Lyssna på artikeln
Jag har blivit en myra bland bokstäver. Överblicken, örnens förmåga att läsa av landskapet under sig, är förlorad. Ett Å är numera ett berg att bestiga, ett H en grind att öppna, ett O en femkilometersslinga i motionsspåret. Jag fastnar i det lilla, av lust och inte tvång är kanske viktigt att poängtera. Ungdomens obligatoriska läslista på universitetets litteraturvetenskap var oändlig. Någon gång nästintill övermäktig, men efter en liten paus kändes den åter som ett löfte om nya spännande resor, i både yttre och inre landskap.
Som yngre tillhörde jag de läsare som när 50 sidor återstod av en bra bok drabbades av … en förtida sorg? Jag ville inte kliva ur de magiska rummen, säga hej då till romanfigurerna.
Då fnyste ibland de beskäftiga: