Stina Jofs om vinannonsernas språk

Sysslar man dagligen med ord är de förstås viktiga. Ja, orden alltså. Missförstå mig inte, jag är ingen petimäter och skattar inte intelligens efter förmågan att stava till exempelvis terrass. Eller till det längsta ord man kan hitta i SAOL: realisationsvinstbeskattning. Nej, mindre begåvade med pennan kan vara de mest uppfinningsrika ordekvilibrister: ord som sopnedkorg, hischhasch (i stället för haschish) och lurenbedrägeri får mig att förundras och glädjas över människan.

Och förresten, språket är i ständig förändring – ska vara det!

Jag är omgiven av usla skribenter privat och de råkar alla vara, i mitt tycke i alla fall, utomordentligt kloka personer. Nog om det.

Värre är det bland de verkliga ordmakarna (skribenterna, reklamarna, informatörerna). Tjur-Stinan i mig vänder sig enbart mot människor som arbetar professionellt med ord. Ja, lever på dem. Jag tycker att det är rimligt att kunna förstå det mesta man läser. Eller snarare, den som vill förmedla något, till exempel sälja en produkt, bör kunna göra sig förstådd. Det ansvaret ligger hos avsändaren, inte mottagaren.

Jag lusläser allt, även sådant jag hur lätt som helst skulle kunna hoppa över: annonser, reklamblad, insändare, bildtexter. Det finns säkert en diagnos för det, men vad ska jag göra med den? Lägga till de andra?

Häromdagen ramlade jag över en annons om ett vin från Sydafrika. Det var mjukt och bärigt, vilket är ganska obegripligt i mina ögon men en vinintresserad förstår nog vilket bär som avses. Och säkert finns en skala inom oenologin (läran om vin) för mjukheten, ungefär som kemister mäter ph-värdet i vatten.

Reklamtexten fortsätter. Vinet är, enligt skribenten: Fairtrade-certifierat och veganvänligt.

Okej, det går att förstå. Men sedan …

Ett hållbart vin till kyckling, pasta och plockmat. Vinet är dessutom mer än prisvärt.

Rättstavat eller inte, här blir det ganska förvirrande. Vad är hållbart i vinsammanhang? Två veckor, tre år, ett sekel?

Och passar veganvänligt verkligen ihop med kyckling och pasta? Plockmat förresten, det kan ju vara precis vad som helst, allt ätbart man kan plocka ihop på denna jord.

Argumenten för att köpa detta vin är för genomskinliga, slöa. Slarviga, rentav.

Jag funderar på hur vänligt ett vin kan vara. Och motsatsen – vad är det?

– Får jag kanske bjuda på ett glas vin?

– Gärna, så generöst.

– Jag har ett mycket aggressivt men gott vin i källaren. Vi har visserligen fått kedja fast det i torktumlaren men är vi två ska vi nog klara att korka upp det. Dessvärre är det inte så hållbart, klarar sig på sin höjd två, tre minuter.

– Men då är det väl lika bra att vi trycker i oss hela flaskan direkt.

Ju mer jag tänker på annonsen, desto mer börjar jag tro att ordmakaren och vinmakaren har gått samman i en joint venture, som vi svenskar säger. Först har de supit, sedan har de skrivit. Då blir det sådär.