Thomas Tidholm: ”Vi borde få lång semester, allihopa”

  • 22 dec 2022
  • 4 min

// Foto: Martin Stenmark

Thomas Tidholm: ”Vi borde få lång semester, allihopa”
Nina van den Brink

// Foto: Martin Stenmark

Lyssna på artikeln

Poeten som slår sig ner på vår divan är en riktig dysterkvist. Här är anledningen till Thomas Tidholms sinnesstämning.

”Det är många som vill hävda att människan är en del av naturen. Att hon är ett däggdjur, men det är ganska oväsentligt. Vi har blivit en egen art nu. Jag kan inte sätta något datum för när det hände, men civilisationen är 10 000 år gammal. Vi får gå tillbaka till när det fanns neandertalmänniskor. Där kan man nog säga att de kände till naturen och kunde uppfatta naturen direkt. Dagens människa är som fjättrad bakom språk, religion och teknik och därmed skild från den natur som hon hade kunnat tillhöra. Det bevisas av hur vi hanterar ­naturen. Tyvärr har vi ett ­ekonomiskt system som nästan omöjliggör ett nära samarbete med naturen. Det är optimerat för att exploatera. Naturen har reducerats till en uppsättning ekosystemtjänster, ett talande ord för hur vi ser på den. Den ska förse oss med saker. Vi förstör naturen och utarmar den nästan utan att märka det själva.

Det är vi som har satt ord på saker, men bortanför ordet finns växterna och djuren kvar. När man ser det börjar man få en annan typ av förståelse.

Jag ser språket som en sorts moln som ligger över allting. Människor kan ha svårt att se en blomma som de inte vet vad den heter. Jag tycker kunskaper är väsentliga, men det räcker att man blir bekant med någonting på ett annat plan än rationalismens. Att man ser att vissa växter liknar varandra, att de har liknande sätt att fungera. Att man känner igen.

Jag har inget emot människor. Jag ser människor som varelser som alla andra. De flesta har inget ont i sig, men den moderna människan har inte längre verk-tygen för att förstå vad naturen är för något. Många hundägare tycker att deras hundar är nästan lika mycket människa som de själva, men det är de inte. De är hundar. De använder inte ord. De tänker på ett annat sätt. Hundägarna förstår inte hela hunden, de använder en liten bit av den, nämligen hundens anpassningsförmåga. När jag ser en person gå med en hund i koppel så tänker jag alltid att det är ett konstigt uttryck för en oförlöst relation.

Jag tror också att vi rent psykiskt inte orkar med det här samhället längre. Tillvaron är för krävande, för invecklad, för kall. Vågen av psykisk ohälsa kanske inte låter sig hejdas. Den tillfredsställelse vi ska få ut av det här räcker inte. Vi borde få semester i årtionden, allihopa!

Jag ser mänskligheten som förlorad. Det är uppenbart att mänskligheten blir en kortlivad epok på den här planeten. Det finns så mycket bra tankar, så många böcker, men eftersom vi inte har lärt oss att samsas med naturen så blir allt detta värdelöst och tillfälligt. Det finns en väg tillbaka som går via en katastrof, alltså efter en tänkbar katastrof, för de människor som eventuellt finns kvar då. De får ju börja om i någon mening.”


Berättat för Nina van den Brink.

Fler utvalda artiklar