Rapport från en läkare, del 8: Coronaschemat börjar ta ut sin rätt
Vårdpersonalen börjar bli trött nu. Hur länge ska de orka? Och varför får PR-konsulter som kläcker onödiga idéer jobba halvtid för full lön? Kuba Rose oroar sig och söker tröst.
Lyssna på artikeln
Vårdpersonalen börjar bli trött nu. Hur länge ska de orka? Och varför får PR-konsulter som kläcker onödiga idéer jobba halvtid för full lön? Kuba Rose oroar sig och söker tröst.
Det är tröttare uppsyn nu på morgonmötena, coronaschemat börjar ta ut sin rätt. Förra veckan jobbade jag två kvällar plus lördag och söndag, men mitt schema är långt ifrån det mest krävande. Jag pratade med en läkarkollega som jobbat nästan varje helg sedan i slutet av mars, ofta både lördag och söndag. Hade jag haft det så skulle nog Karin krävt att jag byter jobb.
Jag tänker på den starka pliktkänslan hos vårdpersonalen. Känslan av att göra något viktigt. Hur länge håller den i sig? När tröttnar vi på allvar? När räcker inte hjältereportagen i tidningarna längre? Och hur ska det bli när all uppskjuten vård ska tas igen?
Jag undrar om vi egentligen kanske är bortskämda som i vanliga fall jobbar fyrtio timmar när de amerikanska läkarna arbetar åttio timmar i veckan. Eller är det snarare ett tecken på att vi har en sundare inställning till arbete? Mig tröstar det åtminstone att tänka på att det är möjligt att arbeta dubbelt så mycket som jag gör. Och såklart att jag ändå förutsätter att arbetstiderna snart är någotsånär normala igen.
Men tänk om det inte blir så? Tänk om pandemin blir ett smidigt sätt att försämra villkoren för både läkare och övrig personal? Alla PR-konsulter som jobbar hemma på sextio procent med 94 procent av lönen behöver ju ha något att göra när hösten kommer och vårdskulden ska tas igen. Och apropå PR-konsulterna kommer jag att tänka på mejlet som damp ned för en vecka sedan och började med ”Bästa Tema ARM”.
Den något kryptiska inledningen kommer sig av att sjukhuset nyligen bytt namn på alla kliniker och alla avdelningar. Akutkliniken till exempel ingår nu i enheten Tema Akut och Reparativ Medicin. Detta får dock under inga omständigheter förkortas TARM. Istället ska vi alltså säga Tema ARM eller möjligen TRM. Jag vet inte hur namnet kom till, men det känns kanske inte helt och hållet genomtänkt.
Och det gör mig inte så mycket att kliniken bytt namn eftersom det inte belastar vården mer än kostnaden för de personer som kläckt idén om namnbytet. Något som däremot dagligen påverkar både vårdpersonal och patienter är att avdelningarna också bytt namn. De tidigare namnen var funktionella på så sätt att de var relaterade till var de ligger på sjukhuset. Till exempel den geriatriska avdelningen R72 ligger på sjunde våningen på Rehabgatan. Numera heter de geriatriska avdelningarna istället Hjärnsvikt och Multisjuk Äldre 1 & 2.
I ärlighetens namn ska sägas att de gamla beteckningarna fortfarande används eftersom ingen annars skulle hitta till avdelningarna. Men bortsett från detta, vem skulle vilja att ens mamma hamnade på avdelningen Hjärnsvikt? Vad är det för fel på ordet geriatrik? Det betyder kort och gott vetenskapen om ålderssjukdomar och används på de flesta andra liknande kliniker runtom i landet. Jag tycker att ordet är vackert. Geriatrik.