Stina Jofs: Lagd sten ligger
Lyssna på artikeln
På ön där jag bor finns 125 registrerade fornlämningar. Nyligen besökte jag en av dem. Hade det inte varit för skylten hade jag uppfattat platsen som vilken skogsbeklädd kulle som helst. Och därmed var den dagen förstörd.
I stället för att fundera över hur man levt på denna plats under historiens gång fastnade jag i den minimala risken (eller chansen, kanske snarare) att skylten var falsk. Ingen skugga över oförvitliga tjänstemän, det var i min hjärna mörkret föll. Borde de inte vara fler är 125? Borde lämningarna inte vara lite mer… speciella? Kanske till och med något aldrig tidigare skådat som kunde locka nyfikna till ön, och därmed öka omsättningen i våra butiker, som dagligen slåss mot den intilliggande huvudstadens enorma utbud? Varför inte en pyramid av det något mindre slaget, gömd under en liknande kulle? Varför inte en sjunken stad i Karins mosse, fruktad för sitt djup? Märkligare saker har väl hänt? Eller, vad är det som säger att lustgårdens äppelträd prompt skulle stå i Eden? Hur många äppelträd det finns på ön vet jag inte, men troligen tusentals. Vore det då så stört omöjligt att något skulle kunna bära på fler skatter än frukt? Kunskap till exempel? Lite nakenhet och synd?
Jag skrev ju att dagen var förstörd.
Den där jävla kullen hade fått igång tankarna – och de gick åt helt fel håll.
Samma kväll laddade jag ner Riksantikvarieämbetets skrift Falska fornlämningar? Om fornlämningars autenticitet från nätet. Där kunde jag bland annat läsa om två elvaåringar som under några dagar 1974 hade byggt en labyrint på Måkholmen i Bohuslän. Materialet hade de hämtat från ”en stenhög inte långt från strandkanten”. Ett kvarts sekel senare upptäckte en av pojkarna, nu en medelålders man, att Bohusläns museum rest en skylt vid platsen. Fornlämningsuppfinnaren sade i en intervju till DN: ”Det enda vi tänkte när vi byggde var att göra gångarna lagom breda så att vi inte skulle slå i tårna när vi sprang runt.”
Även en så kallad domarring upptäcktes i Borås, enligt skriften. Några pojkar fick på 1940-talet för sig att ordna en grillplats. ”Det tog oss en vecka att hitta och släpa dit lämpliga stenar”, berättar en av killarna som när han återvände på 1960-talet kunde konstatera att en fornminnesskylt hade satts upp.
Hösten ska inledas med ett besök på kommunkontoret.
En labyrint och en domarring – både konstruerade av barn men bedömda som fornminnen av experter. Labyrinten var mycket vällagd kunde man läsa i utlåtandet: ”… enligt en avancerad plan (en så kallad Trojeborg eller klassisk labyrint).”
Även jag har avancerade planer, kan jag lova. Det kan låta skrytsamt, men jag vill hävda att min framtida gärning inte bara kommer att gynna mig och min familj utan även den ö jag är född och uppvuxen på.
Hösten ska inledas med ett besök på kommunkontoret. Skyltar ska beställas. Pressmeddelanden skickas ut. Fornminnesexperter – både utländska och inhemska – bjudas in. Planerad start för lanseringen av ”Världens mest fornminnespäckade ö” blir våren 2022. Och parollen? Jo, den lyder:
”Fornt som gömts i snö, ploppar ofta upp i tö, på denna ljuva lilla ö.”