Sigge Eklund: ”Jag har känt mig vilsen”

Efter förra vinterns förödande brand – då hela hans boksamling blev till aska – har Sigge Eklund lämnat Los Angeles för New York. Nu har det mödosamma arbetet med att återskapa samlingen påbörjats.

Det har gått ett år sedan bränderna som skakade Los Angeles och gjorde hundratusentals människor hemlösa och tog livet av minst 29 personer. Den värst drabbade stadsdelen var Pacific Palisades i västra Los Angeles, där Sigge Eklund bodde med sin familj. De lyckades sätta sig i säkerhet men villan brann ner till grunden och ”husets kärna” – bokhyllan – förvandlades till sot och aska. Den gedigna bok­samlingen, där många verk hade ett starkt känslomässigt värde –tillintet­gjordes på några timmar. 

– Jag har märkt att jag känt mig vilsen utan min bokhylla, säger Sigge Eklund och tar en tugga av sin antipasti misto. 

I somras gick flyttlasset från Los Angeles till New York. Den som lyssnar på podden Alex & Sigge vet vilken kamp det har varit för familjen att hitta en ny bostad –och ett hem där Sigge Eklund kan bygga upp sin boksamling på nytt. Till slut hittade familjen en lägenhet på Manhattan med bokhyllor i flera av rummen. 

Under sitt senaste Sverigebesök köpte Sigge en ny resväska på Åhléns, bara för att kunna fylla den med svensk litteratur. 

– Om jag vill läsa svenska böcker hemma, måste jag vanligtvis ladda ner dem digitalt, vilket jag förvisso inte har något emot. Jag läser ofta i badet, vilket gör att sidorna blir blöta av ångan och skrynklar sig – det tycker jag inte om. Då är det en fördel att läsa på mobilen. Men det finns böcker som jag verkligen vill ha i fysisk form också.

Han tar en klunk vatten. 

– Det har varit ganska avslöjande faktiskt. Nu efter branden kan jag titta på min bokhylla och verkligen förstå vilka böcker som betytt något för mig. 

Vilka är det?

– Det är de som jag köpt på nytt. De som står här nu. 

Han konstaterar att han gick kronologiskt tillväga. Med de böcker som han köpte när han var tonåring, ”då man upptäckte litteraturen på allvar”. 

– Jag köpte Hemingway igen, han var väl min första litterära förälskelse. Och alla böcker av Ian McEwan, de två författarskapen är som kärnan i min samling, som står mitt i hyllan. 

Sedan lägger han till:

– Det är något osunt i det där, eller i alla fall kostsamt. Att hela tiden känna att om man upptäcker en ny författare, att man behöver ha allt som den har gjort. Så fungerar jag med alla mina favoritförfattare.

– Jag har lite av en hoarder i mig. 

En bok som var självklar att införskaffa på nytt var Joan Didions klassiska sorgeskildring Ett år av magiskt tänkande.

– Det är en sådan bok man måste ha hemma. Det är nog den bästa bok om sorg jag har läst. Hon skriver om de ganska skruvade tankar man får när ens närstående dör. Didion sparar exempelvis sin avlidne mans skor; de kanske behövs när han kommer tillbaka. 

Sigge Eklund säger att han inspirerats av Umberto Eco, som betraktade bokhyllan som en livsviktig resurs. Oavsett känsloläge eller nyväckt intresse skulle det finnas relevant litteratur att vända sig till. 

– Det är bra att ha en bok om första världskriget eller en samling av kärleksdikter hemma, även om man inte har ett behov av det för stunden. Sedan är det bara att gå bort till bokhyllan när man måste. Lite som ett första-hjälpen-kit. 

Sigge Eklund beskriver relationen till sin bokhylla som ”anal”. Gud nåde den som börjar fingra på böckerna.

– När barnen var små köpte jag Carl Barks Kalle Ankas samlade verk. Det var 30 volymer av serier, vilket var väldigt dyrt, och därför fick barnen inte öppna böckerna. Det ledde till att de aldrig upptäckte varken Carl Barks eller Kalle Anka. De står fortfarande på sommarstället på Gotland, väldigt välbevarade. Nu i efterhand hade det varit roligare om de hade fläckar och såg använda ut. Det känns verkligen som ett misslyckande. Tänk vad de hade kunnat upptäcka. 

– Jag är också lite störd i det att jag inte lånar ut böcker. Jag vet att det är ett väldigt osympatiskt beteende, dessutom framstår man som en fåntratt. Men hur ofta får man egentligen tillbaka en bok som man lånat ut till en vän? Två av tio? Då är det bäst så.

En kategori som fått känslorna att svalla hemma hos Eklund är just hans många böcker om andra världskriget.

– De gör min dotter väldigt upprörd. Hon skäms när hon tar hem kompisar och är rädd att när de ser alla bokryggar med ”Hitler” i titeln, så ska de tro att jag är nazist.

Men varför just andra världskriget?

– Min dotter undrar samma sak. Hon förstår inte hur jag kan bry mig om något så gammalt. Jag däremot tycker att det är ganska viktigt att veta vad som hände. Just Förintelsen är ett så stort mysterium. Jag tror att jag läser om det för att försöka förstå hur det kunde ske.

Den kanske viktigaste boken i ämnet är Gitta Serenys Albert Speer och sanningen.

– Den har så många lager av mänsklig psykologi, den handlar om hur man är sann mot sig själv, hur man står upp för sina handlingar – och hur svårt det är att erkänna sina misstag. Vem skulle man själv ha varit om man var tysk under andra världskriget? Hade jag vågat stå upp mot ondskan? Hade jag blivit en medlöpare?

Många böcker är mer eller mindre lätta att ersätta. Men långt ifrån alla. En av de största förlusterna i branden var en samling böcker som hade tillhört Sven Lindqvist. När han gick bort köpte Sigge Eklund en hyllmeter ur hans privata samling, främst böcker om andra världskriget.

– Även om jag köper nya exemplar kommer jag aldrig få tillbaka hans understrykningar eller lapparna med hans anteckningar. Allt är borta.

Han blir tyst. Sedan säger han:

– Men jag måste erkänna att det är roligt också, att få köpa favoriterna på nytt. Jag har inte köpt någon ny matta, inget nattduksbord, men jag har redan fyllt en halv bokhylla med böcker.

Läs mer:

Alex Schulman: ”Jag skulle lämna min fru för Jan Guillou”

Schunnesson och Pettersson om silverrävar, sossarnas framtid och Bambino-effekten