Peder Fredricson kör mental hårdträning med Navy Seals

  • 31 jan 2023
  • 4 min

// Foto: Åsa Sjöström

Peder Fredricson kör mental hårdträning med Navy Seals
Karin Herou

// Foto: Åsa Sjöström

Lyssna på artikeln

Ryttarstjärnan Peder Fredricson tackar The Way of the Seal för medaljen i Rio de Janeiro.

Ur Vi läser #1 2023.


I ett vitt hus på Österlen, med havet som närmsta granne, bor ryttaren Peder Fredricson.

Strax innanför dörren, två trappsteg ner, ligger biblioteket. Här finns en sprakande brasa, en läsfåtölj – och en bokhylla som rymmer mer än böcker.

– Där hamnar allt jag inte vill göra mig av med. Mina två Jerringpris och några statyetter står också i hyllan.

Bokryggarna skvallrar om intresset som blivit Peder Fredricsons liv. Här finns hästböcker av alla de slag, fackböcker om hästskor och foder, rariteter från antikvariat och barnboksserien Svarta hingsten. Han plockar ner en vältummad bok med svartvitt omslag: The Complete Training of Horse and Rider av Alois Podhajsky.

– Det är en bibel, en manual, från den spanska hovridskolan. Jag har läst den ett par gånger under karriären och tycker fortfarande att den är lika välskriven.

Peder Fredricson är europeisk mästare i hästhoppning och har vunnit två OS-medaljer. Han både tränar och läser sig till seger.

– För mig är läsning ett sätt att koppla av, ladda batterierna, men också ett sätt att bli bättre. Jag minns när jag inför OS i Rio 2016 läste The Way of the Seal, av Mark Divine. Den hjälpte mig mycket och fick mig att förstå vikten av att förbereda sig. Det är någorlunda Marks förtjänst att jag tog silver i den tävlingen.

Peder Fredricson började rida vid tre års ålder och lekte sig fram till kunskapen. Helst av allt red han barfota och barbacka, snabbt som vinden, tillsammans med storebror Jens.

Hemma läste han hästböcker och han minns särskilt tränaren Jan Jönssons bok.

– Den läste jag på bussen till skolan, ett tag kunde jag den nästan utantill. Jag var ingen bokmal, utan tillbringade nästan all tid i stallet.

Men läsningen fanns ändå med honom och varje dag avslutades med en bok.

– Mamma och mormor läste alltid en godnattsaga och den traditionen förde jag vidare till mina barn.

Finns det någon likhet mellan att rida och att läsa?

– Det är ganska svårslaget med total närvaro. Att kliva upp på hästryggen tvingar mig att fokusera, men jag känner samma typ av känsla när jag sätter mig i läsfåtöljen i biblioteket. Det är lyx att få hänge sig till en sak, tycker jag.

Ser du annorlunda på böcker efter att ha skrivit en egen?

– Ja, jag har insett att det är ett jäkla jobb att skriva bok. Nu förstår jag hur mycket tid varje författare lagt på boken och det är fint att få ta del av en annan människas engagemang.

Den engelska titeln blevSix feet above?– Förlaget ville ha något mer internationellt gångbart och begreppetsix feet under signalerar ju begravning. Sex fot upp är så högt du hoppar med hästen – och jag tycker att det signalerar livsglädje. Titeln ger mig en härlig känsla av hopp.

Fler utvalda artiklar