Under vinjetten Ögonblicket berättar människor om ett tillfälle i livet då allt stått på spel eller de har förändrats för alltid. Simon Ekstrand berättar om dagen då han förlorade sin lillebror Calle i suicid.

”Jag vaknade av att min fru Sara skrek: ’Jag tror att Calle är död!’. Det var en tidig morgon i mars 2020. Min lillebror Calle som snart skulle fylla 18 år bodde hos oss. Han hade hamnat snett och börjat umgås i kretsar där det förekom narkotika. Han rymde hemifrån och när det blev tal om att placera honom på HVB-hem frågade jag Sara om inte vi kunde ta hand om honom.

Calle började må dåligt när han var 14 år och hade tappat all framtidstro. Han hade mycket ångest men det var ingenting han ville prata om. En gång i veckan skjutsade jag honom till Bup, barn- och ungdomspsykiatrin. Han fick trots allt bra hjälp, det var bara synd att det redan hunnit gå så långt.

Jag gillade att ta hand om Calle. Jag ville att han skulle trivas hos oss och jag tror att han gjorde det. Jag frågade Calle vad han önskade sig på sin 18-årsdag. Han visste inte. Det kändes sorgligt men jag tänkte inte då att han planerade att ta sitt liv. Vi hade många fina stunder under den tid då han bodde här. Hans sista kväll satt vi och kollade på film tillsammans, Calle och jag. I efterhand har jag tänkt på att han satte sig väldigt nära, som om han sökte kontakt. Jag kommer aldrig att få svar på om det var så, men att jag inte såg… När filmen var slut släppte jag ut vår hund och sedan sa jag ’sov gott brorsan, vi ses imorgon’.