Sofia Parland: ”Två platser kan vara hemma samtidigt”

Sofia Parland är både finlandssvensk och rysk. I sin debutbok försöker hon förstå sig själv, Ryssland och våldet som driver Ukrainakriget.

Många blir illa berörda när de läser om invasionen av Ukraina, men för finlandssvensk-ryska Sofia Parland är smärtan inte bara en tanke i huvudet. Den känns i kroppen och sliter henne itu. Hon vill bryta av revbenen för att ha något att rista in sina tankar i. Hon ”växte ur sitt skinn och sina leder … huden är nu uttöjd och ärrad och alla ben sitter dåligt ihop”. Sofia Parland har länge skrivit för att ta sig vidare, men nu kändes det rätt att även publicera. Skrivet på revbenen är hennes debutbok och handlar om Parlands kamp att förstå sin egen identitet. Och Ryssland.

– Krigsutbrottet kom som en enorm chock, men det väckte också massor av gamla minnen hos mig. Att skriva om Ryssland blev ett sätt för mig att tränga in i minnena och förstå vad allting betydde tillsammans, säger Sofia Parland.

När Rysslands nya flagga togs fram 1991 fanns det hopp i landet. Den horisontella trikoloren skulle symbolisera den nya friheten efter att Sovjetunionen imploderat och järnridån fallit.

Men det var inte det Ryssland som Sofia Parland växte upp i. Precis som alla som fötts efter 1999 hade hon bara sett Vladimir Putin som president. I stället för uppbyggnad såg Sofia Parland förfall. För henne har det röda på flaggan aldrig betytt något annat än blodet som spillts.

Sofia Parland föddes i Finland, men hennes pappa var rysk och hon tillbringade många år av sin barndom i Sankt Petersburg. Tidigare var det enda som skilde Helsingfors och Sankt Petersburg åt tre timmar på ett tåg. I Ryssland har hon betraktats som en utlänning, ”en finne”, och i Finland har hon varit ”den ryska tjejen”. Som del av en växande nationalism tror Sofia Parland att många helst vill betrakta en person som antingen det ena eller det andra, inte en del av båda.

– Man behöver inte bo antingen i sommarstugan eller inne i stan; två platser kan vara hemma samtidigt. Det finns en tendens att vilja se avvikande personer som ”en av de andra”, men jag är inte mindre finlandssvensk bara för att jag också har en rysk identitet.

Som 8-åring kallades hon cynisk av en lärare och den bild Sofia Parland målar av sitt tidigare hemland är mörk. Ändå har hon inte gett upp om Ryssland. Hon tror inte att landet är ”evigt dömt till ondska”.

– Vad är ett land egentligen? Är det landmassan eller är det människorna som bor där? Om man ger upp hoppet om ett land, vad är det man ger upp hoppet om? Människorna som bor på en specifik jordplätt? Vad ska man då göra? Bomba jordplätten?

Ur Vi Läsers temanummer om finlandssvensk litteratur från 2023.