Recension: ”Kärlek i Seoul”

Sang Young Parks Kärlek i Seoul har blivit en bästsäljare i hemlandet. Huvudpersonen – som liksom författaren heter Young – är en ung homosexuell man som jagar män på Tinder medan spriten flödar. Peter Fröberg Idling är inte helt övertygad.

  • 4 min
  • 14 apr 2023
Recension: ”Kärlek i Seoul”
Peter Fröberg Idling
Prova idag

Lyssna på artikeln

Sang Young Parks Kärlek i Seoul har blivit en bästsäljare i hemlandet. Huvudpersonen – som liksom författaren heter Young – är en ung homosexuell man som jagar män på Tinder medan spriten flödar. Peter Fröberg Idling är inte helt övertygad.

Kärlek i Seoul
Roman
Författare: Sang Young Park
Översättare: Dann Ling och Eunah Kim
Förlag: Tranan


Huvudpersoner i sydkoreanske Sang Young Parks Kärlek i Seoul är Young. Ja, huvudpersoner i plural – i romanens fyra delar redogör Young för sitt unga livs betydelsefulla relationer, men berättelsernas detaljer glappar sinsemellan och han framstår därmed snarare som olika variationer av sig själv.

Genomgående är i alla fall att Young har läst fransk litteratur på universitetet (dåligt för karriären), har en kroniskt sjuk, krävande och kristen mor (jobbig) samt är homosexuell. Inget av det gör hans liv enklare.

Att Kärlek i Seoul förra året nominerades till Bookerpriset är i förstone förvånande. Den är pratig, slängigt självkommenterande, spriten flödar och de flyktiga förbindelserna passerar revy – Young, som verkar ha det mesta gemensamt med författaren själv, jagar män på Tinder och hånglar sig genom fyllorna. Inledningsvis påminner den därför mest om en ungdomsbok eller en generationsroman som riskerar att inte överleva det decennium den skildrar.

Men allteftersom sida läggs vid sida framträder ett gripande porträtt av en ung man som tycks leva vid sidan av sitt eget liv. I det konformistiska, konservativa samhället är hans homosexualitet ett stigma, som begränsar hans möjligheter. (Bara att låta lillfingrarna nudda varandra ett ögonblick när han och hans älskare går sida vid sida i en park är riskabelt.) Men han står också distanserad inför sina egna handlingar. På ett ställe konstateras: ”Därför borde jag ha låtit bli, men mitt liv består ju enbart av saker som jag borde ha låtit bli att göra.” Denna dualism gör honom till ett slags offer även för sig själv.

Först efter två tredjedelar av romanen framkommer att Young är hivsmittad. Där och då får galghumorn en ny dov klangbotten och allt som dittills sagts ställs i ett nytt ljus. Den slumrande sjukdomen får också konsekvenser för bokens stora kärleksrelation. Young lämnar sin Kyuho, för att inte riskera att föra smittan vidare till honom.

Romanen har blivit en bästsäljare i Sydkorea. Och även om det är en bok utan braskande plakatpolitik, så är det en berättelse som bultar av upproriskt liv.

Fler utvalda artiklar