En hälsotrend sveper över landet, men den som litar på hälsobudskapen på livsmedelsförpackningarna får lätt i sig alldeles för mycket socker. Sedan svenska staten på 1930-talet började subventionera sockerproduktionen, har sötade livsmedel varit en av matindustrins viktigaste kassakor. Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm berättar här historien om den mäktiga sockerlobbyn.

Detta är en bearbetad och uppdaterad text från Vi:s arkiv. En tidigare version publicerades ursprungligen i Tidningen Vi, 2016.

Hälsofil , kvarg och stärkande yoghurtshots. I butikernas mjölkdiskar radas allt fler nya superprodukter upp. De är fyllda med extra vitaminer, stärkande protein, snälla bakterier och antioxidantrika bär. Förpackningarna talar sitt tydliga språk: gör detta till en del av ditt liv och din kropp kommer att jubla.

Tänk vad skönt det hade varit om vi konsumenter hade kunnat få lita på detta – om vi hade kunnat få följa våra impulser i butiken och låta alla dessa livsmedel fylla våra korgar.

Dessvärre fungerar det inte så. En konsument anno 2019 behöver alltid ha på sig de cyniska glasögonen och lusläsa den finstilta innehållsförteckningen på varje vara. Några snabba slag på mobilens räknedosa avslöjar den krassa sanningen. I kvargen kommer 28 procent av alla kalorier från tillsatt socker, hälsofilen når upp till 32 procent och yoghurtshotsen landar en bra bit över 40 procent socker.

Alla produkter ligger långt över den gräns på maximalt 10 energiprocent tillsatt socker som Livsmedelsverket rekommenderar.

Sojayoghurten med blåbärssmak – som säljs under budskapet ”enjoy plant power” – hamnar i topp. Totalt kommer 52 procent av alla kalorier från socker, vilket är mer än i många former av glass. För runt 40 kronor litern kan vi konsumenter alltså köpa en produkt som främst består av vatten och socker. På ingredienslistans femte plats kommer glukos-fruktossirap. Som råvara är vatten i princip gratis och världsmarknadspriset på socker och sojabönor är 2–4 kronor per kilo. Sojayoghurten kostar alltså ungefär lika mycket att producera som en liter mjölk, ändå är den fyra gånger så dyr att köpa.

Vi konsumenter har stor anledning att känna frustration i affären. Men vad gör att industrin envisas med att hälla socker i så många livsmedel – trots att allt mer forskning talar för att det kan skada kroppen?

Det finns flera svar på den frågan. Ett kommer från Martin Ingvar, professor i Integrativ medicin vid Karolinska Institutet i Stockholm och expert på hjärnan:

— Det pågår en korruption av våra biologiska system, säger han.

Företagen utnyttjar helt enkelt vår hjärnas sötsug för att sälja mer. Ju mer socker de har i en produkt, desto mer kommer vi att längta efter den. Hormoner som får oss att må bra, endorfin och dopamin, frisätts i hjärnans belöningssystem när vi äter dessa livsmedel.

Snabbt lär sig hjärnan förknippa den härliga känslan med en situation och vad vi har ätit. Äter du hjortronkvarg efter dina träningspass – under förevändningen att din kropp behöver protein för att återhämta sig – kommer kvargens sötma få dig att längta efter mer varje gång du har tränat.

Att söt smak har en speciell effekt på den mänskliga hjärnan syns inte minst på barn. Aldrig har du väl sett ett barn ligga och skrika framför köttdisken i affären? Eller framför osten, äggen eller grönsakerna? Barn tjatar om godis, glass och söta frukostflingor eftersom hjärnan får en extra stor kick av det.

Hjärnans sötsug är alltså ett viktigt skäl till varför en stor andel av alla livsmedel i affären är proppade med socker. Men det är inte hela sanningen. För att till fullo förstå vilka starka ekonomiska krafter som ligger bakom vår höga sockerkonsumtion – hur finstilt lobbying som bedrivs och hur djupt insyltad staten är i utvecklingen – behöver vi gör en historisk tillbakablick, till den stora sockerrushen på 1930-talet.

Allting utlöstes egentligen av börskraschen i New York 1929. Socker var då Skånes huvudnäring. Sedan mitten av 1800-talet hade allt fler bönder låtit fylla sina åkrar med sockerbetor. Inhemsk sockerproduktion var lönsam, speciellt som den skyddades av höga tullar på Västindiens billigare rörsocker.

När en rad mindre sockerbruk slogs samman till Svenska Sockerfabriksaktiebolaget år 1907 blev det till och med Sveriges största företag, som stod för hela fem procent av landets tillverkningsvärde. Men efter börskraschen i New York blev det kris. Priset på socker föll dramatiskt.

– Plötsligt hade man enorma lager som inte gick att sälja. Folk blev arbetslösa – samtidigt som många också hungrade, säger Ulrika Torell, forskare och intendent vid Nordiska museet i Stockholm, som har kartlagt sockrets konsumtionshistoria och beskriver hur den söta smaken blev vardagsmat i boken Socker och söta saker (2015).

Sockerindustrin sysselsatte hundratusentals människor. För att rädda arbetstillfällena tillsatte regeringen en utredning där slutsatsen blev att både landets ekonomi och befolkningen skulle må bra av en högre sockerkonsumtion. Socker var billigt och energitätt. Dessutom var smaken begärlig och det var ett användbart konserveringsmedel för frukt och bär. Från och med 1933 garanterade därför staten ett visst pris för sockerbetor. Dessutom stärktes tullskyddet och den skatt som hade funnits på socker avskaffades.

I och med detta blev en hög sockerkonsumtion en statlig angelägenhet. Svensken var dock i jämförelse med till exempel dansken och amerikanen fortfarande relativt återhållsam med sötsakerna.

– Det var en lyx som man inte slösade på. Man åt konfekt, bullar och kakor när det var fest. Men med statens goda minne drog sockerindustrin igång enorma propagandakampanjer där sockret beskrevs som ett utmärkt baslivsmedel, säger Ulrika Torell.

En av dem som jobbade för Sockerbolaget var kemisten och folkbildaren Iwan Bolin. I skriften ”Socker vårt allra billigaste födoämne”, som bland annat spreds till befolkningen via veckotidningar, beskriver han sockret som ”…ett ytterst förnämligt näringsämne och dessutom vårt allra billigaste”. Ju mer socker ett barn hällde på gröten, desto billigare blev morgonmålet.
Vid sidan av direkta annonskampanjer utvecklade även Sockerbolagets försäljningsavdelning mer avancerade marknadsföringsstrategier.

En viktig målgrupp var hushållsutbildningar och skolkökslärarinnor. I nära samarbete med dem tog Sockerbolaget fram läroböcker och receptsamlingar, som förmedlade budskapet om sockrets förträfflighet. Handboken Hemkonservering – som lärde husmodern att safta och sylta – spreds i nära en miljon exemplar.

– Sockerbolaget stod bakom boken, men det framgår ingenstans. Det ser ut som att det är en lärobok i konservering, säger Ulrika Torell.

Precis som idag (vi återkommer till det) tystade Sockerbolaget också de varningar som kom kring socker. Befolkningens tandhälsa försämrades kraftigt och många barn fick karies redan i mjölktänderna. En del tandläkare misstänkte att sötsaker frätte sönder emaljen, men Sockerbolaget menade i reklamkampanjer att det var en villfarelse. Inte mindre än 22 universitetsprofessorer i Tyskland skulle ha tillfrågats om problemet. I inget fall hade de – enligt Sockerbolaget – kunnat påvisa att socker var skadligt för tänderna.

Genom propaganda och förtäckt reklam övertalades alltså svensken att göra söt smak till en del av sin vardag. I en radiointervju hösten 2015 beskrev filosofen och författaren Theodor Kallifatides sitt första möte med svensk matkultur när han 1964 lämnade Grekland:

– Allt var sockrat. Limpor, bullar och vad du ville. Kaffe också. Det gick inte ens att hitta en sardinburk i Sverige där sardinerna var salta, utan de var bara söta i tomatsås. Människor som kom från medelhavet och andra delar av världen var inte vana vid en så söt diet. Jag fick själv över tio hål i tänderna under det första året i Sverige

Den klassiska medelhavskosten, som man på den tiden åt i Grekland, innehöll extremt lite socker. Men sedan mitten av 1900-talet har USA:s och Nordeuropas läsk och sötsakskonsumtion spridit sig i alla väderstreck och den globala sockerindustrin har fått en enormt stark ställning.

På Forbes topplista över världens hundra största bolag ligger PepsiCo och Nestlé (med varumärken som Cherrios, Nesquick, Häagen-Dazs, KitKat, och Smarties). Inte långt efter kommer Unilever (GB Glace och Ben & Jerry’s) och Coca-Cola. Till de trehundra största bolagen hör även Mondelēz International (Marabou, Toblerone, Oreo, Daim, O’boy med flera), McDonald’s och Danone, som säljer starkt sötade yoghurts.

När nu enskilda forskare börjar varna för att socker inte bara förstör tänderna, utan även kan orsaka bukfetma och typ 2-diabetes möter de en Goliat. Den resursstarka sockerindustrin har tydligt visat att den knappast kommer se grunden för sin existens förintas utan att bjuda på motstånd.

Ett flagrant exempel på hur modern sockerlobbying fungerar kommer från början av 2000-talet när WHO skulle utforma nya riktlinjer för hälsosamt ätande.

Expertgruppen föreslog att mängden tillsatt socker i maten skulle begränsas till max 10 procent av alla kalorier, vilket fick den amerikanska branschorganisationen Sugar Association att agera. Deras brev till WHO:s dåvarande generaldirektör Gro Harlem Bruntland är tydligt. Organisationen skriver att den kommer göra allt för att misskreditera rapporten och arbeta för att dra in USA:s årliga bidrag om 406 miljoner dollar till WHO. I brevet, som även är undertecknat av två amerikanska senatorer, står: ”Skattebetalares pengar ska inte användas för att stödja missriktade, icke-vetenskapliga rapporter som inte kommer att bidra till amerikaners hälsa och välmående, än mindre resten av världen.”

När WHO år 2004 lanserade sin globala strategi för hälsa var gränsen för sockerkonsumtionen borttagen. Kvar fanns endast en uppmaning att minska på mängden tillsatt socker i maten. (Gränsen om 10 procent socker infördes dock år 2015.)

Sedan 1930-talet har sockerindustrin fortsatt att finansiera de forskare som förmedlar ett utvalt budskap. Tidigare var målet att framställa socker som billig och bra vardagsenergi. Nu vill industrin befästa bilden att fetma och diabetes främst orsakas av en brist på motion och att vi äter för många kalorier.

I augusti 2015 avslöjade exempelvis den amerikanska dagstidningen New York Times att Coca-Cola hade sponsrat en sammanslutning av forskare, Global Energy Balance Network, som skulle sprida budskapet att amerikaner ska oroa sig mindre för vad de äter och istället röra på sig mer.

Skandalen ledde till att Coca-Cola offentliggjorde en detaljerad lista på de organisationer och forskare som företaget sedan 2010 har finansierat med närmare en miljard kronor. Bland mottagarna fanns de amerikanska sällskapen för barnläkare, hjärtläkare, nutritionister och dietister. Barnläkarna använde pengarna för att driva sajten HealthyChildren.org, där de skrev att läskjätten arbetade för att förbättra barns hälsa världen över.

Coca-Cola har även finansierat flera forskningsstudier, bland annat en där forskare kartlade 6000 barn från 12 länder. Studiens slutsats är att barnfetma främst orsakas av en brist på fysisk aktivitet, för lite sömn och för mycket tevetittande. Effekten av att dricka mycket läsk undersöktes inte ens av forskarna.

Även i Sverige bygger industrin broar till forskare, till exempel genom organisationen Swedish Nutrition Foundation (SNF), som finansieras av medlemmar som Coca-Cola, Danone, Fazer Bageri, Nordic Sugar, Pågen och Sveriges Bryggerier. Organisationens vision är ”Ett samhälle där alla har tillgång till vetenskapligt baserad kunskap om hälsosamma och hållbara matvanor.” I SNF:s nutritionsråd sitter representanter för industrin, exempelvis Coca-Cola och Fazer, tillsammans med ledande nutritionsforskare från svenska universitet vars mål är att motverka diabetes.

SNF har anlitat en rad svenska universitetsforskare för att utreda sockrets hälsoeffekter. I rapporten, som publicerades i december 2014, slog expertgruppen fast att socker visserligen är näringsfattigt och kan orsaka karies, men att det inte har några ”unika fetmabildande egenskaper, i jämförelse med andra energigivande kolhydrater”.

För den som dyker in i detaljerna i SNF:s vetenskapliga genomgång framträder dock en annan bild som istället stödjer de misstankar som fötts i forskarvärlden under senare år: att socker kan orsaka bukfetma, fettlever och typ 2-diabetes.
Socker, som kallas sackaros, består av både glukos och fruktos. Glukos är en bra energikälla för kroppens celler, men fruktos sugs upp och omhändertas av levern (se faktaruta).

Allt fler forskare tror nu att det är fruktosdelen av det vita sockret som utgör ett problem för kroppen. I SNF:s rapport refereras till djurstudier som visar att en hög konsumtion av fruktos kan orsaka en fettbildning i levern, vilket rubbar blodfetterna och leder till samma slags ämnesomsättningsstörningar som vid typ 2-diabetes.

Inuti rapporten hänvisas också till två studier på människor. I den ena fick försökspersoner överkonsumera sockerarterna fruktos eller glukos under 10 veckor. Resultaten visar att fruktos effektivt ökar mängden farligt bukfett. Sockerarten rubbar också både blodfetter och blodsocker.

Kort sagt: ämnesomsättningen störs på samma vis som vid typ 2-diabetes.

I den andra studien, genomförd i Danmark, fick försökspersoner dricka en liter läsk eller en liter mellanmjölk varje dag under ett halvår. I läskgruppen rubbades blodfetterna och det sprängdes in fett i buk och lever. Mjölkgruppen – som drack samma mängd kalorier – slapp skadlig fettinlagring i kroppen.

Studier på människor och djur tyder alltså på att hög konsumtion av socker kan leda till att fett sprängs in i kroppens organ, vilket skadar ämnesomsättningen. Men när rapporten kom menade dåvarande VD:n för SNF, Susanne Bryngelsson, att studierna var för små och kortsiktiga för att räknas. Dessutom menade hon att det krävs väldigt mycket socker för att få effekten:

– För att fettinlagring ska ske, krävs att energiintaget är högre än förbrukningen, oavsett vad vi äter. En liter läsk om dagen motsvarar ungefär dubbelt så mycket tillsatt socker som rekommenderat, för en person med låg fysisk aktivitet.

I pressmeddelande som sammanfattar rapporten slår forskarna också fast att: ”Det ökade antalet personer med övervikt och fetma speglar att många har svårt att balansera sitt energiintag mot sin energiförbrukning och många har ett problematiskt förhållande till mat”.

Budskapet att socker inte är unikt fetmabildande är livsnödvändigt för många av SNF:s medlemmar. Tack vare rapporten spreds det exempelvis via sajten för TV4:s hälsoprogram Vardagspuls och ett pressmeddelande från Uppsala universitet.

Sedan 1930-talet har det blivit med socker som med sand från en sandstrand. Det letar sig in överallt. Till och med charkuterier som medwurst kan innehålla både socker och sirap.

Vill du som konsument skydda dig från sötmans gissel behöver du läsa innehållsförteckningar och näringsdeklarationer.

Lär dig också sockrets alla nya namn som glukos-fruktossirap, glukossirap, invertsockersirap och koncentrerad fruktjuice. Sist men inte minst: var uppmärksam på din hjärna. Tjatar den extra mycket om något – granska då varans sockerinnehåll.

Genom att skaffa dig egen kunskap, kan du tryggt navigera mellan butikens hyllor.