Lyssna på artikeln
Jag är en mycket duktig plankstrykare. Eller, överdriver jag nu? Jag vet i alla fall med säkerhet att jag är en mycket duktig plankstrykare i exakt 22 minuter. Under dessa 1 320 sekunder kan jag måla rakt, med lagom mycket färg på penseln, jag ser till att skyddspapperet på trottoaren ligger där det ska och jag hummar glatt. På den 1 321:a sekunden förlorar plötsligt handen förmågan att styra, den börjar göra mönster, måla i rutor, en glad sol dyker upp på planket. Ännu hummar jag glatt, kanske till och med gladare än tidigare. I min iver att klara av arbetet snabbt tar jag mer färg på penseln, doppar djupare i burken… och så kommer första stänket på tröjan, färg droppar från penseln ner på trottoaren. Och min röda bil, som jag har glömt att flytta… Fan! Nu ska det hämtas trasor, gnuggas bort färg… Trottoaren kan väl vara lite prickig tänker jag och tröjan bryr jag mig inte om… men bilen borde väl helst vara röd och inte rödvit?