Stina Jofs: Filibustrar vi julmaten?

Visserligen känns datumet lite hafsigt framtaget, inget som skulle hålla för Skatteverkets folkbokföring i dag. Inte ens årtal har man kunnat enas kring. Vissa forskare hävdar till och med att Jesus föddes före den kända dateringen f. Kr. Snurrigt? Jojo, men likväl ska gossen firas. Och som vi gör det! Inte heller där kan kristenheten bestämma sig för ett gemensamt upplägg. Ändå har många av oss mycket bestämda åsikter om hur frälsaren och julen bör uppmärksammas i matväg: sill, sallad med sill, fötter, revben och rumpa av gris, syltor, korvar, pastejer, risgrynsgröt, fisk i lut, fisk i salt och socker, ren sprit, mera sprit, mumma, glödgat vin, öl, russin, saffran, läsk som kallas must, ostar, en del mögliga, andra formade som en röd boll, färska och inlagda grönsaker som rödbetor och kål. Vidare knäck, kola, pepparkakor, marsipan och numera smågodis i form av sega rosa tomtar, ofta innehållande ämnen av – just det, gris. Eller fläskbiprodukt, som det heter på fackspråk.

Den här uppräkningen kan pågå i det oändliga. Lite som en del amerikanska politikers mästargren, det så kallade filibustrandet. För att undvika omröstning i en viss fråga tillåter reglerna att en eller flera senatorer kan ”hålla anföranden oavbrutet så länge de fysiskt förmår, oavsett ämne”. Rekordet sattes av senator Strom Thurmond som babblade i otroliga 24 timmar och 17 minuter. Året var 1957 men inget nytt under solen. Redan romarna höll visst på med samma sak, långt före Kristi födelse. Vad det nu har med saken att göra.