Stina Jofs: Filibustrar vi julmaten?
Stina Jofs

Stina Jofs

Senior Editor

Stina Jofs: Filibustrar vi julmaten?

  • 12 dec 2022
  • 5 min

Lyssna på artikeln

Visserligen känns datumet lite hafsigt framtaget, inget som skulle hålla för Skatteverkets folkbokföring i dag. Inte ens årtal har man kunnat enas kring. Vissa forskare hävdar till och med att Jesus föddes före den kända dateringen f. Kr. Snurrigt? Jojo, men likväl ska gossen firas. Och som vi gör det! Inte heller där kan kristenheten bestämma sig för ett gemensamt upplägg. Ändå har många av oss mycket bestämda åsikter om hur frälsaren och julen bör uppmärksammas i matväg: sill, sallad med sill, fötter, revben och rumpa av gris, syltor, korvar, pastejer, risgrynsgröt, fisk i lut, fisk i salt och socker, ren sprit, mera sprit, mumma, glödgat vin, öl, russin, saffran, läsk som kallas must, ostar, en del mögliga, andra formade som en röd boll, färska och inlagda grönsaker som rödbetor och kål. Vidare knäck, kola, pepparkakor, marsipan och numera smågodis i form av sega rosa tomtar, ofta innehållande ämnen av – just det, gris. Eller fläskbiprodukt, som det heter på fackspråk.

Den här uppräkningen kan pågå i det oändliga. Lite som en del amerikanska politikers mästargren, det så kallade filibustrandet. För att undvika omröstning i en viss fråga tillåter reglerna att en eller flera senatorer kan ”hålla anföranden oavbrutet så länge de fysiskt förmår, oavsett ämne”. Rekordet sattes av senator Strom Thurmond som babblade i otroliga 24 timmar och 17 minuter. Året var 1957 men inget nytt under solen. Redan romarna höll visst på med samma sak, långt före Kristi födelse. Vad det nu har med saken att göra.

Vad åt Jesus under sitt korta liv?

Är inte intaget av julmat något av ett filibustrande? Det tar liksom aldrig slut.

Jag har inte vuxit upp med detta enorma överflöd, men det är inget jag sörjer. Jag fick så magen blev nöjd ändå. Och kanske är det få svenskar i dag som ens vill försöka tugga i sig allt som seden sägs kräva?

Och förresten, seden är ju ingen lag.

Några tips – eller kanske tankebubblor – inför årets julplanering är av filibusterart, en enda uppräkning av exempel på vad man äter i några länder där kristna firar Jesu ankomst, liksom vi. Häng med nu:

Karp, struffoli(friterade degbollar), sniglar, tamales (ångkokad deg), kastanjer, nanaimokaka, gås, ostron, Bûche de Noël(fullproppad kaka), renkött, lamm, chrusciki(sött och krispigt friterat bakverk format som tunna vridna band), hummer, baklava (söt kaka), ugnsrostad anka, kapustnica (surkålssoppa), kalkon, potatissallad, rödbetssoppa, stollen (kaka), bönor, potatis, kutja (grynpudding), okra (soppa på gröna grönsaker, biff och fisk), tranbärssås, porkkanalaatikko (morotslåda), maksalaatikko (leverlåda), appelflappen, kruidenbitter, anijsmelk. Etcetera, etcetera.

Vad åt Jesus själv då under sitt korta liv? På Leonardo da Vincis berömda målning Nattvarden från 1498 bjuds på bröd och vin naturligtvis, men också grillad ål toppad med skivad apelsin. Det visar sig dock att den berömda konstnären snott receptet ur en för tiden mycket populär kokbok. Inte mycket till källa alltså.

Får jag bestämma julmeny bjuder jag på skaldjur och champagne. En enda favorit på det traditionella svenska julbordet har jag och den frestelsen står gubben Jansson för. Å andra sidan har han förmågan att fresta mig året om.

God jul!

Fler utvalda artiklar