Tacktalen vid Oscarsgalan kan ibland vara lika laddade som själva filmerna. Anna Charlotta Gunnarson påminner om tio oförglömliga svenska och utländska ögonblick.

Natten till måndag är det dags för den 96:e Oscarsgalan. Tårar av lyckofnatt och sorg kommer trilla, kanske också någon av de prisade, med alldeles för höga klackar eller många stänkare innanför västen. Sådant har hänt förr. Sedan priset började delas ut 1929 har bättre karriärer solkats av fysiska eller verbala felsteg denna prestigefyllda afton. Men vi minns också gärna de alldeles förtjusande tacktalen som fått oss att smälta och kärleksfullt dö en smula. Vi längtar alltid efter att åter beröras av hjältarna från vita duken, fast här i rollen som sig själva. Kommer segrarna utbrista i ett solidariskt ”Utan er vore jag ingenting” eller kräva allt ljus på sig? Oavsett hur väl de tänkt använda sina hårt hållna 45 sekunder kan allt spolieras av en ofrivilligt parodisk eller upprörd situation. Vi vet inget på förhand, vilket gör allt extra spännande. Filmhistorien är fylld av minnesvärda tacktal och scener från prisutdelningar.