Thomas Nordegren i Trumpland: ”Det finns en sorts ålderism i Sverige”

Vad ska Thomas Nordegren göra med resten av sitt liv? Vad ska Donald Trump göra med USA? Vi träffar en radioprofil som famlar i Florida.

Secret Service-bilar med mörktonade rutor står parkerade utanför Donald Trumps ljusrosa residens och medlemsklubb Mar-a-Lago i Palm Beach. Floridas sydöstra kustremsa har förvandlats till ett nytt maktcentrum i USA. Finansfolk, miljardärer och politiska konsulter flyttar hit, lockade av låga skatter, behagligt väder och konservativ politik. Att Donald Trump har Palm Beach som hemmaplan är en anledning. 

En plats i Mar-a-Lagos medlemsklubb, med en årsavgift på motsvarande tio miljoner kronor om året, är en genväg till maktens korridorer. Men människor lockas också hit av en slags konstant semesterkänsla. På väl insuttna diners i 1950-talsstil äter inflyttade pensionärer – män i identiska uniformer bestående av shorts och pastellfärgade pikétröjor – club sandwich och diskuterar krämpor och bantningskurer och berömmer varandras hundar. Gräsmattorna är vältrimmade som golfbanor. Inga hemlösa syns till, i skarp kontrast till de flesta andra amerikanska städer. På de palmkantade vägarna rullar invånarnas dyra sportbilar och skåpbilar som tillhör trädgårdsmästare och tjänstefolk som sköter om mångmiljonvillorna. 

Omkring två månader om året håller radioveteranen Thomas Nordegren, 72, till i den här delen av Florida, när han hälsar på sin dotter Elin. Med en bakgrund som Sveriges Radios USA-korrespondent har han en lång relation till landet. 

– Den entusiasm och framåtanda som alltid har funnits i USA är fascinerande, säger Thomas Nordegren. 

– Hela idén om att det går att förverkliga sina drömmar här är tilltalande, även om den bygger på en lögn. Amerikanerna har alltid varit väldigt roliga och öppna att prata med. Men någonting har hänt den senaste tiden som förändrat det där. 

Han tar emot i ett av Elins hus vid stranden i Juno Beach, strax norr om Palm Beach. Det är minimalistiskt inrett, med utsikt över Atlanten och med tropiska, knotiga banjanträd runt knuten. På morgnarna tar Thomas Nordegren en kort promenad ned till stranden och badar, och sätter sig sedan och skriver en stund. I datorn finns ett projekt som han ännu inte vet vad det kommer att bli av. Han vill inte berätta något om det, än. 

– Jag vill helst slippa en deadline-effekt, att folk börjar undra varför det inte kommer något, förklarar han.

Det har gått två år sedan han avslutade sin tid som programledare för talkshowen Nordegren & Epstein  när programmet lades ner efter tolv år. Louise Epsteins och Thomas Nordegrens röster, med olika nyanser av skånska, blev folkkära och de avslutade med en livesändning i ett fullsatt Berwaldhallen. Själv beskriver han framgångsreceptet som att de helt enkelt var sig själva i radion.

– Det var ett ganska personligt program. Vi var fria med gästerna, och inte så manusbundna. Eller, vi hade ju manus, men vi kastade ofta dem. Jag och Louise är olika, men det var väldigt kul att jobba ihop. Hon är mycket mer ordentlig, samvetsgrann, plikttrogen och moralisk än jag.

Egentligen skulle Thomas Nordegren ha gått i pension för sju år sedan. Men han hade passerat 70 när sista avsnittet av Nordegren & Epstein sändes. Efter det fortsatte han jobba ”mer än heltid” med bland annat inhopp i Ring P1 och som operarecensent. Nu har allt lugnat ner sig. 

– Det finns en sorts ålderism i Sverige, som är tydlig både i medierna och i politiken. I riksdagen finns nästan inga gamlingar kvar. Men jag ska inte klaga, jag fick ju jobba vidare sju år efter pensionen. Inom amerikansk media finns det en acceptans för att man får hålla på så länge man vill. CNN:s nyhetsankare Wolf Blitzer har fyllt 77 och NBC:s politiska kommentator Andrea Mitchell är 78. Inom politiken i USA har det däremot gått för långt, där är det ju vanligt att senatorerna dör på jobbet och många är uppenbart dementa. 

En ny hälsomedvetenhet har smugit sig in i Thomas Nordegrens sinne efter 70. På höger pekfinger sitter en nyinköpt digital ring som mäter sömn och hjärtrytm.

– Jag har alltid tyckt att träning är löjligt och att kroppen mest är någonting att bära upp huvudet med. Men mina barn har tjatat, så nu har jag börjat gymma.

Vi hoppar in i bilen för att åka och äta lunch. Längs med vägen skymtar Floridas inflyttningsboom i form av lyftkranar och byggarbetsplatser bakom höga staket. Vid en vägkorsning bygger hotellkedjan Ritz-Carlton nya bostadshus.

– De ligger inte ens vid vattnet och det kostar ändå sju miljoner dollar för en lägenhet, berättar han. 

– Det är galna priser här nu.

Vi stannar till vid en turistbutik i en turkos stenbyggnad där surfbrädor hänger längs fasaden, och där man kan köpa frukt och stora snäckor. Thomas Nordegren provsmakar en apelsinklyfta av sorten Honeybell orange och föreslår att vi ska äta på vad han kallar ”flum-kaféet”, en hawaiiansk restaurang i samma byggnad. 

– Det brukar lukta lite marijuana där, men de har goda mackor. 

Thomas Nordegren besökte USA första gången redan 1968, som 15-åring, när hans pappa satte honom ensam på en lastbåt över Atlanten. 

– Han hade någon idé om att man är vuxen när man fyller 15. Han hade en kompis som jobbade inom rederibranschen, och ordnade så att jag kunde följa med en båt som hette M/S Finland som fraktade stora pappersrullar. Jag åkte som rederiets gäst och fick äta i den finaste matsalen där maskinchefen och kaptenen satt, och som hade en särskild uppasserska. Det var alltid snaps till maten, genever. Jag vågade inte säga nej, och blev packad redan vid lunchtid. Jag gick till hytten och somnade omedelbart, och blev väckt till middagen där proceduren upprepades. När vi kom fram till New York efter en vecka var jag helt slut. 

Första mötet med New York blev också omtumlande. På ett mystiskt sätt lyckades den fjuniga femtonåringen komma in på en nattklubb där han hamnade i samspråk med några amerikanska turister.

– Vi började prata om Olof Palme och hans kritik mot Vietnamkriget. Några marinsoldater vid bordet intill hörde oss, och kom bakifrån och slog ner turisterna. Jag blev skitskraj och sprang genom natten hela vägen tillbaka till KFUM-hotellet på 34:e gatan.

I skolan i Helsingborg var Thomas Nordegren kompis med den två år äldre Stellan Skarsgård, och drev hans fanclub, tillsammans med skådespelarens småbröder.

– Han hade just slagit igenom i Bombi Bitt och jag och fick säckar med brev från tonårstjejer. 

Thomas Nordegrens liv fortsatte i högt tempo efter resan till USA. Han arbetade med en skolkampanj mot droger som ledde till att han hamnade på Socialstyrelsen som rekordung byråsekreterare. Han skrev också en rad fackböcker, framför allt om narkotika, med titlar som Hasch: Romantik och fakta. Sedan följde ett liv i journalistiken, som kulturskribent på Dagens Nyheter, chef på Sveriges Radio, korrespondent i Berlin på 90-talet och Washington på 00-talet. Nordegren älskade pulsen och att befinna sig mitt i nyhetsflödet.  

– Jag tittar lite för mycket på amerikansk tv, och kommer fortfarande på mig själv med att fundera på hur jag ska rapportera om ett ämne för en svensk
publik, och hur man ska sammanfatta ett ämne i radion på en och en halv minut. Det är svårt att vänja sig av med det.  

Mina korrespondentkollegor i USA plötsligt började smyga i trädgården och ville ha information

Nu är Nordegren i vad han kallar en ”konstig fas”. Tillvaron har plötsligt saktat ner. Prioriteringarna ändras.

– I likhet med många män i min ålder har jag kanske inte ägnat tillräckligt med tid åt mina barn. Jag har ändå sju stycken, och tolv barnbarn. Jag märker att det inte är helt lätt att ta igen det man har missat. Men nu har jag ett gäng nya barnbarn, så planen är att vara mer närvarande. Folk säger alltid att de borde ha ägnat sig mer åt sina barn, men jag vet inte hur ärligt det är egentligen. Jag har alltid trivts väldigt bra med mitt jobb, som korrespondent arbetar man ju mycket från hemmet. Det har gått ganska bra för barnen ändå.

Inga klagomål från dem alltså?

– Jo, det finns det säkert, men det får de ta med sina terapeuter.

Efter många år som journalist hamnade han själv i mediernas strålkastarljus hösten 2009. Sex år tidigare hade Elin Nordegren gift sig med golfstjärnan Tiger Woods, en av USA:s mest uppburna och bäst betalda idrottsmän genom tiderna. Men Woods visade sig ha varit otrogen med en lång rad kvinnor, och paret hamnade i en extremt mediebevakad skilsmässa.

– Det var märkligt när mina korrespondentkollegor i USA plötsligt började smyga i trädgården och ville ha information. Matt Lauer från NBC ringde och ville komma med ett team. Det stod journalister både utanför min bostad och utanför Sveriges Radio, så jag fick smita ut bakvägen. Det var en mycket speciell tid. Men jag ställde aldrig upp på någonting. Jag behövde i första hand vara lojal mot min dotter, säger Thomas Nordegren. 

Tiger Woods har numera en relation med Vanessa Trump – exfru till Donald Trumps äldsta son Donald Trump Jr. USA:s golfentusiast till president har lyckönskat paret. Elin Nordegren fick 100 miljoner dollar i skilsmässan. Hon lever numera tillsammans med Jordan Cameron, tidigare amerikansk fotbollsspelare, och de har tre barn tillsammans, utöver de två hon har med Tiger Woods. 

På eftermiddagen ska Thomas Nordegren åka över till Elins hus. 

– Barnen håller på att lära sig att simma, så jag tillbringar mycket tid i poolen med dem.

Thomas Nordegrens långa relation med USA har fått sig en törn under Trump-eran. Under sina första månader som president har Trump snabbt vänt upp och ner på landet: han har gått till attack mot myndigheter och institutioner, infört skyhöga handelstullar, mobbat Volodymyr Zelenskyj i Vita huset och rivit upp gamla allianser. 

– Jag försöker förstå mig på vad USA har blivit. Jag tycker att det har varit relativt lätt att förstå landet, men nu famlar alla lite grann. Trump har lyckats köra över alla och helt centralisera makten till sig själv. Ingen republikan vågar kritisera honom, samtidigt som Demokraterna verkar helt ledarlösa.

På ytan är mycket som vanligt i USA, trots polariseringen och det politiska kaoset. Upplever du att stämningen är annorlunda nu, jämfört med innan Trump blev president på nytt?

– En sak som förvånar mig är att amerikanerna är mycket mer öppet kritiska till Europa jämfört med tidigare. ”Ni behöver också en Trump”, kan de säga. Trumps kritik om att hela världen har lurat USA verkar ha satt sig djupt i folk. Han har varit så pass skicklig i sin retorik.   

Thomas Nordegren har märkt av fördelarna som det kan innebära att nätverka i Palm Beach, och hur lojalitet och kontakter belönas i Trumps Florida. 

–  I går träffade jag en av grannarna, en konsthandlare som arbetar mycket med popkonst. Hennes man är inblandad i, eller gav pengar till, Trumps valkampanj. Så nu har hon utsetts till USA:s ambassadör i Kroatien. Jag tror inte att hon kunde någonting om Kroatien. 

Ur Tidningen Vi #7 2025.

Läs mer:

Hur ska USA ta emot Birgitta Trotzig?

Cecilia Uddén: ”Hela min familj älskade Elisabeth”