nu inte kommer på vad den heter… Då kan man också bli så där uppfylld. Det är väldigt, väldigt bra. Med Thorwaldssons har vi också pratat om att vi skulle vilja åka ner och se opera i Verona, på utomhusscenen. De har varit där, och sa att det var magiskt. 

– På torsdag ska vi för första gången se en föreställning på Drottningholmsteatern, Kärlek & kaos, säger Ulla. 

Var det inte svårt att ha tid för en operakväll under åren du var statsminister, Stefan?

– Det gick att få ihop.

Är det några andra politiker än Thorwaldsson som du har kunnat prata opera med?

– Det blev lite operaprat någon gång med Merkel. Men inte här i Sverige. Vi har inte varit på opera i andra länder, men vi blev inbjudna till en nyårskonsert i Wien av Österrikes premiärminister. Det var också magiskt. Man har sett det på tv… och så sitter man själv där.

– Sedan blev vi bjudna på mat efteråt, säger Ulla. Och hamnade vid samma bord som Jonas Kaufmann, en världsberömd tysk tenor, fast då visste jag inte vem han var. Han var jättetrevlig.

Vi befinner oss i ett operahus som snart måste hållas stängt i flera år för renovering. Framtiden för Kungliga Operan diskuterades ju även under din tid i regeringen…

– De väntar på beslut här, hörde jag. Det har tagit lång tid att komma fram. Det blir lite tråkigt. Oslo har en så ny fin opera. Vi måste ha ett operahus med bra standard, byggnaden måste stå för något värdigt. Vi ska kunna vara stolta. Det konstnärliga håller ju redan högsta nivå, säger Stefan Löfven och tillägger:

– Jag vill egentligen inte lägga mig i den diskussionen, men det går inte hur länge som helst. Jag tänker även på arbetsmiljön… Och en del fastigheter kan inte leva på marknadsvillkor, det gäller även ambassader.

Ur Tidningen Vi #7 2024.

Läs mer:

Omöjligt uppdrag? Kulturministrarna om sina största misslyckanden

Ingen operapremiär utan fysioteamet