Så blev ”Tänd ett ljus” en av Sveriges populäraste jullåtar

Hade Ulf Lundell verkligen tårar i ögonen när han hörde låten första gången? Vad spelade Aktuellts nyhetssammanfattning för roll för framgången? Och var tusan ligger Wyndham? Frågorna kring Sveriges mest spelade jullåt är många. 

En lunchrestaurang i södra delarna av Stockholm den 20 november 1987. Ulf Lundell har release av albumet Det goda livet och med stora delar av presskåren på plats passar några i artistens sällskap på att göra en kupp. Niklas Strömstedt, Lasse Lindbom och Janne Bark reser sig plötsligt upp och framför en purfärsk a capella-låt. 

”En fruktansvärd upplevelse”, summerar Ulf Lundell händelsen i Expressen många år senare. För tidningen berättar han om den tuffa tid som ledde fram till releasekvällen. Han kom direkt från rehab, där han vårdats för alkoholmissbruk, och skulle presentera en LP som handlade om hans nya nyktra liv. Dessutom var det hans födelsedag och trion Strömstedt/Lindbom/Bark lyckades dra igång sin stämsång samtidigt som en tårta med 38 tända ljus presenterades för dagens huvudperson.

”Jag var svettig efter att ha spelat och det rann i ögonen”, berättade Lundell för Expressen. ”Det såg ut som om jag grät för att det var vackert men det var hemskt. Varje gång jag hör den låten håller jag för öronen.”

Det måste vara tufft att vara Ulf Lundell. Tänd ett ljus har i princip varit omöjlig att undvika sedan den där kvällen för snart 40 år sedan. Inom kort lär den passera 60 miljoner lyssningar på Spotify. 

En sak är säker; Lasse Lindbom, Niklas Strömstedt och Janne Bark har mycket att tacka Ulf Lundell för. Under tidigt 1980-tal var rockartisten deras minsta gemensamma nämnare, då Janne Bark och Niklas Strömstedt båda spelade i Lundells band medan Lasse Lindbom producerade artistens album. De tre trivdes så bra ihop att de lite vid sidan av spelade tillsammans i coverbandet The Husbands och planerade att dra igång ytterligare ett gemensamt projekt – som trion Triad.  

– Vi hade grönt ljus från skivbolaget EMI att göra ett album och åkte till och med till grekiska Kos i en hel vecka för att skriva musik tillsammans. Men vi kom inte hem med en enda låt. Det blev mer champagne och glada grabbar av den resan, berättar Lasse Lindbom. 

På en promenad i oktober 1987 fick han dock en refräng i huvudet. ”Tänd ett ljus, och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu… ”

– Jag bodde på Sveavägen i Stockholm på den tiden och gick på låtskrivarpromenader staden runt med diktafon i handen. Jag sjöng direkt in raderna och när jag kom hem ringde jag Kjell Andersson på EMI och undrade om det kanske kunde bli en jullåt? Han nappade direkt. 

Problemet var att hösten redan var långt gången. Så bara några dagar senare kallades gänget till EMI-studion i Skärmarbrink. På plats hastade Niklas Strömstedt och Lasse Lindbom ihop verserna till Tänd ett ljus. Janne Bark, den tredje medlemmen i bandet, förmedlade stöd och kloka inspel. 

– Jag var inte direkt inblandad från start, det var Lasse och Niklas som drog i det, säger Janne Bark. 

Själv hade han precis kommit hem från USA, efter att ha åkt runt med Mats Wilander som han lärt känna via tennisspelarens Lundell-intresse. Janne Bark beskriver det som ”en lätt surrealistisk resa” tillsammans med stjärnspelaren som bara någon månad tidigare hade spelat US Open-final mot Ivan Lendl.  

– En dag sa Mats: ”Ska vi inte dra hem till John?” Och så åkte vi till John McEnroes hus och blev bjudna på middag. När han fick höra att jag var gitarrist ville han visa alla sina gitarrer. De dyraste du kan tänka dig … men något vidare på att spela var han inte. 

Fingret landade på Wyndham i Australien. Det var så det kom in

Musikerna som befann sig i studion i Skärmarbrink den här novemberdagen imponerade desto mer. Från sin plats såg Janne Bark duon Strömstedt/Lindbom sno ihop textrader i flygande fläng. Att låten skulle framföras a capella bestämdes tidigt, inspirerat från brittiska The Housemartins som hade haft en hit med Caravan of Love något år tidigare.

– Jag var med och lade arrangemang och det är faktiskt jag som är själva ”pomp-pomp-pomp-pompen” i början av låten … om nu någon vill veta det, säger Janne Bark.

Han minns också hur trion unnade sig ett parti biljard efter att första versen var klar. 

– Andra versen skulle börja med ”Jag fick ett kort” men vi sökte en plats som det kunde ha skickats ifrån. Då gick Niklas fram till en karta som hängde där, blundade och pekade. Fingret landade på Wyndham i Australien. Det var så det kom in, ingen av oss har någon som helst relation till Wyndham. 

Janne Bark kommer också väl ihåg releasefesten av Ulf Lundells Det goda livet några veckor senare.

– Kanske för att Ulf själv har påmint mig genom åren och berättat att han tyckte att det var jättejobbigt när vi började sjunga där. 

Att känslan av avsmak för Tänd ett ljus sitter kvar hos Lundell är tydligt. I en intervju med Aftonbladet för några år sedan avslöjades att han fortfarande inte ”kan stå ut med den där jävla låten”, samt att han en jul ”fick fly Kristianstad, den gick på repeat i alla affärer”. 

– Men det var faktiskt Kjell Anderssons idé att vi skulle passa på när alla journalister ändå var där. Man får ju inte vara dum heller, replikerar Janne Bark. 

En sak är säker: PR-tricket betalade sig. Tänd ett ljus började spelas frekvent på radio i december 1987 men verkliga vingar fick den, enligt Lasse Lindbom, först när Aktuellt sände sin nyhetssammanfattning i TV i mellandagarna samma år.

– Av en slump lade de Tänd ett ljus som bakgrund till nyhetssvepet från året. 

Så medan bilder från stora händelser 1987 – razzia mot kurder beordrad av Palmemordsutredningen, Boforsaffären, Stig Berglings livstidsdom för spioneri – vevades i rutan hördes en låt som spred hopp, som en slags motvikt till eländet: ”Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen…” 

– Hade de inte gjort det låtvalet tror jag faktiskt inte att låten hade blivit så stor, för efter det exploderade intresset, minns Lasse Lindbom. 

Upphovsmakarnas relation till låten i dag är ambivalent. Lasse Lindbom är ”stolt och glad” över låten, men också överraskad över att den tycks att ha fått eget liv. Den generar en del pengar varje år, men enligt Lasse Lindbom ”inte tillräckligt för att kunna flytta till Bahamas”. 

Och Janne Bark säger å sin sida att han mycket väl vet att han var med och spelade in julklassikern, men att han samtidigt ”har lite svårt att förstå det” när han själv hör den ute i julhandeln. 

Kanske blir det så med en låt som växt sig in i svenska folksjälen under fyra decennier. Och kanske är det som Miriam Bryant sa i TV-programmet Så mycket bättre, när hon blev varse att Niklas Strömstedt var en av upphovsmännen till låten: ”Den är ju för fan … som Sankta Lucia, typ.”

 – Tänd ett ljus har ju blivit mycket större än vad alla vi som gjorde den är, och det bidrar väl till att den inte riktigt känns som bara vår låt längre, säger Janne Bark. 

Både han och Lasse Lindbom gör dock sitt bästa för att hålla kvar känslan av att låten i varje fall är deras lite grann – genom att fortsätta spela den från scen i sina respektive olika konstellationer av band. 

– Jag kör den året runt. Från januari till oktober tar jag bara bort sticket, ”god jul och gott nytt år”, men sedan plockar vi in det igen i november och december, berättar Lasse Lindbom. 

Janne Bark gör samma sak:

– Ja, den funkar sommar som vinter. Jag brukar alltid köra den när jag står på scen med min käresta Maria, eller när jag kör med Py Bäckman till exempel. Men det händer förstås inte när jag spelar med Ulf Lundell. Av förklarliga skäl… 

Läs mer:

Ljuger Ulf Lundell om ”Öppna landskap”?

Jullåten som läkte Peter Jöback